Skogens guld är skogen

Ja, det är inte kantareller och annan svamp som står högst i kurs när det gäller skogen.
Det är nämligen själva träden som är mest attraktiva.

Titta bara på hur en skövling av skog går till.
Man kör rätt in i backen med en så kallade skördare, borde vara skövlare, som tar i stort sett ingen hänsyn till någonting.

Befintliga stigar i skogen körs effektivt sönder av dessa maskiner.
Små vattendrag kör man över och de diken som uppstår gör att plötsligt rinner vattnet nu åt ett helt annat håll.
Givetvis med förödande konsekvenser.

På en promenad idag var det så jag baxnade.
Jag gick på en mycket berömd led.
Man följer helt enkelt de orange-färgade pinnarna.

På halva sträckan började jag ana. Aha, här ska fällas skog, tänkte jag.
Sen var det med nära nog stukade fötter och med synen enbart på marken som gällde.
Det var så djäkligt att ta sig fram.

Och på vissa ställen visste man inte vart leden gick!
Därför mitt inne i skogen brukar man ibland måla på träden hur leden går.
Men nu var träden borta och en massa körspår huller om buller.

Det är där någonstans jag möter en man och kvinna.
De ser mig fotografera. Stannar till och så pratar vi en stund, på knackig engelska.
Vandrarparet kom från Tyskland och undrade vad som egentligen hände i skogen.
Fick man verkligen köra sönder en led på detta viset?
Gick inte lederna fram på just väldigt attraktiva platser och som borde vårdas?

Vi satte oss och fikade.
Jag svarade bäst jag kunde.
Vandringslederna har markägaren ansvar för. Denne kan ändra sträckning och göra lite som denne vill.
Det är själva sanningen.

Vad vi kom på i det härliga vädret är att dessa leder borde skyddas helt och hållet från körning av tunga maskiner.
Tänk att vanliga sketna arbetare kan komma fram till såna enkla lösningar.
För enkelt förstås!

Sanningen är ju den att när det ska köras timmer ut ur skogen skyr man inga medel alls.
Pengarna styr, inget annat.