Slitvargar

I nästan varenda förening finns dom!
Men det är sällan de kanske får den uppskattning de förtjänar.
De är slitvargar i sin ensamhet.

Vi talar om dessa föreningsmänniskor som hittat en viktig plats i en förening.
De kan bära vattenflaskorna, vara materialskötare, fixa tvätt etc.
Listan kan göras jättelång.

Utan deras servande till de aktiva så skulle många andra ledare få slita ut sig.
Vi tar det bara för givet att det ska finnas nån annan som plockar och donar.
Under mina år som frilans träffade jag på många såna här människor.
Något reportage blev det väl också.

Men balansen är svår. Flera av dem har ganska allvarliga funktionshinder.
Missförstånd kan lätt uppstå och folk tror att man driver med dem.
Inget kan vara mer fel.

Satt på jobbet i veckan och pratade med en lagkapten i hockey. Han menade också att dessa människor gör en avgörande insats i föreningslivet.
- Det är ju så goa människor! konstaterade vi och drack vidare på kaffet.

Så ni som känner igen er!
Sug på karamellen, ni behövs!

Lystring Fredrik!

Fan, du Fredde!
Ikväll är jag full.

Har kämpat med trelitersboxen...
Djävlar, så goe jag känner mig!
Lovar, kan ta hand om landet.

No, problems!
Full på jobbet är ju okkkidokki.

Har du nån ledig tjänst?
Tyvärr har jag inte betalat nån arbetare svart, eller brutit mot några regler i samhället.

Fan, inga meriter alls ju!
Men full kan jag bli!

Inte nu igen...

Oj, oj!
Nu börjar mina grannar igen.
Sickna kaniner, alltså.

Men det är klart kaniner gör det tyst.
Här vrålas det av bara den.

Första gången jag hörde det var jag nära ringa polisen.
Det lät som en smärre misshandel.
Jag är glad jag inte ringde!

Ja, djädrar vilken pipa den kvinnan har.
Bor man sen i lägenhet som är byggd under miljonprogramets glada dagar .
ja, då kan ni fatta.
Lyhört är ledordet.
Går grannen och pissar så hörs det.

Och när de sedan ska älska, då hörs det flera våningar. I alla fall som
detta par håller på.

Och här sitter man ensam i sin lägenhet och lyssnar på detta!

Hmm...man kanske skulle ringa på och be att få låna en kopp socker...

Men Anders då!

Anders Pihlblad.
Reporter på TV4.
Sittandes och sliskar trut med hon, ja, hon som nu fick avgå från moderaterna.

Det var inga snygga bilder det, Anders!
Och nu var det dina forna kollegor på Aftonbladet som slog till mot dig.
Du jobbade där ju en tid, om jag nu inte är ute och reser helt.

Dess för innan var du ju också på SVT. Där gjorde du undersökande och grävande journalistik.
Det vet jag eftersom jag var med i ett av programmen där du själv intervjuade mig.

Men vad har hänt, Anders?
Jag har alltid gillat dig.
Fast sedan du kom till TV4 tycker jag du bleknat betydligt.

Det är lätt att gå ut med pekpinnar mot andra.
Men det du gjorde var lågt. Så går det när man tänker med fel huvud!

Man får aldrig, aldrig, som journalist hamna i en sån situation.
Full kan du vara. Men lite koll måste man ha.

Jag tycker du ska söka dig tillbaka till tidningar igen. Du skrev ju fantastiskt bra!
Just nu slösar du bara bort din energi på ett snuttifierat tv-bolag.
Kom igen, Anders!

Ta dig ut ur garderoben och prestera god journalistik!

Tänkte jag skulle vara smart - för en gångs skull!
Behövde min medicin.
Ingen märkvärdig sort. Käkar den varje dag.

Lite panik eftersom jag inga hade hemma och dessa är mot värk.
Då tänkte jag till.
Receptförnyelse via nätet!
Jippie!

Fyllde i alla rutorna, tablettens namn, styrka och dosering tillsammans med hur stor föpackningen är.

Fan, va smart, tänkte jag.
Detta hämtar jag ju ut redan under morgondagen.

Men, se, det kan man inte.
Istället kan det ta typ en vecka innan detta finns för att hämta ut!
Vad har vi då vunnit?

Inte ett djävla skit.
Vad jag minns från min barndom är att det till och med kunde komma hem en läkare.
Titta lite här och där.
Sen skriva ut nåt recept.
Mina föräldrar hade sen medicinen i handen samma dag.

Och nu?
Jag gör hela jobbet.
Men det kan ta en vecka???????