Twingly statistik

13 januari 2010

Labbmössen har det bättre

Jag blir så trött på all denna skit. Detta djävla jagande efter sjuka och arbetslösa.

Det räcker så in i helvete bra nu. Stopp!

Regeringens stora sociala experiment med sjuka och arbetslösa är käpprätt åt helvete. Ja, ni får ursäkta att jag svär. Men nu är måttet rågat.
Jag kokar av ilska över hur man behandlar folk.

Om det här experimentet hade gjorts på möss i ett labb så skulle det stoppats efter minsta lilla avslöjande. Det är det som är det märkliga i denna “affär”.

Allt detta jagande kommer stressa människor till ännu mer nöd och lidande. Det kan inte vara så svårt räkna ut. På sikt kommer det att bli än dyrare för samhället…

Aftonbladet skriver idag om en kvinna som tog livet av sig, på grund av olika budskap från Försäkringskassan.
SVT sänder ikväll “Uppdrag granskning” om just detta fall. Titta på det.

Det som regeringen sa att de skulle fixa när de fick makten har slagit slint totalt. Idag är så många fler utanför samhället än de någonsin varit. De bostadslösa ökar i en takt man knappt kunde ana, vi skriver trots allt 2010.

Samtidigt sänks skatterna för de som jobbar till nivåer att det börjar bli löjligt. Återställ för fan ordningen istället och sätt tillbaka personal inom vård, skola och omsorg.

Vad är det för ett djävla samhälle vi är på väg till, egentligen?

Ännu värre är det förmodligen också för de som stämplat ut från sin a-kassa. Då väntar en trestegsraket mot ett mål som ingen vet.

Jag har kollat med olika politiska företrädare vad som händer med de som gått in i fas III. Samhällstjänst i två år kan de få i kommun, landsting eller föreningsliv. Men sen då?

Ja, där finns inga svar alls. Man liksom skjuter på det framför sig. Och vi pratar om ganska många som kommer att hamna i denna fas III.

Nu vill jag veta vad som kommer hända efter det att någon gått ut i fas III.
Ge mig det svaret.

Förmodligen blir svaret att de hinner få ett arbete under dessa två år och då blir det inget problem.
Tillåt mig småle, säger jag bara.

De som slogs ut från arbetsmarknaden i början av 90-talet är i denna knipa idag. Många har gått mellan 15-20 år och brottats med sin ekonomi och varit pressade än från Försäkringskassa och Arbetsförmedlingen.

Så ser vardagen ut. Det är busenkelt att kolla hur det verkligen är. Här måste media ta ett större ansvar.
Plocka fram mer fakta och inte bara komma dragande med olika procentsatser hit och dit.

En vacker dag kommer folket att resa sig mot överheten. Då blir det fan i mig inte roligt att stå till svars för hur man behandlar folk.
Katter och hundar har det för fan bättre: Inget ont om djur, men varför ska pensionärer, sjuka och arbetslösa behandlas illa?

Upp till kamp svenskdjävlar!

Aftonbladet: Rehabkedjan
SVT: “Uppdrag granskning”

7 januari 2010

No comments

Brottslighet får inte begränsa människors frihet…

Skriver bland annat moderaternas partisekreterare Per Schlingmann, i dagens Aftonbladet.

 

Själv trodde jag det liksom var meningen, att just begränsa…

Men, men…

Lär mer här om den sliska tungan.

Underbara internet

Sånt här kan man bara läsa på internet. Ingen annan stans, jag lovar:

hallo,
I look movies with insekts. woman sex with insekten have, beetles, worms, spin.
who kan to help me

Jag skulle vilja prova att göra allt idiotiskt som folk gör framför sin dator, alltså göra det på riktigt.
Givetvis ska det filmas.

Tänk bara att storma in till den lokala filmuthyraren och fråga det som skrevs innan.
Fast bättre på biblioteket, förstås :-)

4 januari 2010

Skrik på hjälp!

- Om mina föräldrar fick veta vad jag gör med min dator, så skulle de svimma!

Det säger en 16-årig tjej till mig.
Hon har kommit i kontakt med mig för att ta modellbilder.

