Twingly statistik

27 januari 2012

Mobilt blir stationärt

Ju mer mobil jag blir desto mer stationär har jag kommit att bli.

Laptopen som inköptes för bra många år sedan var ju bra. Nu kunde man sitta lite varstans och jobba utan att ha en speciell plats. Tanken var kanske god, men det fungerar ju för f-n inte.

Redan efter en vecka stod den på en plats och där har den blivit stående. Där står mitt arbetsredskap. Jag vägrar flytta på den.

Sen hivade jag ut min stationära telefon i hemmet. Den gick in i mobilen. Det var ju både bra och praktiskt. Nu kunde man ringa lite varstans. Problemet är när jag är hemma. Telefonen läggs lite varstans, utan att jag kommer ihåg var den ligger!

Nu har även den fått en hedersplats där den alltid ska ligga då jag är hemma.
Det mobila blev mer stationärt än jag hade trott.

24 januari 2012

Låter fint–men…

Det borde varit en underbar nyhet. Men är det egentligen det?
TT har tagit IAF:s(Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen) uppgifter rakt upp och ner. Inte har jag sett några frågor kring varför arbetslöshetsersättningen under 2011 minskat med 20 procent sedan 2010.

Detta trots att antalet arbetslösa är ungefär densamma eller högre än 2010. Den matematiken har tydligen ingen funderat över.

Kan det möjligen bero på att antalet arbetslösa som stämplat och fått a-kassa helt enkelt stämplat ut? Då är det ju inte a-kassorna som pröjsar längre, utan då är det Försäkringskassan som belastas.

Därför borde journalisterna undersöka hur det ser ut under samma period på F-kassan med utbetalningar. Först då får vi nåt relevant material att ta ställning till.

IAF: Utbetalningarna av arbetslöshetsersättning minskade 2011

Undersök journalisterna!

Eftersnacket kring medias roll i Juholts avgång fortsätter.

Det är bra att den förs, men den kommer för sent, enligt mitt sätt att se på det. Därför att det vi fått se och vara med om är ett drev som slår allt. Precis allt. Ingen annan modern politiker har satts under denna press.
Det är detta som är så märkligt.

Håkan Juholt var inte statsminister, han var inte budgetansvarig heller. Ändå dryftades det i flera månader om hans skuggbudget och hur den hade kommit till. Var det verkligen en viktig fråga?
Juholt skulle också ställas till svars för precis varenda litet ord som han sa.

Om vi nu applicerar samma metod på samtliga politiker i hela landet, så kan ingen säga ett jota. Risken är nämligen uppenbar att ett förlupet ord kommer med.

Jag har skrivit det förut och gör det igen: media har en hemläxa av modell större att göra efter det som hänt. Journaliststuderande bör per omgående lyfta frågan på de skolor de läser. Lärare och professorer, jämte rektorer, ska givetvis också lyfta upp frågan till debatt.

Media i Sverige börjar allt mer likna rena tramset. Det som uppvisats de senaste månaderna är vare sig bra journalistik eller relevant. Vad som vore intressant att mäta är hur förtroendet för journalister ser ut. Jag är övertygad att om man sen ställde journalisternas namn mot varandra så skulle vi få se ganska intressanta diagram.

Det hade också varit roligt med lite grävande journalistik kring hela drevet som helhet. Å andra sidan sitter det tusen flugor på en kodynga så måste jag också sätta mig där. De kan ju inte ha fel! Eller?

Martin Mobergs betraktelser: Om en moderat statsminister, som är ute på slak lina

Alliansfritt Sverige: Reinfeldts grodor

Mediebruset.se: Mediedrev eller drevmedier – vad kommer nu?

21 januari 2012

Folkhemmet kraschar totalt

Tänk att sossarna tappat all vett och sans. Knappt hade Jämtin sagt på sin presskonferens:
- Det som sägs i VU stannar inom VU.
Sen gick hon utan att svara på följdfrågor.
Knappa timmen senare hade det läckt ut uppgifter, från just VU, till media. Juholt ska avgå, men inte förrän under nästa dag.

