Same, same but different

Man kan säga samma sak på olika sätt.
Det vet du kanske.

Dagens rubrik kommer från SVT text.
Läs: Svagt stöd för Nordic Battle Group
Hälften mot ett svenskt deltagande

En snygg rubrik med underrubrik, som det heter.

Tänk om vi skulle skriva så här:
Läs: Stort stöd för Nordic Battle Group
Hälften för ett svenskt deltagande

Så skulle man ju också kunna säga!
Eller hur?

Raka spåret åt helvete!

Jan Guillou fick sina fiskar varma i gårdagens Aftonbladet.
Av en händelse läste jag eländet också.
Mest för att det handlade om Guillou.

På tidningens så kallade nöjessidor återfanns rubriken: BRÅKET PÅ SPÅRET.
Det hela gick ut på att Guillou skulle vara sur och arg för att han slogs ut i frågeprogrammet "På Spåret".
Dessutom hade han hävdat att frågorna var tillrättalagda så de inte skulle passa honom.
Allt enligt artikeln.

En ren dyngartikel, med andra ord.
Jag skrattade mest och undrade väl i största allmänhet vad som händer i denna så kallade kändisvärld.

Idag går så Guillou till svars. Han är nämligen mångårig kolumnist på tidningen.
I svidande ordalag undrar han hur journalistiken har förändrats och varför inte skribenten kollade upp fakta med honom själv.
Ja, det är minsann kritik som heter duga.

Aftonbladets nöjessidor handlar i stort sett enbart om konflikter.
Dagens rubrik är: Sanningen om grälet.
Man blir givetvis trött.
Det bästa man kan göra som läsare av tidningen är förmodligen att riva ut sidorna och lämna dem kvar i kiosken.

Å andra sidan brukar jag just ha de sidorna till att plocka upp matrester ur vasken med....
Intressantare än så är det nämligen inte.

För ett antal år sedan var det svårare att komma in på en journalisthögskola än att söka sig till läkarutbildningar. Hur det ser ut idag vet jag inte.
Men betyg har inget med fallenhet för ett yrke att göra.
Inte ett skit. Sedan kvittar det om man är lärare eller journalist.

Dagens journalistik som vi ser i kvällstidningarna är banne mig inte mycket att ha. Halva tidningen är rena dravlet, resten okej, och sedan finns det tack och lov bra toppar.

Under de år jag själv arbetade som skrivande journalist, hände det att jag tackade resolut nej till vissa uppdrag.
Idag tycks egot sitta i främsta rummet för journalisten.
Får man sedan in sin nuna bredvid artikeln, tycks lyckan vara total.

Nä, det är dags att höja standarden rejält.
Därför var det ytterst intressant läsa Guillous inlaga idag.
Tyvärr kan jag inte länka till hans kolumn eftersom Aftonbladet valt att lägga det som en plusfunktion.
Det vill säga: kostar pengar!

Mera snus för böveln!

Sluta snusa.
Nu när priset gått upp så djävligt.
Det är ju inte bra för hälsan heller.

Sägs det!

I helvete heller, säger ju jag då.
Jag betalar faktiskt bra med skatt genom att fortsätta snusa.
Och jag förpestar bara mig själv, om jag nu förpestar.

Vetenskapen är ju lite kluven till påverkningarna av snus.
Visst, hjärtat slår nåt slag extra.
Än sen då?
Man kan faktiskt få mindre hål i tänderna genom att just snusa.
Räkna med den faktorn också då!

Det räcker jag sätter på en skitkanal på TV, så ökar också pulsen.
Men där finns ingen varningstext!

Nää, gott folk!
Snusa är trevligt.
Det gör mig riktigt gott.
Att jag sedan bidrar med lite extrapengar till statskassan, kan jag ta.
(Bara de används rätt och inte till skattesänkningar. Hör du det Anders Borg?)

Fast. Det ska ska erkännas. Dagens prisnivå (hö-hö) är ju banne mig åtalbar.
Där har alliansregeringen gått för långt.
Så mitt snusuppror kommer fortsätta oförtrutet.

Fan, det är bara veklingar som slutar snusa :-)

Och jag tycker faktiskt det är smått sexigt med kvinnor som snusar.
Pervest? Möjligt.
Var tillsammans med en kvinna och vi snaskade käft så härligt att vi till och med bytte snusar med varandra.
Det var ett fint förspel det.

Så kan det vara

Alla kan se hårda och bistra ut.
Det är inte svårt.
Men plockar man ut hjärtat hos oss alla, så är det bara en geleaktig förbannand klump.
Ömtålig som inte tål några större stick förrän man ligger med näsan i vädret.

Sedan kan det fan i mig kvitta hur hård man ser ut!

Jaha, och än sen då? undrar du.
Faktum är att vi ska inte döma folk så lätt.
Den clown som uppträder på cirkus och roar yngre och äldre kan vara den sorgligaste människan privat.
Den som spänner sig hela dagarna och verkar vara stark, är svag.
Den som inte ler åt allt och alla, behöver inte vara sur och förbannad.

Så kan det faktiskt vara!

Man förvånas

Jaha.
En chilenare övervakar en tingsrätt för att se att inte hans landsman kränks enligt de mänskliga rättigheterna i Chile.
Och detta händer året 2008.
Dessutom i landet lagom Sverige.

Själv blev jag full av skratt när jag läste den nästan lite oansenliga meningen som berättade detta.
Läsningen om Tito Beltran i Ystad tingsrätt är som en svulst.
Här ligger som vi säger, en hund begraven.

Tito förhörs om misstankar för våldtäkt.
Listan med kändisar gör att fallet får uppmärksamhet.
Annars är det tyvärr vardagsmat för tingsrätterna.

Men lite konstigt att ingen journalist synat lite kring bevakningen av Chiles mänskliga rättigheter åt Tito i Sverige.
Jag bara undrar: Ska det verkligen behövas?
Vi har väl trots allt kommit lite längre i dessa frågor än Chile!