Twingly statistik

27 oktober 2010

Bjudresa – hon betalade ju inget!

Moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten är i blåsväder.

Shell bjöd henne på en resa med mat och logi.
Nu är frågan om det är en bjudresa eller studieresa, tydligen.

För mig är det ingen fråga alls. Om någon bjuder på rubb och stubb, populärt kallat all-inclusive, så kallar jag det en bjudresa.

Studieresor som en riksdagsledamot gör bör väl aldrig i helvete betalas av någon annan. Lägg dessutom till att detta är ett multinationellt bolag.

Dåligt omdöme är mitt enkla svar till Sofia Arkelsten. Det håller inte att försöka trixa med oss och säga att det var en studieresa. Dåligt omdöme kan alla, vare sig det gäller köra på fyllan eller ha fingrar i syltburken med Shell.

Men man måste våga stå för sina saker och också ta konsekvenser. Det är sånt man tjatar om i varje svensk skola numera. “Bete dig illa och det får konsekvenser”, säger man till bråkstakarna.

Om jag tar en person till en krog en kväll och betalar för middag och dricka, vad tror ni denna person kommer säga om det?
Studiebesök?
En bjudning?

Svaret klarar vilken mellanstadieunge som helst av. Men tydligen inte de som bestämmer i vårt land. Obegripligt!

Än mer bekymrad blir jag vidare när jag läser om hennes försvarstaktik. På en blogg hon driver så nämndes givetvis namnet Shell senare under xx-antal gånger.

Detta försöker hon komma runt med att säga att hon minsann skrivit mer om Naturskyddsföreningen och Greenpeace!

Man blir riktigt förbannad! Att jämföra äpplen och päron sägs vara svårt.
Men nu tar Sofia Arkelsten upp ordet jämförelse till helt nya nivåer.

Avgå är det enda rätta. Att beklaga räcker inte.
Däremot är det ju förbannat beklagligt att våra riksdagsledamöter, som faktiskt tjänar bra, inte begriper att de måste vara väsenskilda från såna här saker.

 

Expressen: Shell bjöd på resan
Expressen: Sofia Arkelsten: Jag beklagar

Aftonbladet: “Det var inte en bjudresa”
Aftonbladet: Arkelsten åkte på Shells bjudresa

26 oktober 2010

Fender Karlsson

Vad är en fender?
Jo, det är nåt man lägger utanför relingen på sin båt så den inte ska skadas.
Jag vet givetvis att det är ett märke på instrument också, men det är inte saken här..

Det är ungefär vad jag vet om båtar.
Men som frilansande reporter hamnade jag en gång på en jättestor båttävling.
Det var SM och även kval till till stundande OS-spel.
Med andra ord ingen kattskit till tävling.

Detta skulle jag ut och titta på, skriva om. Med mig hade jag en fotograf också.
Vad som skulle hända hade jag ingen aning om.
Men vi klev ombord på en racerbåt. Den kunde tydligen göra 50-60 knop och det tyckts som att båtföraren verkligen ville hålla den farten med tidningens representanter.

Vi åkte så långt ut i Östersjön man kan komma. Tror jag.
Inget land syntes någonstans. Jag såg bara hav.
Samt väggar!
Väggarna bestod av vatten.

Det gick en fruktansvärd sjö. Mellan vågdal och topp var det säkert tio meter.
Vi lyckades klättra upp i en större båt som tydligen hade koll på tävlingen.
Det var här ifrån som vi skulle följa med och se tävlingen.

Jag såg bara massa små båtar som for runt i den gropiga sjön.
Vid ett flertal av båtarna låg nån rorsman och spydde över relingen.
Så illa var det.

Efter ett par timmar var jag mör och ville hem. Men den båten vi var på kunde inte ta oss i land.
Istället skulle en annan båt fixa detta.
Då dök det upp en båt lika stor som ett badkar.
Den skulle vi åka med!

Ute på den stora båten hängde vi på relingen och skulle hoppa till den lilla båten.
Fotografen var först ut. Han slängde ner sin fotoväska som landade med en våldsam kraft i båten.
Sen hoppade han rakt ner i båten.
Jag hann tänka att så kan jag inte göra. Då slår jag ihjäl mig.

Istället hade jag tänkt att när båtarna möts i den gropiga sjön så kliver jag i när den lilla båten mer dansar upp jämsides den stora.
Det lät ju bra.
Sagt och gjort.
Båtarna kränger till och jag får bara en fot i den lilla båten och resten utanför.

Med ett plums far jag ner i havet men lyckas klamra fast en hand på relingen.
På ryggen bar jag en ryggsäck där det fanns ett bärhandtag. Någon i den lilla båten ser det och lyckas dra mig in i båten.