Cirkus sossar slår Scott med hästlängder. Sossar stångar sig blodiga, mot varandra, medan alla andra tittar på. Partiet brister på längden och tvären. Ingenting tycks fungera.

En del, Mitt i steget, har kritiserat sossarna för hur de faktiskt har handlagt ärendena kring både partiet och Juholt. De saker jag länkar till nedanför här, håller jag med om till hundra procent.

Men frågan är ändå: kan sossarna någonsin resa sig igen?
Jag börjar faktiskt tvivla. Politiken är det inget fel på, men tyvärr måste man ha mainstreamade människor i det mediala klimatet “som går genom rutan”.

Hur sossarna som parti har hamnat i denna situationen får historiker gräva vidare i. För den kris vi ser nu är något som pågått under kanske 20 år.
Förflackningen började redan i slutet av 80-talet. Sossarna tog då in allt mer influenser från högern.

Vid valet 2006 visste knappt medborgarna skillnaden mellan sossar och moderater. Istället för att slå vakt om de gamla idealen, släppte man dem.
Motståndarna, moderaterna, plockade då upp dem och dammade av dem.
Medborgarna gillade moderaterna då.

Tyvärr är det ingen som talar om den förda politik som regeringen står för. Dess konsekvenser etc.
Om sossarna ska ha en chans rädda sitt parti måste de vrida tillbaka till mer vänster än höger.

Fan, ge mig ett nytt folkhem att vara stolt över som svensk!
Det är socialdemokraternas förbannade skyldighet efter allt detta käbbel.

 

Mitt i steget, Johan Westerholms blogg: En kommunikationskris som faktiskt är värre än ledarkrisen

Mitt i steget, Johan Westerholms blogg: Inkvisitionen

20 januari 2012

Var är mediedreven nu då?

Svenska media har en rejäl hemläxa att göra. Senaste tidens jagande av sossar är rena tramset. I TV ser jag flickor och pojkar som sitter i studio och uttalar sig som nån form av medieexperter.

Löjligt, måste jag säga.
Det finns tack och lov journalistutbildningar som bedriver och vill föra ut god journalistik. Medieprofessorer och inte minst journalistförbundet måste lyfta frågan och se hur de kan främja god journalistik. Vi kan helt enkelt inte fortsätta på detta galna sätt.

Svenska medborgare får med journalistiken, som den bedrivs just nu, helt fel bilder att värdera. Detta är ytterst allvarligt för en demokrati. Förflackningen av journalistiken måste med alla medel stoppas.

Hur det kan fortsätta gå mediedrev kring sossar och Juholt är den stora mediala frågan man borde belysa.
Allt detta sker medan regeringen stillatigande kan utföra och genomföra de mest märkliga akrobatiska konster på slak lina utan att någon reagerar.

Svensk journalistik borde ta sig en funderare över saker och ting.
Mitt råd är hemläxa och att granska det viktiga som granskas ska.

Det är en stor utmaning för journalistkåren att anta. Om de inte gör det så underminerar de sin egen betydelse och folk får allt mindre tilltro till dem.
Så, kavla upp ärmarna och sätt fart!

Alliansfritt Sverige: Filippa Reinfeldt vägrar kommentera

Martin Mobergs betraktelser: Massarbetslösheten bland de unga alltmer prekärt läge

18 januari 2012

Snacka om rätt saker

Jag måste missat nåt viktigt.

Nämligen att Juholt  är statsminister och att det är hans och sossarnas budget som regeringen ska hålla sig till.
För annars förstår jag sannerligen inte detta ständiga dravel om Juholt och budget, varje uttalande ska nagelfaras etc.

Hur kan det komma sig att regeringen inte behöver stå till svars för någonting? Vad är det för krafter som egentligen rör sig i mitt “nya Sverige”?
Ja, inte är det ett Sverige som jag känner igen eller är stolt över.

