Allt är faktiskt inte sant

Ibland blir det nyheter av saker som inte kan vara sanna. Idag på morgonen blev jag uppringd och ombedd att ge en kommentar ang. helgens nyhet.

Den handlade om en innebandypojke som blivit ombedd av sin pappa att gå hem efter en dålig match. Som straff alltså.
Redan när jag läste det i helgen anade jag ugglor i mossen. Det kunde liksom inte stämma, det kändes lurigt hela vägen.

Nu tycks det visa sig att någon har “friserat” sanningen. Detta är verkligen urkass och visar hur lätt det kan uppstå “mediedrev”. Alltsammans tycks ha börjat av att nån har bloggat om historien.

Detta visar med all tydlighet något jag under flera år slagit fast: journalister gör inte sin hemläxa! Man raserar sig själva genom att låta såna här saker passera utan minsta lilla filter. En journalist ska och kan inte svälja allt. De ska ha sina kritiska glasögon på sig och värdera en historia om den verkar rimlig eller ej.

I detta fallet fanns alla varningsklockor på att det inte var rimligt. Ändå mediedrev och massa onödigt debatterande.

Och nä, jag vägrade i morse lämna en kommentar angående om hur hårt vi ska driva ungdomar inom idrotten.
Där emot är jag beredd lämna en kommentar om den urusla journalistik vi ser i landet.

Uppföljningen i historien är solklar: Hur står det till med svensk journalistik, egentligen?
En hyfsat spännande debatt skulle jag tro.

Aftonbladet: Uppror på orten

Aftonbladet: Kultur: Skitår för journalistiken

Med facit på hand

I mer än en månad har jag läst, nästan, alla lokalblaskor som finns i detta avlånga land. Det har varit en medveten strategi från min sida. Jag ville helt enkelt ta reda på vad man skriver om lokalt.

Ibland tror man ju att de problem som finns där man bor själv är helt unika. Jag kan trösta med att så knappt är fallet.
I de flesta tidningarna förfasas man på insändarsidorna och genom redaktionella texter, över att städernas centrum blir allt glesare. Butiksdöd är faktiskt ord som dyker upp då och då. I hela landet.

Sånt tror man ju bara händer ute på vischan, typ. Men vischan är faktiskt nåt som de allra flesta bor i när det gäller Sverige. Från norr till söder så börjar så smått folk, och även politiker, inse att satsningarna på stora köpcentrum utanför stadsmurarna inte är så vettigt.

För den som händelsevis hade en tv för 25 år sedan kommer detta inte som en nyhet. Då kunde jag se utrikeskorrar på tv rapportera från USA. Där var stora städer igenbommade i centrum. Brun papp över alla fönster, en reporter som går en ödslig gata fram och pratar, tittar och pekar in i kameran.

Sen ett snabbt klipp till utanför staden. Enorma parkeringsytor. Bil på bil, i detta bilens land, rad på rad. Folk som klev in och ur det ena köpcentrumet efter det andra. Handla, handla…..

Då satt jag och mest förskräckt framför tv:n och tyckte att folk som bestämmer i USA måste allt vara lite dumma. Nu ser jag fakta i Sverige och konstaterar: de är nog allt lite dumma, de som bestämmer.

Det mest märkliga är att ingen kan se sambanden. Obegripligt!

Samtidigt i denna stund så diskuterar vi allt mindre politik i Sverige. Personer blir allt viktigare, också detta en synd från USA.
Vi måste ta lärdom av USA!
Inte ta efter dom!
==================================

Opinionsmätningar var 14:e dag! Minst! I alla fall när det gäller vilket parti man ska rösta på.
Där har vi i alla fall en marknad som tycks gå lysande. Men mätningar på hur arbetslösheten minskar och hur utanförskapet minskar, ser jag inte skymten av.
Som man frågar får man svar, heter det….
Kan vi få se nya frågor nu!!!!

Martin Mobergs betraktelser: Om opinionsmätningar som tyder på en annalkande politisk oreda

Blandhysteri

Jaha, ännu en märklig dag kan läggas till handlingarna. Märklig på så sätt att man numera ska blanda allt som kan blandas. Är det inte invandrare som ska blandas med svenskar så är det konstiga kryddor i maten.

Nu senast läser jag om mängder av kanel och nejlika som ska ner i köttet. Oavsett om det är gott eller ej, så vill jag inte ha det det så. Om jag vill ha kanel eller möjligen ingefära i maten, så tar jag det.

