Lägg ner tokiga Kanada

En ren skandal!
Något av det värsta man upplevt som åskådare.
Det är mina intryck efter nattens JVM-final i hockey mellan Sverige Kanada.

Hockeytokiga Kanada, brukar man få höra.
Dags ändra det till tokiga Kanada.
Publiken var osportslig som tusan, och kan den hockey borde den också kunna uppskatta nåt bra.
Men icke!

Kanada vinner finalen, men var inte bättre än Sverige.
Tvärtom.
Svenskarna var bättre.
Men Kanada hade som vanligt domarna med sig.
De klarade inte av trycket inför tokiga 20.000 fans.
Tokiga, tja, idioter till fans är nog mer rätt.
De betedde sig illa.

Sverige gjorde en del överbearbetningar och förlorade.
Målvakt Markströms slängningar blev kanske väl dramatiska.
Dock var det en djävulsk bentackling han får och där denna kanadick minuten senare gör mål och punkterar matchen.
Samme spelare som alltså fällde Markström. Han borde varit i omklädningsrummet istället.
Han skulle inte spelat mer.
Man kan ju undra vilka så kallade signaler sånt här ger...

Egentligen borde inte Kanada få arrangera ett hockey-VM.
Det är nämligen känt sedan hockeyns vagga att Kanada drar fördelar av hemmaplan.
Man flyttar på lag från den ena rinken till den andra, tar de bästa omklädningsrummen etc.
Med andra ord så tävlar man aldrig på samma villkor i Canada.

Ett sånt beteende hade aldrig fungerat i ett europeiskt land.
Men i tokiga/idiotiska Kanada låter alla det rulla på.
Här måste givetvis det internationella hockeyförbundet gå in och ryta till.
Bättring Kanada, annars blir det inget mer VM här, borde de säga.

Kan man då aldrig vinna i Kanada?
Jo, det kan man.
Gamla Sovjetunionen tog en revansch 1981 som fortfarande ringer i öronen på tokiga Kanada.
Detta var i Canada Cup, Sovjet storspelade och vann finalen mot Kanada med hela 8-1.
Aldrig har ett finallag förnedrats på ett sånt sätt.
Det gick så långt att Kanada vägrade släppa bucklan till Sovjet.
Den skulle de inte få med sig hem, menade man.
Lite senare fick den dock lämnas över, men visar vilken respekt tokiga Kanada inte har.

Sovjet tog revansch efter att ha missat året innan i OS 1980, Lake Placid.
USA kom till turneringen med blåbär, lyckades slå tillbaka Sovjet.
Detta i en tid då det kanske också inte bara handlade om idrott.
Spänningen mellan öst och väst var på denna tid enorm.

Så vad som ska göras nu är givetvis att internationella hockeyförbundet sammanträder, och tar fram riktlinjer för hur ett arrangemang ska genomföras.
Att det slagits publikrekord i Kanada behöver inte i mina ögon betyda att arrangemanget var bra.

Aftonbladet: Kanada får spela efter sina egna regler

Aftonbladets Wennerholm: Sverige har sig själva att skylla

Mötet

Var ute och vandrade genom min lilla by idag.
Allt var sig likt.
Fullt med skräp, några förbannade ungar som smällde smällare, halt och allmänt råkallt.
Precis som det brukar vara, med andra ord.

Efter att ha kanat runt på isiga trottoarer genom byn fick jag till slut nog. Jag ville hem och ha kaffe.
Ingen människa har ju råd gå ut och fika längre.

Det är då jag ser kvinnan. Hmm...eller gumman, kanske. Hon är gammal. Säkert 80.
Har en stor päls på sig som gnistrar.
Vi går på kollisionskurs.

Sen blir det en dans som förmodligen skulle fått vilken dansskola som helst att vilja be oss framträda.
Jag tar ett steg åt höger, hon också, två till vänster från mig, hon också.
Så håller vi på, tre-fyra gånger.