Nu måste det till bättring på alla plan om medborgarna ska ta svensk politik på allvar. Förtroendet för dem är inte stort när man håller på och tjatar småsaker istället för att lyfta väsentligheter.

Jag kan ge ett exempel: Filippa Reinfeldt var med om att sälja ut ett sjukhus i Stockholm till några läkare. De fick det för 700.000 kronor.
Läkarna sålde det sedan vidare till ett företag och de kammade hem en vinst på 20 miljoner.

Sånt skulle vi kunna snacka om!

Martin Mobergs betraktelser: Fler juste och riktiga jobb, bättre klimat och miljö samt en skola som håller måttet

Högbergs tankar: Jag har tackat nej till SVT debatt inte rätt forum för mina tankar

16 januari 2012

Ajdå, Juholt

Jag ser på kvällens tv, svt1, att just i detta nu sitter Håkan Juholt i en tv-soffa.
Programmet heter “Fråga doktorn”.

Vore det inte bättre vara med i ett program som heter “Fråga rörelsen”?

Snart skiter folk i politik

Det är dags att politiker börjar ta fram breda penslar!

Den tavla över vårt land som nu alla partier är och småduttar i ger ingen översikt alls var partierna står i politiken. Väljarna tror ju att moderaterna är ett arbetarparti!!!

- De sa ju att de är det! får jag till svar.
- Bara för att nån säger sig vara nåt behöver det inte vara så, säger jag.

Nä, bredare penseldrag behövs inom den svenska politiken. Och vi måste lämna allt käbbel om personfrågor. Den svenska inrikespolitiken har nog aldrig varit så sval som den är just nu. Debattnivån är låg och väljarna skiter i vilket. Medborgarnas stora engagemang är borta.

Vad vi väljare där emot ska engageras i är alla dessa förbannande opinionsundersökningar. Varje vecka är det nåt nytt. Tja, nytt och nytt, det kan verkligen diskuteras det.

Samtidigt har vi en journalistkår som står med byxorna nere och gör ingenting. De ser vilsna ut och det finns ingen djävlar anamma i nån tidningsledning längre.
Hade jag suttit i nån ledande befattning, så skulle jag agerat så det visslade om det.

Om vi fortsätter, rent politiskt, ha detta debattklimat som råder, kommer folk att låta bli att rösta och att engagera sig.

PS: Istället för sänkt krogmoms hade jag hellre sett sänkt moms på internetabonnemang. Varför ska man ha 25 procents moms där? Borde inte all media ha samma momssats? Jag ställer frågan bara…

Martin Mobergs betraktelser: Om att vandra i otakt med väljarkåren och oförmågan att ta till sig goda idéer

Högbergs tankar: Grinig gubbe om politikens tjafs

Ulf Bjereld: Twittrande journalister 

Aftonbladet: Thomas Bodström: M är inget mittenparti

14 januari 2012

Det var bättre förr

Va fan nu då? Tänkte jag och blev urförbannad.

Upprinnelsen var följande:
Jag hade gått och köpt en ny dyr teknisk sak för mycket pengar, lite under 10.000 kronor. För mig är det mycket pengar, är väl bäst att påpeka.

Trots att jag inte är nån tekniknörd så kan jag tycka det är lite kul att öppna upp en ny grej som ligger i ett paket. Väl hemma la jag paketet på köksbordet, förberedde med diverse verktyg för att forcera kartong och tejp, slog upp ett rejält tilltaget glas rödvin.

Nu skulle jag öppna upp den nya produkten och sedan smaska i mig en bruksanvisning minst lika tjock som en tegelsten. Jag såg fram emot detta.

Men vilken tji det blev. Ingen bruksanvisning alls. Bara en liten sketen papperslapp som förklarade var man kunde ladda ner den!
Jag blev rosenrasande på stubinen. Svepte rödvinet i ett drag och kände att hela denna kvällen var åt helvete.

