En stark offentlig sektor – ett måste

Jag ger aldrig upp! Aldrig!

Om jag så är den enda människan i Sverige så kommer jag slåss för att vi ska få en större offentlig sektor. Idag är det underbemanning som gäller över hela linjen.

Ja, möjligen inte på en punkt. På chefsnivå! Där har vi säkert fler än någonsin som sitter och vänder papper. Men de som ska vara ute i verkligheten saknas.

Jag ska bjuda på ett levande exempel. En moster är dement och äldre, hon bor på äldreboende med egen lägenhet. Igår skulle hon ha ny medicin. Så jag och mor körde och fixade det. Väl på äldreboendet fanns en enda människa som arbetade.

Och där fanns massa saker att göra med de äldre. Men, nä, här ska vara så lite personal som möjligt tydligen. Trots vackert väder hinner man inte ens gå ut med de äldre. Allt fler anhöriga pressas för att kunna ta hand och serva sina anhöriga. Alla har inte det, kom ihåg det.

Vill nån ha det så när när man själv ligger där? Inte jag. Vi måste sätta in massa mer resurser på alla områden. Den skatt vi lägger går till vår välfärd när vi behöver den. Tänk på det.

Så jag är för en stark offentlig sektor. Nu är vi nere på en nivå personalmässigt som är samhällsfarlig. Mängder av arbetslösa skulle få ett jobb att gå till och vi skulle få fart på hjulen igen.
När fan ska vi reagera och göra nåt åt detta?