In i ägget

På allas läppar just nu fågelsång.
Förlåt Fuglesang.
Ni vet han i rymden.
Uppe i det blå.
Tittar ner på oss.

Till och med SVT visar numera direkt från detta.
Häromdagen var det rymdpromenad med svensken.
Hade han gjort samma sak på jorden skulle det inte varit en promenad.
En "promenad" i rymden är allt annat än att trampa på med fötterna.

Här klängde de med armar efter stag och tog sig fram ungefär som våra
nära kusiner, aporna.
Det är sånt man tänker på mitt i allt detta.

Ingen tycks ifrågasätta vad det hela kostar heller.
Jag tror att för den summa man skickar upp en rymdfärja skulle vi kunnat
se till att alla människor på jorden har rent vatten.
Det är en svindlande tanke. Och farlig!

Farlig därför att det är inte bra om alla överlever på jorden.
De som bor i eländiga sophål, får skylla sig själva.
Vi som bor bra och ombonat är lyckligt lottade.

Där uppe i det blå undrar man ju över vad de tänker. De som arbetar på rymdstationen
med viktiga saker och ting.
Man gör massa tester och kollar hur saker och ting fungerar i tyngdlöshet.
Är det viktigt veta?

Tja, möjligen ur en aspekt. Men den kontrolleras inte. Inte vad jag vet.
Om jag ska upp i det blå vill jag sätta på en kvinnlig austronat och sedan se
om mina spermier fixar att hitta ägget.
Det borde vara ett viktigt experiment.
För om det inte går...
Ja, då kan man lägga ner hela skiten ju.

Tydligen är man så fixerad på vår rymd att det också ska byggas baser på månen.
Vi ska erövra och ha reträttplatser när det fruktansvärda miljöhotet gjort det omöjligt bo
kvar på jorden?
Eller att nån bombat sönder och samma oss totalt.

Tänk då om spermierna inte fixar att kasta sig in i ägget? Katastrof.
Visst man kan göra det i ett labb. Visst.
Men hur kul är det på en skala?
Det är ju själva tillverkningsprocessen som ger lyckoruset.