En dag som gjord för att meka lite

Jag och bilar är en ganska dålig kombination.
Kan inte klara ut de mest simpla ingrepp på bilar.
Visst jag tvättar lite då och då, kollar luft i däcken och fyller på bensin.
Mer mycket mer än så är det banne mig inte.

Så idag var den stora dagen för kontrollbesiktning.
Ungefär lika olustig känsla som att gå till en tandläkare, tycker jag.
Man liksom bara undrar vilka fel som kan hittas.

Nu gick det bra.
Men märkliga fel hittades.
Samma parkeringslampa som var sönder förra året var sönder nu igen.
Och har man samma fel två år i rad så är det ombesiktning, fick jag veta.
Ajdå, men jag klarade mig, eftersom en av lamporna fungerade.

Fast när killen som kollade bilen sedan påpekade att mina blinkers fram inte lyste så gult som de borde, då trodde jag han drev med mig.
Men icke!
De skulle bytas, menade han.

Sagt och gjort.
På hemvägen tar jag färden till den lokala macken. Den som det mest luktar korv och kanelsnäckor om.
Bakom disken for en liten kvinna ut.

- Lampor, sa jag.
Sen blev det slående i kataloger hit och dit.
- Det är lika bra du kör in den i hallen så jag får titta lite närmare, sa kvinnan.
Jag rullade in bilen och hon kavlade upp ärmarna på jackan.

Hon bytte en parkeringslampa och satte dit två nya till mina blinkers.
- Den var lätt att peta ut, men svårare att hitta hålet, muttrade hon.
Jag vågade inte kommentera den kommentaren...
77 spänn kostade det.
Själv hade jag aldrig lyckats.

För det första är det ju så trångt att mina fingrar till prinskorvar inte passar i såna små utrymmen.
Sen hade jag säkert skruvat bort fel saker också.
Inget förvånar mig när det gäller meka.

Har lätt för att skruva isär saker, men värre med att få ihop det igen.
Det är jag i ett nötskal.

Personligen känner jag mig lite stolt över att bara kunna gå in på en mack och säga att jag kan inget om detta.
Många tror sig kunna och sen slutar det i katastrofer.
Man måste våga vara ärlig både mot sig själv och mot andra.
Det finns ju faktiskt folk som har betalat för att fixa saker åt oss.

Så ett hjärtligt tack till min lokala mack som faktiskt också kunde fixa bilen.
Inte bara servera korv och kanelbullar.

Så sant

Du ska alltid välja det bästa idag.
För imorgon är det som var näst bäst idag det bästa.

Enkel lösning

Makalöst!
Alla undrar givetvis idag hur en människa kan bli liggande i sex veckor död innan någon reagerar.

Man menar att det ska finnas en respekt mot människor som inte vill ha kontakt. Det var därför det kunde hända på ett servicehus i Karlskrona.

Problemet är irriterande lätt att lösa.
Man ska givetvis ha en banal regel som säger: Varje morgon och kväll tittar vi till våra boenden. Oavsett vad de boende tycker.
Det är inte kränkande att knacka på en dörr och få ett livstecken tillbaka.
Att inte göra det är däremot kränkande.

Aftonbladet: Kvinna låg död i veckor i servicehus

Aftonbladets Monica Gunne: "Ett bevis för problemen i äldrevården"

Duktig ponke!

Så, nu har snart mina fötter varit inne och på allt som finns i mitt hem.
Idag ville jag inte göra som senast.

Ett djupdyk i toaletten.
Så det fick bli tvättmaskinen.

Dock var locket uppfällt till den toppladdade maskinen.
Och när ska inspektera och torka tårna.
Så...

Ja, då dråsade den slippriga våta foten rätt ner.
Sträckte mig som fan i ryggen i fallet.
Slog inte skallen denna gången, i alla fall.

Skrapade upp baksidan av benet duktigt.
Klämde mig på nåt sätt när trumman började röra på sig.

Blålila och blodvite uppstod i detta märkliga tillstånd.
Man förvånas aldrig över vad man lyckas med.

Do it like a dog

Vi män är underliga.
Ser vi en kvinna så tänker vi:
Påsättningsbart!
Svar ja, eller nej.

Så funkar vi, på varenda en av er kvinnor vi ser.
Allt annat är rena bortförklaringen.

Visst är det konstigt?
Men egentligen inte.

Vi män är redo att sprida säd varje dag.
Vi är liksom byggda för det.

Kvinnor har sina perioder, eller huvudvärk...
Kan bara säga att män sällan har huvudvärk när det gäller sex.

Sen ser jag djurprogram, ja, nä fy, inga såna....
Utan riktiga med David Attenborough.
Spindelhonor som käkar upp sina hannar efter fullbordat verk.

Eller hannar som springer runt med ståndet från den ena honan till den andra...

Över till människor:
Pricken över i:et kommer på fredagskvällen.
Då är hon redo och gnyr, ta mig doggystyle.

Första gången man hör det så går liksom masten ner.
Man undrar vaddå? Hallå i luvan??????????

Sen kommer man på att det finns uppslagsverk.
Och där står banne mig inte doggystyle med.


Ja, vi människor är nog inte så olika djuren, trots allt.