Höst här o vinter där

Jag har höst hos mig.
Vad har du för årstid?

Att coacha

Dags att beta av lite inkomna frågor.
Gemensamt är att de handlar om coachning.

1. Hur arbetar man som coach?
2. Vad tycker de som deltar om "behandlingen"?
3. Kan inte människor ta sig själv i kragen? Detta är ju bara dyrt för samhället att skattepengar ska gå till nån form av vuxendagis!

Så kan det låta när det gäller frågor om att coacha människor.

Egentligen är det inget nytt. Inom idrotten har man haft tränare/coach i många, många år. De observerar, vänder och vrider tills man gemensamt hittar den rätta lösningen.

Samma sak med coachning av arbetslösa och sjukskrivna. Man gör inga konstigheter.
Jag bygger allt på samtalet mellan människorna. Man måste börja med att se till att de förstår vad som ska ske, hur det ska ske och vart det ska.

Utan den inledande manövern är det meningslöst.
Människor måste helt enkelt vara mental förberedda på att det nu kommer en helt utomstående person in i livet. En person som kommer att ifrågasätta och försöka hitta andra sätt att lösa problem på.

Och det är inte så lätt, kan jag understryka.
Visst det finns människor som inte ens vill ha hjälp. De agerar nog mer likt ett apatiskt flyktingbarn. Hur man ska bli insläppt och sedan kunna göra nytta, är en delikat fråga.

Men det finns oftast ingångar till precis alla människor. Jag lovar.
Man behöver inte vara psykolog eller något konstigt för att hitta de rätta dörrarna.

Hur dessa coacher uppfattas varierar givetvis från person till person. Ibland kan man ju kanske gå lite långt för att provocera fram nåt. Det gör man inte för att djävlas.
Tvärtom, bara för att det ska gå framåt.

Frågar man den personen just då, så är svaret självklart! Allt är åt helvete, coacherna djävlas och gör livet till en pina etc.
Kommer frågan senare är det annorlunda. Då har man fått fram ett facit och kan göra en mer nyanserad bild av det hela.

Huruvida det handlar om ett vuxendagis eller ej kan diskuteras.
Personligen ser jag det inte som en förvaringsplats. Många behöver faktiskt ha tips och råd i svåra stunder.

Så enkelt är det. Och det är inte bortkastade pengar att människor mår bättre av att coachas. Risken är nämligen uppenbar att de annars hade hamnat inom vården för akut hjälp.

Folk som går sjukskrivna länge och är långtidsarbetslösa kan alla vittna om den nedbrytning av dem som människor som följd.

Det är där en coach kan komma in och förebygga.

Hmm…vad heter det?

Ja, vad säger man?

Alternativ 1:
- Hej, jag undrar om ni har ögondroppar mot torra ögon?

 

Alternativ 2:
- Hej, jag undrar om ni har ögondroppar för torra ögon?

 

Viktigt?
Ja, i alla fall om man ska prata med folk.
Då är det viktigt hur man uppfattas och att man uppfattas rätt.

Min lilla ovetenskapliga undersökning berättar att både alternativ 1 och 2 sägs. Förmodligen skrivs det också.

Är då båda rätt?
Språkforskare Lindström!
Hjälp, jag vill veta lite sånt här.

Föreläsning om utanförskap

- Ja, hjärtligt välkomna till Folkets Hus!
- Det ser ut som att alla nu har kommit och jag tänkte påbörja min föreläsning om utanförskap.

- Vilka tror ni man menar, egentligen? frågar jag.
Svagt mummel i lokalen.
- Arbetslösa och sjukskrivna, skriker en man.

- Vem har då sagt att dessa människor är utanför något?
- Vad menas med utanförskap?

- Ni behöver inte ge mig svaret, men nog är det så att regeringen myntade uttrycket och sedan har det klamrat sig fast. Egentligen utan att folk vet vad de pratar om, fortsätter jag.

- Upp med handen för de som vill vara med gänget som kallas utanförskap! Konstigt…vill ingen vara med i det gänget?
Ett svagt fnissande i lokalen.

- Det är allt mycket märkligt att man kan kalla en grupp människor för något så nedlåtande. Bara ordet utanförskap antyder att man inte är med. Man står utanför nåt, samhället, man bidrar inte, bara tär på de allmänna skattemedlen.

- Nästa år tror man att arbetslösheten kan vara uppe i tolv procent, lägg sen till alla de som är sjukskrivna. Hur många personer kan det handla om?

- Kanske 1,5 miljoner!!!

- Det är siffror som svindlar. Vi kan inte fatta det. Och då använder vi oss av ett ord som utanförskap om alla dessa. Hur ska de tänka?

- Vad vill de tillbaka till? Här har folk pissat och skitit i deras mun under flera år. Varför ska de ta sig i kragen och göra allt för komma in i samhället och börja betala tillbaka?

- Ja, varför? Om du blir illa behandlad av någon så kommer du förmodligen inte att be om ursäkt till den personen. Det ska vara tvärtom ju. Blir man illa behandlad får väl för jesu namn de som mobbar krypa till korset och be om ursäkt, ändra på sig helt enkelt. Eller?

Här gör jag ett litet uppehåll, en konstpaus. Dricker lite vatten för att fukta min strupe. Det småtisslas lite i lokalen.

- För att folk ska komma från sitt utanförskap finns ett annat ord som ska hjälpa dem. Drivkraft!

- Med det menas att om man ger de sjuka och arbetslösa så lite i lön att de svälter, tvingar man dem till jobb. Inte fan ska de ligga hemma på sofflocket och tjäna bra med pengar.

- Nä, drivkraften till eget arbete ska sättas främst. Vilka jobb dessa människor ska ta, berättas inte. Det finns nämligen inga jobb! Det är den bistra faktan.

- Så frågan är hur vi ska ska skapa över en miljon arbeten?

- På den frågan kan jag säga att det går. Men det kommer också att kosta pengar. Å andra sidan måste vi också veta att alla dessa människor redan idag har ansenlig administration runt sig och det kostar enorma summor varje vecka.

- Man kan alltså prata om en riktig win-win-situation här. I så fall måste staten och kommunerna sätta dessa människor i arbete. Någon annan lär inte göra det.

- Det skulle sätta fart på landet Sverige. Jag är övertygad om att det går om man bara tar de rätta politiska besluten.

- Just nu saknas allt av vilja för att fixa det. Istället låter vi sakta men säkert människor brytas ned, och kostnaden för detta kommer öka från år till år.

- Nu tar vi kaffe! Eftersom ni är uppdelade i grupper vill jag att ni sätter er med kaffekoppen och diskuterar ämnet. Vänd och vrid på varenda sten ni kan hitta.

- Ställ er frågan: Hur fan vill vi lösa problemet?

- Själv kommer jag vimla runt mellan grupperna och höra ert resonemang. Tack!

Inte så smart

Ja, nån gång ska vara första gången.

Efter att ha handlat och gjort affärer i många år har jag nog åkt på min första blåsning.
200 spänn, inte mycket, men ändå.
Man får många pilsner för de pengarna!

Hade lovat en kompis att få fram kort från min digitala kamera. Lovat i flera år, hade massa bilder att välja från så jag har dragit mig för arbetet.

Men nu fick jag tummen ur och började sortera.
Letade upp en site och laddade upp bilder, betalade med plastkort etc.

Du får bekräftelse via mail, hette det.

Inte sett ett jota ännu, flera dagar senare.
Men pengarna drogs ungefär innan jag hann med att bekräfta.

Ja, ja, den som lever får se och lära sig.