Hålla tal

Ställer mig längst fram och påbörjar ett tal:

Dags för "förstå-sig-påarnas" årstid.
Det vill säga alla dessa orakel som ska spåna om tabeller, hur det går för olika lag.

Jag har också sysslat med det. Men nyktrat till i min tillvaro och anser att det är ganska oviktig information som förmedlas fram.

Åsikterna är ju ändå som baken, det kvittar hur mycket argument du lägger fram för din tabell, så kommer nån annan med sitt synsätt.

En skadad spelare kan göra att hela rasket raseras i din tabell.

Nä, det är dags att ta fram andra bedömningar, tycker jag.
Allt är nämligen inte resultat i form av mest vunna matcher.
Jag vill ha in fler parametrar - helt enkelt.

===================================

Utanför mitt fönster yr nysnö ner - igen.
För vilken gång i ordningen denna vinter vet jag inte.
Är däremot mycket trött på flingorna och snön.
När inte ens skolbarnen längre orkade leka i snön, då är det dags för Kung Bore att dra sig tillbaka - tycker jag.

Och barnen tröttnade väl ungefär under sportlovet i år.

Nä, nu ska vi ha gröna gräsmattor. Barn som spelar fotboll och kommer hem med gräsfläckar över knäna.
Det är nåt det!

Har ni förresten tänkt på hur sällan man ser barn spela fotboll helt spontant?
De kanske inte får komma hem med gräsfläckar på brallorna?
Eller vad beror det på?

Problemet är givetvis att det finns mycket annat att göra. Mobil, internet, dataspel etc.
Mindre tid till skola och idrott.
Det kanske viktigaste av allt.
Eller att vara med sina föräldrar där man gör saker tillsammans.

Tänk bara på en sån sak att man måste starta nätverk kring "Föräldrar på stan".
Vuxna går inte ut och flanerar genom sin hembygd om kvällarna.
Om det ska ske måste det göras organiserat i nätverk.

Avslutningsvis: Ungdomar har i alla tider sagt att "det finns för lite att göra där jag bor".
Det är inget nytt alls, så har det ständigt varit.
Men i dagens moderna samhälle så ska allt vara så cool och häftigt, och snurra på snabbt, att ungdomarna inte hinner stanna upp.

Ständig stimluans är inte bra.
Genom att ibland ha riktigt långtråkigt kan man faktiskt känna riktig glädje när den infinner sig.

Det är också när det händer absolut ingenting som våra hjärnor får den lilla paus den behöver för att sortera information.

Applåder av publiken.
En röst säger:
- Jaha, ja detta var ju jättetråkigt, typ. Så det var väl nyttigt då, öhh, typ, alltså!