Hon tittar upp, slår ut med armarna metern framför mig och skrattar åt vår lustiga dans för att inte kollidera.
- Det var nog meningen att vi skulle kramas, säger jag, och håller upp armarna.

Vad jag fick det ifrån vet jag inte. Men tänker. Vad tänker hon?
Ska jag sno henner pengar eller nåt annat?

Hon plirar tillbaka med sina små ögon.
- Det har du alldeles rätt i, säger hon.
Sen kramas vi.

Säger gott nytt år och går på var sitt håll.

Så Gott Nytt År på Er alla från mig!

Sån kväll är det

Ikväll behöver jag kärlek!
En sån kväll är det.

Spelar gamla skivor, alltså lp.
Och minns!
Och kommer ihåg att jag inte minns.

Men en sak minns jag:
Behöver kärlek.
Precis som alla andra.

Så om du är kvinna och också behöver.
Hör av dig!
Mail

En tripp till krig

Fick ett märkligt sms idag.
- Ska du med till Gaza?

Också ett erbjudande att få. Ja, jag menar det var liksom ingen direkt semesterresa man blir erbjuden att hänga med på.
Israel bombar ju för fullt och Hamas försöker streta emot de också.

Dit vill en dåre till fotograf åka och jag ska följa med, heter det.
Han är född i området och kan språket, har också släkt som bor mitt i eländet.
Jag är väl inte så där pigg på en sån resa.

Men fotografen står på sig. Han vill att jag ska skriva och han ska plåta.
Kanske en bok, kanske lite reportage. Jag vet inte. Han spånar och jag lyssnar.
Området är minst sagt livsfarligt.
Men jag förstår honom.

Han vill egentligen dokumentera vad som händer i hans gamla hemmamiljö.
Fotografens skrivkunnande är det givetvis inget fel på, men han vill ändå att någon annan följer med. En som inte har några personliga känslor till området.

Just nu vet jag vare sig ut eller in. Vill hjälpa, men är inte speciellt upphetsad över att åka till ett regelrätt krig.
Fast å andra sidan: vad kan hända?

Ja, man kan råka illa ut och dö.
Och det är precis det som kommer hända oavsett om jag åker eller ej...

Ta´t lugnt

Är på systemet dagen innan nyårsafton.
Kanske inte så smart, med tanke på att alla andra också ska dit.
Men vad gör man inte för den goda saken.
Jo, man knökar in sig i mängden.

Som vanligt har jag ingen lapp på vad jag ska köpa. Men när jag är inne i butiken vet jag exakt vad som ska inhandlas.
Dess värre kittlar det då till i ljumsken.
Telefonen ringer.

Min mor meddelar hur min äldre syster mår efter en operation.
Efter detta skitkorta samtal tappar jag tanken totalt.
Vet inte vad som ska inhandlas.

Så jag går en runda för att liksom komma på.
Ser en kvinna som springer runt av bara den i butiken.
Hon fladdrar hela tiden framför mig.

Jag går med sakta steg, hon flyger fram.
Till sist har jag nog hittat lite och ställer mig att köa.
Framför är det just den flygande kvinnan.
Hon ställer upp sina varor och springer ut i butiken för att leta upp nåt bubbelvatten.

Kommer tillbaka tomhänt. Hon förklarar för expediten vad hon ville haft. Han går och hämtar.
Hon stressar med betalningen, glömmer köpa påsar som jag vänligt räcker henne.
Då tittar hon upp.
- Ta det lugnt, säger jag, stressa inte. Vi hinner.

- Herregud skulle ju bara köpa blommor, tog över en timme! säger hon.
Kvinna ligger alltså efter sitt program. Hon stressar på för att hinna med allt hon hade planerat och hoppats på.

- Så typiskt när man äntligen har en ledig dag, menar hon.
- Men du, gott nytt år, säger hon.
- Ja, tack desamma, säger jag.

Sen flyger hon vidare.
Ser henne inte.

Hade så gärna bjudit på en kopp kaffe.
Bara för att lugna ner en stressad själ.