Här hade man sett fram emot en trevlig kväll med lite mysig läsning och sen plocka med den nya produkten. Men nä, så kul ska man inte få ha det. Nä, då!
Istället tror de man ska ladda ner saker på en dator och sen skriva ut 350 sidor på sin egen skrivare. Löjligt. Har jag betalat så här pass mycket vill jag också ha valuta för pengarna.

Jag förstår vitsen med att inte trycka upp manualer och bruksanvisningar. Det handlar ju om pengar, men då vill jag också att det ska bli billigare produkter.

Av nån anledning känns det lite som samma visa med krogmomsen…

11 januari 2012

Förvånad? Inte jag

Regeringen får på tafsen – igen. Nu retar sig många på den sänkta restaurangmomsen. Martin Mobergs blogg med flera tar upp ämnet.

Jag är inte förvånad. Den här regeringen genomför saker av princip. Inte för att det ska bli bra. Jag får säga som mina gamla farfar alltid sa: Ska flertalet människor ha det bra i Sverige, då ska man rösta rött!
Numera hoppas jag också att det gröna partiet, miljöpartiet, ingår under samma tak.

Regeringen är ute och cyklar när det gäller det mesta. Inte minst att sedan årsskiftet höjs åter egenavgifterna för de sjuka. Flera hundralappar höjs taken med och det låter som kaffepengar, men är det inte.

Många lever knappt med näsan över vattenytan, då är det dessa hundralappar de hade behövt. Men allt stämmer enligt de riktlinjer och principer som regeringen företräder.

Ingen borde vara förvånad!

Martin Mobergs betraktelser: Dagens spolning - den dyra sänkningen av restaurangmomsen

10 januari 2012

Skattepengarna

Vart tar alla våra skattepengar vägen, egentligen?
Är det någon som har en klar bild över det?
Jag vet inte.

Men jag vet att mycket av mina inbetalde skatt hamnar i privata fickor genom vinster i olika bolag. Är det verkligen riktigt och vettigt?
Ett land ska väl inte beskatta sitt folk mer än det behöver? Det är ju liksom själva grundtesen.

Det har ju också regeringen tyckt. Men om skattepengar sedan hamnar i privata bolag, då är det okej. Skulle stat, kommun och landsting få för mycket pengar så är det fy. Den här ekvationen hänger inte ihop, oavsett om man röstar på regeringen eller ej.

Jag anser att alla skattepengar ska investeras tillbaka till samhället. Inte en krona ska tas ut i vinster eller hamna i privata fickor. I så fall är det nåt som måste göras om.

9 januari 2012

Allt är faktiskt inte sant

Ibland blir det nyheter av saker som inte kan vara sanna. Idag på morgonen blev jag uppringd och ombedd att ge en kommentar ang. helgens nyhet.

Den handlade om en innebandypojke som blivit ombedd av sin pappa att gå hem efter en dålig match. Som straff alltså.
Redan när jag läste det i helgen anade jag ugglor i mossen. Det kunde liksom inte stämma, det kändes lurigt hela vägen.

Nu tycks det visa sig att någon har “friserat” sanningen. Detta är verkligen urkass och visar hur lätt det kan uppstå “mediedrev”. Alltsammans tycks ha börjat av att nån har bloggat om historien.

Detta visar med all tydlighet något jag under flera år slagit fast: journalister gör inte sin hemläxa! Man raserar sig själva genom att låta såna här saker passera utan minsta lilla filter. En journalist ska och kan inte svälja allt. De ska ha sina kritiska glasögon på sig och värdera en historia om den verkar rimlig eller ej.

I detta fallet fanns alla varningsklockor på att det inte var rimligt. Ändå mediedrev och massa onödigt debatterande.

Och nä, jag vägrade i morse lämna en kommentar angående om hur hårt vi ska driva ungdomar inom idrotten.
Där emot är jag beredd lämna en kommentar om den urusla journalistik vi ser i landet.

