Skrota Pride

Så är äntligen freakshowen över då.
Pride.

Vilket djävla skämt, alltså.
Visa upp sig på ett sätt som verkligen gör människor till avvikare.
Vad i herrans namn vinner människorna på detta?

Inte ett skit, förstås.
Vore det inte bättre fixa festivaler för mänskligheten - som sådan.
Oavsett sexuell läggning.

Jag har lite svårt för detta.
Känner en del homo och lebbor, men vi gör ingen grej av det.
Vi umgås som normalt folk.
Ingen behöver fundera på vad den ska säga, i fall man kränker nån....

Själv kallar jag dem både bögar och flator, om vart annat. Menar givetvis inget illa i det.
Vi skämtar hjärtligt och rått om det mesta.
Det är nämligen först då som man förstår att vänskapen är ärligt menad.

Men de skulle aldrig ställa upp i Pride och dess freakshow.
Nu när vi inte längre har några missfoster á la mannen med vattenskallen eller en ny elefantman, väljer vi att visa upp andra saker.
Vad som skiljer vattenskallen och hbt-människorna kan man fundera över.

Jo, i de freakshows vattenskallen fanns med i, var det knappt av egen fri vilja han ställde upp.

Birro

Marcus Birro kör Karlavagnen just nu!
Han är en person man hatar eller älskar.
Bara till att välja.

Hans blog är mycket intressant att ögna igenom.
Oavsett vad du tycker om personen Marcus Birro.
Ge det en chans.

Marcus Birros blog

Stoppa utförsäljningarna!

Alliansregeringen och även den förra regeringen gör fel som säljer ut statliga bolag.
Det finns saker som vi alla behöver ha tillgång till.

Bostäder och energi är två såna saker.
Som exempel alltså. Det finns ju fler exempel.
Detta ska staten se till att hålla i.
Här ska inte finnas några privata affärsmän som ska fylla på sina redan välfyllda plånböcker.

Bara för att staten säljer ett vinstdrivande företag till det privata, så betyder inte det att vi medborgare får nåt billigare i slutändan.
Tvärtom verkar det vara så att allt blir dyrare.
Staten går nämligen miste om de miljarder som årligen ges i avkastning från företagen.

En avkastning som kommer enbart hamna i privata fickor, istället för att återinvesteras till staten.
Vi har ett enormt systemfel i detta landet när man säljer ut såna här företag.

Visst, man kan sälja dem för mycket pengar. Men det är kortsiktiga pengar och vi medborgare är förlorare i dubbel bemärkelse.
Så, sätt stopp för utförsäljningarna nu!!!

Släpp dårarna loss!

Den ena psykopaten efter den andra går lös i vårt samhälle.
Alla bara ruskar på skallen och undrar hur i helvete de kan få gå lösa.

Frågan är inte helt enkel att reda ut.
Som bekant fanns en tid då alla som såg lilla minsta suspekt ut, stängdes in.
Allt från mongolider(Downs syndrom) till gravt utvecklingsstörda.

Besökte själv i slutet av 60-talet nåt slags sinnessjukhus i mörkaste Småland. Jag glömmer aldrig det besöket. Här fanns den lilla killen med jätteskalle, nån gubbe som irrade runt och slog skallen i väggen, en som satt och vaggade fram och tillbaka på en stol - vrålandes rakt ut.
En gumma utan tänder satt och skrattade hysteriskt, hela tiden.
Ja, fy fan.

Dessa personer var inlåsta. De hade en tomt de kunde gå ut i, men sen var det stopp.
Så här gjorde vi på den tiden.
Det fanns liksom ingen större debatt om hur man förvarade dem. För förvaring var det och inget annat.
Många drogades ner.

Sen kom den lite moderna tiden. Plötsligt skulle alla dessa ut i egna boenden.
Inget fel i grundtanken, ju.

Själv fick jag en liten gumma till granne.
Hon gjorde inget större väsen av sig i ungefär nån månad.
Sen började helvetet.
Varje morgon mellan 03-05 körde hon igång.