Att ligga som en fender mellan två båtar i gropig sjö är inget jag kan rekommendera.
Det kostade mig säkert fem-sex revbensbrott.
Men väl hemma på landbacken igen så klev jag in på redaktionen och satte mig till att skriva.
Det blev ett storstilat reportage som täcktes med bilder också.
Jag skrev om både tävlingen och hur jag upplevde min dag på sjön.

Avslutade det hela gjorde jag inte med mitt namn utan jag skrev: Fender Karlsson.

Eftersom detta var en stortävling som pågick i någon vecka eller två, så hade jag många bra dagar med de seglingstokiga. Stämningen mellan oss blev faktiskt riktigt bra och det var många som tyckte om mitt annorlunda sätt att skriva på.
Namnet Fender Karlsson dyker upp då och då. Inte minst när jag träffar seglare som kom ihåg händelsen.

Av någon anledning har inte de heller glömt.

24 oktober 2010

Jobbagenten

Det är inget annat än agenter detta landet behöver.
Vi behöver ha agenter likt den som hjälpte Rooney fixa fram ett fetkontrakt med Manchester United.

Enligt uppgift ska han nu tjäna ungefär 160 000 om dagen!
Med andra ord drar han in på två dagar mer pengar än vad merparten av LO:s anslutna tjänar på ett helt år.

Coacher har använts för att hjälpa arbetslösa en längre tid. Resultatet kan väl sägas vara sidådär.
Nu tycker jag det är dags att lansera “jobbagenten”.

En person som ska sälja den arbetslöse till en arbetsgivare, helt enkelt. Inte hålla på och skriva cv och sånt. Det ska man ha utfört hos sin coach.

“Jobbagenten” ska ha full fokus mot arbetsgivare. Inget annat. Jag lovar att det skulle ge bättre resultat än det vi nu ser.

 

I min egen håla till by kommer vi förmodligen nu få tre kommunalråd. Innan har det fungerat med ett.
Men nu går borgarna ihop och ska styra. Till vilket pris som helst.

Arvodena vill de höja och de vill ha fler kommunalråd.
Arbetslinjen, kallas det visst för…..

21 oktober 2010

Sverige 2010

Jag går i min lilla by.
Slinker in på en gågata.
Det är mulet och grått, regn i luften.
Rena novembervädret.

I ögonvrån ser jag en som kommer emot mig.
Det är en kvinna med rullator.
- Ursäkta. Du har möjligen ingen liten peng till övers?
- Jag måste köpa lite bröd och mjölk, säger hon.

Jag hinner inte svara. Blev så paff över denna fullständiga fräckhet.
Hon fortsätter:
- Mina pengar har inte kommit från försäkringskassan och nu vet jag inte vart jag ska ta mig till.
Vi lufsar vidare, vi båda.
Två olycksfåglar, fattiga och som måste förnedra oss.

Tiggeri är förbjudet i Sverige men kanske snart den enda framkomligheten i detta land som nu byggs av Reinfeldt.
Grattis Sverige!

20 oktober 2010

Borg är skallig

Anders Borg är som Joakim von Anka.
Det vill säga ganska flintskallig.
En skillnad finns dock, eller möjligen två.
En av dem är en seriefigur, en av dem gömmer inte sin flinskallighet.

Ryktet om Anders Borg och hans hästsvans är inte ny.
Sanningen är att han är mycket tunnhårig. Därför vill han skyla över sin nakna hud med hår.
Det gör han genom att plocka långt hår och sedan knyta ihop det så det täcker hans skalle.

Fåfängt?
Javisst är det.
Men det är inte förbjudet, ännu så länge.

Jag tycker dock att Anders Borg borde växa upp och raka sig.
Han skulle få bättre respekt då, hur dumt det än låter.
Men att som finansminister ge sig ut i Europa och se ut på hans vis kan säkert skrämma.

Mig har han skrämt så det räcker.
Är så evinnerligt trött på hela regeringen trots att de knappt har satt ner sina arslen i riksdagen.

Den sandlåda som nu framförs av självaste statsministern i spetsen är ungefär på samma låga och dåliga nivå som mitt inlägg om att finansministern är skallig.
Det säger inte lite det om svenska politiken år 2010.

 

Expressen: Så ska Reinfeldt rädda svenska truppnärvaron

18 oktober 2010

Norska språket

Det norska språket är underbart. Det låter hurtigt och glatt mest hela tiden, även när folk blir utskällda.

Just nu är favoritordet luremus. På engelska kallas denna kvinna för en dickteaser.
Med andra ord är det en kvinna som flirtar mannen hela vägen hem till sovrummet. Men precis innan det ska till att ske, så slängs dörren igen av kvinnan.

Jodå, det finns såna kvinnor och jag vet inget bra ord för dem på svenska.
Men norrmännen har i alla fall hittat ordet luremus.