Uppföljningen i historien är solklar: Hur står det till med svensk journalistik, egentligen?
En hyfsat spännande debatt skulle jag tro.

Aftonbladet: Uppror på orten

Aftonbladet: Kultur: Skitår för journalistiken

Med facit på hand

I mer än en månad har jag läst, nästan, alla lokalblaskor som finns i detta avlånga land. Det har varit en medveten strategi från min sida. Jag ville helt enkelt ta reda på vad man skriver om lokalt.

Ibland tror man ju att de problem som finns där man bor själv är helt unika. Jag kan trösta med att så knappt är fallet.
I de flesta tidningarna förfasas man på insändarsidorna och genom redaktionella texter, över att städernas centrum blir allt glesare. Butiksdöd är faktiskt ord som dyker upp då och då. I hela landet.

Sånt tror man ju bara händer ute på vischan, typ. Men vischan är faktiskt nåt som de allra flesta bor i när det gäller Sverige. Från norr till söder så börjar så smått folk, och även politiker, inse att satsningarna på stora köpcentrum utanför stadsmurarna inte är så vettigt.

För den som händelsevis hade en tv för 25 år sedan kommer detta inte som en nyhet. Då kunde jag se utrikeskorrar på tv rapportera från USA. Där var stora städer igenbommade i centrum. Brun papp över alla fönster, en reporter som går en ödslig gata fram och pratar, tittar och pekar in i kameran.

Sen ett snabbt klipp till utanför staden. Enorma parkeringsytor. Bil på bil, i detta bilens land, rad på rad. Folk som klev in och ur det ena köpcentrumet efter det andra. Handla, handla…..

Då satt jag och mest förskräckt framför tv:n och tyckte att folk som bestämmer i USA måste allt vara lite dumma. Nu ser jag fakta i Sverige och konstaterar: de är nog allt lite dumma, de som bestämmer.

Det mest märkliga är att ingen kan se sambanden. Obegripligt!

Samtidigt i denna stund så diskuterar vi allt mindre politik i Sverige. Personer blir allt viktigare, också detta en synd från USA.
Vi måste ta lärdom av USA!
Inte ta efter dom!
==================================

Opinionsmätningar var 14:e dag! Minst! I alla fall när det gäller vilket parti man ska rösta på.
Där har vi i alla fall en marknad som tycks gå lysande. Men mätningar på hur arbetslösheten minskar och hur utanförskapet minskar, ser jag inte skymten av.
Som man frågar får man svar, heter det….
Kan vi få se nya frågor nu!!!!

Martin Mobergs betraktelser: Om opinionsmätningar som tyder på en annalkande politisk oreda

Blandhysteri

Jaha, ännu en märklig dag kan läggas till handlingarna. Märklig på så sätt att man numera ska blanda allt som kan blandas. Är det inte invandrare som ska blandas med svenskar så är det konstiga kryddor i maten.

Nu senast läser jag om mängder av kanel och nejlika som ska ner i köttet. Oavsett om det är gott eller ej, så vill jag inte ha det det så. Om jag vill ha kanel eller möjligen ingefära i maten, så tar jag det.

Sen sitter jag nere i Spanien och funderar lite. Här bor jag i ett villakvarter bland andra svenskar, norrmän och andra nordbor. Svenskarna i ena hörnan, norrmän i andra osv.

Vill jag som Spanien-svensk äta lutfisk och ta mig en nubbe i Spanien, så gör jag det. Jag firar kanske midsommar med nypotatis och matjessill också, i Spanien. Varför inte en sillrumpa av den jästa varianten, surströmming? Även detta tar jag i Spanien. Det är mina traditioner som jag är uppfödd med och de vill jag ha, vare sig jag bor i Sverige eller i Spanien.

