Twingly statistik

23 juli 2009

Kastar handduken

Jag brukar kunna ställa till det för mig.

Idag var inget undantag, varför skulle det vara det?
Nä, så åter gör jag bort mig och riskerar nån from av anmälning.
Skulle inte förvåna mig ett djävla dugg, med den stora tur jag har…

Jag ska ta det från början…
Traskade runt i värmen och den kvava luften under förmiddagen. Blev nästan två mil innan jag kom hem.
Genomsvettig.

Väntade besök inom en halvtimme och räknade ut att jag hinner ta en välbehövlig dusch, byta om och sånt, ni vet.

När jag stänger av duschen hör jag att det ringer på dörren. Den är låst, så det hjälper inte vråla: JAAAA!

Slänger en handduk om livet och halkar fram till dörren, slår upp den.
Tror att min gäst står där.
Men icke!

Där står en parant kvinna i sina bästa år med en lapp i handen. Hon säger inget.
Lämnar över en lapp.
Jag tar den i handen och börjar läsa.

Oppps…där trillade handduken…
Ja, där står man i sin nakenhet och famlar efter en handduk som precis nått knäna.

Stora ögon från kvinnan.
Hon får lappen tillbaka och går.

Nu inväntar jag nån from av anmälan om sexuell trakasseri, eller liknande. Inget förvånar mig.

Efteråt tänker jag på kaffe-reklamens ett oväntat besök och ett avsnitt ur Seinfeld.
I Seinfeld var det George som tappade en handduk också efter dusch.

Han ville sen övertyga kvinnan om att den verkligen krymper i vatten.
Skit samma för egen del.
Liten är den och storleken har ingen betydelse.
Men djävlar så dum man känner sig.

21 juli 2009

Omvänt

Jobbet med att coacha fram arbetslösa är riktigt intressant. Men givetvis jobbigt till tusen.

Nu har jag kommit fram till en idé som jag hoppas vi vågar genomföra.
Istället för att enbart fokusera på de jobb som finns att söka, ska vi arbeta fram nya arbeten.

Det är en utmaning! Ett perfekt läge, just nu. Kristider och annat elände. Ur detta ska vi skapa nåt nytt.

Jag tror på idén att vända om hela begreppet.
Förhoppningsvis kan vi starta ett projekt kring detta under sensommaren.

Spännande.

16 juli 2009

Hepp!

- Förr åkte man utomlands för att upptäcka hur rent vi hade det i Sverige.

- Numera åker man utomlands för att upptäcka hur skitigt det är i Sverige.

14 juli 2009

Nya ak-arbeten behövs!

Ja, det jäser och pyser ute hos medborgare numera.
Arbetslösheten är ett sånt problem att det inte finns några enkla lösningar.
Men oj, så folk är förbannade och irriterade på våra politiker.

Numera är jag inne och stöttar arbetslösa som coach. Ett ganska tufft arbete, faktiskt.
Det första jag vill veta är om folk verkligen är mentalt laddade.

Är man inte mottaglig kan det kvitta vilka bra råd du kommer med.

Pressen på de arbetslösa är nu så stor att den inom en snar framtid kommer driva folk till sjukdomar.
Stressen och kontrollerandet är totalt.
Man ska skicka in papper än hit och dit, svara på frågor och annat i olika kontrollstationer.

Utbetalningarna strular och försäkringskassan har också sina problem. Administrationen kring de arbetslösa är makalös. Förmodligen går det åt mer folk att vända papper och kontrollera de arbetslösa, än nån annan vårdapparat!

STRESS, och åter STRESS!

Under många samtal så fattar inte arbetslösa varför man ska jaga livet ur äldre människor medan många ungdomar ska ligga hemma på sofflocket och inte får arbete.

- Ungdomen är ju framtiden. De måste ut i arbete och sätta fart på hjulen. Det kan inte vi göra som kanske ska gå i pension om nåt år, menar de som har nära pensionen.

Man kan bara hålla med. Detta samtidigt som politiker menar att vi nu ska jobba allt längre…
…eller när man pratar om arbetskraftsinvandring…

Det är inte lätt hänga med i arbetsmarknadspolitiken.
Pensionen är förstås en bidragande orsak till att folk ska arbeta längre. Pengarna räcker nämligen inte.

Fast å andra sidan kostar arbetslöshet enormt mycket också. Och vad det kommer kosta att låta en hel ungdomsgeneration gå förlorad, det vet ingen idag.

Från Wikipedia saxar jag följande angående ak-arbete:

“Statens Arbetslöshetskommission instiftades 1914 efter första världskrigets utbrott och startade AK-arbete, en statlig insats för att motverka kommande förmodad arbetslöshet.

Det var dock inte förrän efter första världskriget (1914-1918) som åtgärder blev av nöden. Arbetslösheten som 1918 var 4,6 % hade 1922 ökat till 34,3 %. Därför insattes nödhjälpsarbete; man beräknar att närmare 35 000 man detta år var sysselsatta med vägbyggen, dikning av våtmarker och skogsarbete. Lönen var ungefär 75 % av den normala för grovarbete. Man bodde i baracker, ofta långt från hemorten och den som vägrade ta ett nödhjälpsarbete blev utan all ersättning.”

Kanske dags att åter börja fundera i dessa banor för att komma till rätta med problem som vi de facto kommer att få om inget görs.

 

Wikipedia - Nödhjälpsarbete

10 juli 2009

Utsugaren

Idag ska vi berätta en alldeles sann historia.

Den handlar om en man som för sexton år sedan var ute och körde bil.
Med sig i bilen fanns minst två andra passagerare.
Dessa var, utan tvivel, mycket skurkaktiga av sig.

- Stanna här, säger passagerarna. Vi ska bara ut på ett litet ärende.
Så blir det. Och snart återkommer skurkarna igen.

För detta blev han som körde bilen delaktig i ett brott.
Han som körde påstår sig förstås inte vetat någonting.
Detta trots att skurkarna var byns mest kända och dessutom kamrat till den som körde.

Bilföraren har nekat detta i sexton år. Högsta domstolen hade det nyss uppe igen.
Han kommer inte undan slår domstolen fast.

Och det ska han naturligtvis inte heller göra. Jag kan inte här skriva om all fakta i målet. Ni får helt enkelt lita på mig.

Under alla dessa år har bilföraren inte gjort ett handtag i samhället. Tvärtom, legat det till så stor last som möjligt. Skrivit och överklagat om precis allt.
Ett tag var det poliser som förföljde honom, bland annat.
Ja, listan är lång.

Hade han varit som han är och vi skrivit 1959 istället för 2009, så hade han burats in på dårhus. Ibland var det inte helt fel ta hand om dårar på det viset.

Vad denne man bara väntar på är givetvis att nån ska slå fast att han är oskyldigt dömd. Då kommer han att driva en process mot staten på rejäla skadestånd.
I så fall skulle utsugaren kosta ännu mer, alltså.
Nu kommer ingen att ge honom rätt.
Bilföraren är skyldig och insyltad upp över öronen i inbrottet.

Bilförarens rykte hade han lätt kunnat kämpa bort. Genom att kanske ta ett och annat handtag för att komma in i samhället.
Istället har han tagit avstånd från det, men vill samtidigt ha hjälp, och får det givetvis också.

Ja, detta är bara en person i detta landet som tror sig vara mer än andra här i livet.
Folk retar sig så förbannat på det.
- Nåt borde de väl kunna be honom göra. Han kan väl tömma papperskorgar eller vad som helst? säger folk till mig.

Och ja, jag håller faktiskt med.