Sen sitter jag nere i Spanien och funderar lite. Här bor jag i ett villakvarter bland andra svenskar, norrmän och andra nordbor. Svenskarna i ena hörnan, norrmän i andra osv.

Vill jag som Spanien-svensk äta lutfisk och ta mig en nubbe i Spanien, så gör jag det. Jag firar kanske midsommar med nypotatis och matjessill också, i Spanien. Varför inte en sillrumpa av den jästa varianten, surströmming? Även detta tar jag i Spanien. Det är mina traditioner som jag är uppfödd med och de vill jag ha, vare sig jag bor i Sverige eller i Spanien.

I Sverige tycker jag om att det finns en uppsjö av andra nationaliteter i mitt hemland. De lär oss massor och vi kan ge dem mycket tillbaka.
Men tvinga inte folk att “blanda” sig hur som helst. Vi svenskar gör ju inte heller det, så varför ska andra göra det?

Grattis Jonas!

Att vänsterpartiet bara valde en enda ledare för sitt parti var det enda rätta.
Jonas är(var) det självklara valet för det svenska folket. Och då menar jag de som inte är vänsterpartister. Hans motkandidater må har varit minst lika bra, men Jonas är bättre. Så tänker jag och så har jag nu hört att allt fler också tänkt.

Jag är glad för hans skull, men också för hela vänsterrörelsen att det blev han. Vi behöver en stark motpart till högerpolitiken som bedrivs och jag hoppas innerligt att Jonas Sjöstedt vill ta upp kampen.

Den behövs för demokratins skull!
Grattis Jonas! Hoppas att du nu kan motsvara förväntningarna så vi slipper massa svekdebatter (s)om vi ser i andra partier.

Och Jonas, om du behöver hjälp, jag är beredd ställa upp för dig. Så mycket tror jag på dig och politiken.

Jonas Sjöstedt: En dag att minnas

Angående vapenhantering

I Malmö råder något av vilda västern. Barn skjuts ihjäl och alla står som handfallna. För trettio år sedan var detta saker som bara hände i andra länder. Företrädelsevis i USA.
Där var rapporteringen om liknande saker vardagsmat.

Numera är det ungefär detsamma i Sverige. Man höjer knappt på ögonbrynen när man läser om någon som skjutits ihjäl. Vad detta beror på kan man ju undra?
Olof Palme blev något av en symbol för detta tänker jag. Han mördades på öppen gata, som det heter, ihjäl skjuten av en mördare.

Det var startskottet. Sedan den natten 1986 har vi sett allt fler offer som skördas genom vapen.

Eftersom jag numera själv är med vapen så vet jag lite om hur de ska hanteras. Våra lagar kring hanteringen är stenhård. Vem som helst får inte ha ett vapen.
Problemet är givetvis de illegala.
Skrotningen av vapen kunde förr vapenhandlare genomföra. Det är borta. Det fanns nämligen oseriösa vapenhandlare som inte skrotade sina vapen. På pappret var vapnen skrotade, men såldes istället svart på en illegal marknad.

Vi kan ha vilken lagstiftning som helst i Sverige. Problemet är ju hur man hanterar vapen i övriga länder. Jag kan sätta mig i en bil, tuffa över Öresundsbron och sen ha ett vapen i bilen. Det är bara några timmar bort. Sannolikheten att bli stoppad, visiterad, eller vad det nu kan vara – är så liten att den inte ens finns.
Mängder av vapen kommer in på detta sättet.

Många tycker det är tufft att gå runt med en pistol i innerfickan. Plötsligt har de fått “respekt”. De kan ta för sig och ingen vågar tjafsa emot stollar med vapen, så är det ju.
Det är samma stollar som också tuffar till sig och springer runt med diverse mysko hundar i våra städer. Inget annat än “respekt” förväntar de sig från oss.

Personligen har jag mött såna här stollar med mysko hundar. Vid ett tillfälle var tidigare i vintras, under sen kväll. Jag ser två personer framför mig i mörkret.
Den ena tar fram nåt avlångt, klubbliknande, och hanterar i handen. Bredvid honom en frustrerad hund.
Den andre killen har täckt över halva ansiktet och hans hund verkar också stressad.

- Hej, säger jag när jag passerar.
- Det är inte han, säger den ena killen. Men vi ska nog fan leta upp den där skiten och ge honom.

Det är såna stollar vi måste stoppa. Bär de inte skjutvapen så tar de till andra sorters vapen. En hund hos fel ägare är precis lika fel som ett illegalt skjutvapen.

Martin Mobergs betraktelser: Det fruktansvärda som händer i Malmö angår oss alla