Jag kommer givetvis inte plåta henne, så enkelt är det.
Oavsett om föräldrarna tycker det är okej.
18 år är min gräns, men jag får inte heller så många uppdrag. Fast jag tar hellre få och att de känns rätt…

Hur just den här flickan lyckats hitta lilla mig, får jag en förklaring till. Den går via en kompis, kompis morsa och så vidare. Precis så krokigt som det ska vara innan två människor möts.

Men det är när vi sitter och samtalar med varandra som jag inser att hela skiten är uppochner.

Varför i hela fridens namn ska en snygg 16-åring behöva förnedra sig?
Ja, det blir ett smått kaotiskt samtal, måste jag säga. Vi får lämna fikastället och går en lång promenad istället.

Alla mina frågor är så många. Och hon svarar verkligen. Jag blir paff. Hon har blivit lurad av massa killar som plåtat och sen lagt ut bilder på internet. Bilder som för alltid kommer finnas kvar.

Några är fina och vackra, några mindre smickrande.
Var behovet kommer över att synas är för mig kärnfrågan.
Hon vet inte svaret, men det är den fråga som jag kommer att brottas med under över månads tid på heltid.

Själv är jag född på tidigt 60-tal och gubbe numera. Men då skulle man inte synas.

Nu ska alla synas. Och det tycks kvitta hur man gör, bara man syns. Man kan ha sex i tv, pissa ute nånstans, visa pattar eller snopp osv.

Listan kan vara lång för att synas.
Förnedring kallar jag det.

Den här flickans berättelse kan inte vara ett undantag. Jag tror den är precis som många andra unga flickors just nu. Hon bloggar, hon tar bilder av sig själv, oftast lättklädd och utmanande.
Förnedring kallar jag det.

Hon vill bara synas.
Men frågan kvarstår: Varför?

Vi skiljs åt. Vi ger varandra varsin kram.
Dagen efter ringer hon igen. Hon har funderat, säger hon. Hon undrar varför jag ställde så många jobbiga frågor.
Jag vill ju veta varför du måste synas, menade jag.

Det känns så fel att i så tidig ålder exponera sig på detta viset. Man kan komma att ångra sig senare, menade jag.
Samtidigt menade jag att just själva anledningen är roten till nåt.

Vi bestämde ny träff. Hon ville prata mera, sa hon.
Med kaffe och choklad och tjocka grillkorvar i ryggsäcken går vi till ett ställe och gör upp eld. Vi pratar, vi pratar i fyra långa timmar som kändes som fem minuter.

Innan vi skiljs säger hon:
- Du, så här länge har jag aldrig pratat med någon vuxen. Tack! Sen får jag bamsekramen.

Hennes blogg är sedan två veckor borta. Hon vill inte att jag berättar för hennes föräldrar om vårt möte. Men hon vill inte heller släppa kontakten med mig.

Hennes mailadress är ändrad och hon har nu startat upp en ny kontaktyta. Inget mer fjantande framför en webkamera här inte, som hon själv säger.

Vi har ringt eller träffat vandra i över sex veckor nu. På nåt sätt har jag blivit en extrapappa för henne.

Hon sa så själv. Och det var kanske det som gjorde att jag började ana svaret på frågan: Varför man ska synas?
Svaret är bristen på vuxna.

Föräldrar i karriären som sätter jobbet före nåt annat, köper sig fria mot sina barn med prylar, utelämnar dem till ett märkligt liv.

Nä, vi har alla ett ansvar för barnen. Allra störst har de som satt dem till världen.

3 januari 2010

Lägg ner Expressen

Expressen tar som vanligt i så att de kräks.
Denna ledare tar dock alla priser.

Efter den läsningen är det extra kul att läsa en liten skit-tidning från Blekinge, Sydöstran.
Denna ledaren är vass!

Med detta vill jag också säga att ledarsidor ska ni banne mig läsa! De är viktiga.

Aftonbladets ledare är här ett gott exempel. Ett bra ledarstick, en ledare som faktiskt borde rendera i en större debatt.

Rent journalistiskt är det ett avslöjande också. Jag hoppas att det blir mer granskning och ifrågasättande framöver.
Fast på den punkten är jag kritisk.

Högermedia i Sverige är kolossal och vänstern får knappt en syl i vädret.
Därför tror jag att bloggandet kommer med många fina överraskningar framöver.
Om inte annat hoppas jag!

PS: Nä, jag önskar inte att Expressen läggs ner, bokstavligt. Men de måste nyansera sin bild om de ska bli trodda, det vill jag.