Hon skrek som besatt. Slog i köksluckor och dörrar så att de gick sönder.
Smällande gjorde att jag vaknade - givetvis.
Jag ringde till pskyket.

Men inget hände. Gumman mådde allt sämre och till slut fick jag nog.
Då hade jag ringt minst en gång i veckan under ett halvt års tid.
- Antingen flyttar ni in gumman eller så kommer ni få en ny patient. Nämligen mig!

Det tog ganska exakt ett år innan gumman flyttade ut.
Än idag begriper jag banne mig inte hur jag kunde vakna varje morgon av detta smällandet och ändå sköta mitt arbete.

Det finns helt enkelt människor som inte klarar av att bo i vårt öppna samhälle. En del är ju farliga och ska inte ens släppas ut.
Detta måste vi ha klart för oss.

Därför måste man liksom backa lite och hitta andra metoder.
Jag vill inte ha tillbaka de förfärliga sinnessjukhemmen. Nää, fy fan.
Men de ska erbjudas boende där det finns vårdpersonal dygnet runt.
Inte som nu, nån som tittar in och sedan åker därifrån.

Patienter som går på medicin tar den inte, de fördärvar sig själva, omgivning, och inte minst skadar materiellt sett inomhus i sina boenden.
De egna boenden kom inte enbart till för dessa patienters bästa.
Den som tror det, tror fel.

Mycket av detta kom till också för att spara pengar.
Pengar, alltid detta djävla tjat om pengar!

Klädbeskymmer

Var fan tog alla flanellskjortor vägen, egentligen?
Hur ofta ser man nån bära en sån idag?
Inte ofta, kan jag säga.

Läser man olika sidor på nätet så skrivs det om att flanellskortan citat: "används främst till vardags och ej i samband med högtidliga tillfällen."
Tjoflöjt, på er, säger jag.

Som gammal bärare av flanellskjortor kan jag säga att den bars i alla möjliga sammanhang.
När den var ny hade man den till att stapla in på bykrogen med.
När den blev äldre hängde den med ut i motionsspåret eller till jobbet där man ändå skulle skita ner sig.

Det var verkligen en slags återvinning av skjortan det!
Man brydde sig inte om färger eller mönster. Flanellskjortan var ju skön och blev nästan bättre ju mer sliten den var.

Det samma gäller ju med jeans. Jag har jeans som säkert passerat 10 år.
Brukar nämligen köpa typ tre-fyra par när jag väl handlar.
Så gör jag med det mesta.
Speciellt kalsonger och strumpor.

Förra veckan handlade jag 40 par strumpor, i samma färg - dessutom. Sen blev det visst 20 nya kalsonger också.
Ja, folk tittar och tror att man köper till ett fotbollslag, eller nåt i den stilen.
Och sen kanske bara en färg på rubbet...byter du aldrig, säger ingen.
Men de kan ju tänka.

Och om de kan tänka så borde de förstå min uppköp.
Jag gillar inte handla kläder. Jag hatar det!!!!!!!!!
Kommer jag in i affären så ber jag genast expediten plocka fram nåt som kan tyckas passa.
Fem minuter senare ska allt vara över.
Jag provar inte ens hur trasorna hänger på kroppen.
Vill bara ut från affärshelvetet.

Får väl snacka med en hjärnskrynklare vad som kan ligga bakom denna känsla.
Möjligen är det en kvinna som förstört mitt liv.
Var tillsammans med en sådan för länge sedan.
Hon kunde verkligen shoppa.
Eller rättare sagt, så mycket handlande var det kanske inte.

Men en satans tid tog det.
Att följa med och handla en bh var ett dagsprojekt.
Dum som jag är, följde jag mig, till en början.
Men inte sen.

Då lurade häxan iväg en väninna istället. Väninnan är en av mina bättre vänner idag, men hon skiter fullständigt i mitt ex.
Det är i alla fall ett betyg på att jag inte var ensammen om upplevelserna kring dessa, minst sagt, traumatiska inhandlingar.

Ja, fy fan!
Och nästa vecka måste jag ha nya byxor....