Sossarnas fall i valet 2006 har ju genomlysts ur alla möjliga aspekter. Inte minst av sossar själva.
Men två punkter sticker ut ur den analys som jag gjort på egen hand.
Göran Perssons mantra: “Det går bra för Sverige.” Han använde det hela tiden. Och visst, det gick förbaskat bra för Sverige, men det saknades visioner för en framtid.
Punkt två: “Jobben blir ingen valfråga".” Det blev den och av en konstig anledning så fick högerblocket majoritet i valet 2006.
Lite av samma tongångar verkar man nu kunna läsa ut ur statsministerns olika tal i veckan som gått. Sen kommer han envist som en liten skällande tax hävda att arbetslösheten minskat. På många punkter har nu statsministern ingenting att komma med.
Inom högerblocket ser vi nu den hårda betongmuren börja krackelera allt mer. Detta samtidigt som statsministern själv kan kasta ur sig: oppositionen har inga alternativ.
Nja, vi får se Fredrik. Det är långt kvar till nästa val. Allt kan hända, det vet vi. Men att som du och dina gelikar köra med en omvänd Robin Hood-stil, borde stå alla och envar klart numera.
De som hade det bra fick det bättre med dig, Fredrik. De som hade det dåligt, fick det än sämre. Detta drabbar inte den politiska eliten i landet. De sitter säkert kvar och kan fortsätta lyfta sina arvoden utan att lyfta ett finger.
Trots att de slutat med politik!
Jag förvånas inte över att detta gjort att Sverige blir mer och mer ett hårdare klimat att leva i. I ett samhälle så måste alla vara med och bidra till välfärden. Det kan inte vara som nu att arbetslösa, sjuka och pensionärer ständigt ska få klä skott för att en elit ska få det bättre.
Inom idrott vet man att för få en elit måste man ha en bredd. Bredden i samhället är de svaga stora grupperna som ska mata eliten.
Dags att vi jämnar ut denna upp-och-ned-vända pyramid.
Martin Mobergs betraktelser: Om jobbens avgörande betydelse för valutgången om två år
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar