En bra karl reder sig själv

Det vilar en förbannelse över mig.
I alla fall när det gäller att vara praktisk.
Som karl förväntas man liksom var ett med verktyg.
De enda verktyg jag gillar är mina händer.

Men sätt inga verktyg som såg, skruvdragare, eller nåt i stilen i min hand.

Efter besök på besiktningen fick jag påpekat att min bil hade en parkeringslampa sönder.
Den ska bytas! Men du behöver inte komma tillbaka hit för det.

Nähä...parkeringslampa.
Hmm...nånstans där fram tydligen.

Böjer mig ner i motorrummet och känner mig förvirrad.
Mina stora händer passar liksom inte in i de små skrymslena. Och ja, vi pratar fortfarande om bilen.

Då kommer en snilleblixt fram. Man kan liksom lossa hela strålkastaren.
Ja, då, den lossas. Inga problem.
Fipplar lite och ser en lampa som jag lyckas ta bort.
Helt gulfärgad.
Märkligt!

Tar ut den och sätter tillbaka alltihopa.
När är jag är klar, så slår det mig.
Fasen jag tog ju bort lampan till min körriktningsvisare, blinker.

Ähh, skruva loss igen och montera ihop igen.

Nu blir det inget mer mekande på den bilen.
Servicen varje år får helt enkelt räcka. Då får folk betalt av mig på en märkesverkstad för att pillra med skiten.

Och det värsta är ändå: Nu fungerar den där parkeringslampan!
Utan att jag bytt.