I Sverige tycker jag om att det finns en uppsjö av andra nationaliteter i mitt hemland. De lär oss massor och vi kan ge dem mycket tillbaka.
Men tvinga inte folk att “blanda” sig hur som helst. Vi svenskar gör ju inte heller det, så varför ska andra göra det?

7 januari 2012

Grattis Jonas!

Att vänsterpartiet bara valde en enda ledare för sitt parti var det enda rätta.
Jonas är(var) det självklara valet för det svenska folket. Och då menar jag de som inte är vänsterpartister. Hans motkandidater må har varit minst lika bra, men Jonas är bättre. Så tänker jag och så har jag nu hört att allt fler också tänkt.

Jag är glad för hans skull, men också för hela vänsterrörelsen att det blev han. Vi behöver en stark motpart till högerpolitiken som bedrivs och jag hoppas innerligt att Jonas Sjöstedt vill ta upp kampen.

Den behövs för demokratins skull!
Grattis Jonas! Hoppas att du nu kan motsvara förväntningarna så vi slipper massa svekdebatter (s)om vi ser i andra partier.

Och Jonas, om du behöver hjälp, jag är beredd ställa upp för dig. Så mycket tror jag på dig och politiken.

Jonas Sjöstedt: En dag att minnas

4 januari 2012

Angående vapenhantering

I Malmö råder något av vilda västern. Barn skjuts ihjäl och alla står som handfallna. För trettio år sedan var detta saker som bara hände i andra länder. Företrädelsevis i USA.
Där var rapporteringen om liknande saker vardagsmat.

Numera är det ungefär detsamma i Sverige. Man höjer knappt på ögonbrynen när man läser om någon som skjutits ihjäl. Vad detta beror på kan man ju undra?
Olof Palme blev något av en symbol för detta tänker jag. Han mördades på öppen gata, som det heter, ihjäl skjuten av en mördare.

Det var startskottet. Sedan den natten 1986 har vi sett allt fler offer som skördas genom vapen.

Eftersom jag numera själv är med vapen så vet jag lite om hur de ska hanteras. Våra lagar kring hanteringen är stenhård. Vem som helst får inte ha ett vapen.
Problemet är givetvis de illegala.
Skrotningen av vapen kunde förr vapenhandlare genomföra. Det är borta. Det fanns nämligen oseriösa vapenhandlare som inte skrotade sina vapen. På pappret var vapnen skrotade, men såldes istället svart på en illegal marknad.

Vi kan ha vilken lagstiftning som helst i Sverige. Problemet är ju hur man hanterar vapen i övriga länder. Jag kan sätta mig i en bil, tuffa över Öresundsbron och sen ha ett vapen i bilen. Det är bara några timmar bort. Sannolikheten att bli stoppad, visiterad, eller vad det nu kan vara – är så liten att den inte ens finns.
Mängder av vapen kommer in på detta sättet.

Många tycker det är tufft att gå runt med en pistol i innerfickan. Plötsligt har de fått “respekt”. De kan ta för sig och ingen vågar tjafsa emot stollar med vapen, så är det ju.
Det är samma stollar som också tuffar till sig och springer runt med diverse mysko hundar i våra städer. Inget annat än “respekt” förväntar de sig från oss.

Personligen har jag mött såna här stollar med mysko hundar. Vid ett tillfälle var tidigare i vintras, under sen kväll. Jag ser två personer framför mig i mörkret.
Den ena tar fram nåt avlångt, klubbliknande, och hanterar i handen. Bredvid honom en frustrerad hund.
Den andre killen har täckt över halva ansiktet och hans hund verkar också stressad.

- Hej, säger jag när jag passerar.
- Det är inte han, säger den ena killen. Men vi ska nog fan leta upp den där skiten och ge honom.

Det är såna stollar vi måste stoppa. Bär de inte skjutvapen så tar de till andra sorters vapen. En hund hos fel ägare är precis lika fel som ett illegalt skjutvapen.

Martin Mobergs betraktelser: Det fruktansvärda som händer i Malmö angår oss alla