15 oktober 2010

Arbetslinjen = regeringskansliet

Arbetslinjen var ordet.
Nu har jag fattat var det handlar om. Detta efter SVT Rapports avslöjande.

Regeringskansliet har blivit 1,5 miljarder dyrare under Reinfeldts ledning!!!!!!!!!!!!!!

Det är svindlande siffror ska ni veta. Här jobbar visserligen över 5 000 människor, men ändå.
Reinfeldt försöker skylla på EU och annat tjafs. Inget av hans argument är hållbara.

Reinfeldt bygger upp en gigantisk mur till sig och sina kompisar. Vi människor måste gör allt för att stoppa detta vansinne.

1,5 miljarder i fördyrade kostnader på fyra år! Begriper ni hur mycket det är?
Jag fattar det knappt.

Att ingen slagit hål på detta långt innan är förstås otroligt kass av media.

Här ska sjuka och arbetslösa jagas till nervsammanbrott medan regeringskansliet sväller över.

Nä, fy fan!

 

Expressen: Reinfeldts styre 1,5 miljarder dyrare än Perssons

SVT: Regeringskansliet är rekorddyrt

S-bloggar: Sverige har nu Europas största och dyraste regering

Tjock-TV

Mitt bostadsbolag har nu fixat en ny leverantör av tv-sändningar. Det visade sig att det blev några fler kanaler i burken. Ett par sportprogram bland annat. Sånt är ju kul.

Speciellt om det inget kostar. Jag vägrar nämligen köpa abonnemang på kanaler som ändå behagar flytta runt och göra lite som de vill med programmen.

Så i förra veckan skulle jag spana in lite NHL-hockey. Hade laddat med kaffe och några öl till det trevliga kalaset.
Det blev kanske inte som jag tänkt mig.
Jag tillhör ett släkte som har tjock-tv. Börjar också inse att den snart måste ut. Inte för att den inte fungerar utan för att man inget ser.

Pucken såg jag kanske då och då i matchen. Informationen om hur mycket tid, resultat och utvisningar såg jag inte mycket av. Då har jag ändå en tv som är på 26-28 tum och sitter på kanske max 2,5 meters avstånd!
Okej, min syn är dålig, men inte så dålig.

Nu inser jag faktiskt varför folk har stora skärmar som lyser över halva väggar.
Fast det känns ju inte okej att slänga nåt som fungerar. Lite miljömedveten är jag allt.
Men jag ska nog lyckas välta tv:n så jag tvingas köpa en ny med gott samvete.


Min förra tv rev jag ner med dammsugarslangen. Fråga inte hur, men sönder gick den.
Kanske denna tv:n går samma öde...

14 oktober 2010

Flugan

Ibland önskar jag mig en riktig ödla. En sån där med världens längsta tunga som skickar ut den och käkar flugor.

Häromdan jagade jag en fluga så till den milda grad att jag nästan dött på kuppen, istället för flugan.
Den retade mig hela dan och på kvällen surrade den runt mig i sängen. Gick med sina klibba fötter på min nakna rygg.

Det kändes inge vidare alls. Jag fick ingen ro förrän fanskapet var borta.
Förbannad for jag upp ur sängvärmen och greppade en tidning.

Kastade mig i vilda språng efter flugan. Slog ner en golvlampa så den gick sönder.
Trampade sen barfota bland glasbitar, blödde ordentligt, men kände givetvis inget av detta.

Jag var så förbannad och irriterad på flugdjäveln att jag hade kunnat göra vad som helst. Ute i hallen får jag in en träff och den dyker till golvet.
Väl där fångar jag den och spolar ner den i toastolen.

Det är först då som jag ser blodvite. Fullt med spår över hela lägenheten visar det sig.
Under en halvtimme mitt i natten tvingas jag göra lite rent. Man vill liksom inte att det ska se för risigt ut.

Med papper i stora lass ska jag åter spola på toa. Döm om min förvåning.
Där ligger flugsatan och simmar rygg!

Hur den fan överlevt fattar jag inte. Att den inte for ner i röret fattar jag förstås inte heller.
Men nu åkte den ner med allt blodigt papper.

Det är i dessa stunder som jag kanske borde köpa en sån där elektrisk sak som en kompis har. Den går på batteri och liknar ett litet tennisrack.

Flugan dör då den får ström i sig.
Fast det vore ju lite mer häftigt att ha en ödla på en meter som far runt och käkar dem istället.
Det är ju miljövänligare också.

12 oktober 2010

I väntan på arbetsmarknadspolitik

Äntligen kom så avslöjandet om regeringens arbetsmarknadspolitik. Eller kanske man borde säga, brist på sådan politik.

Riksrevisionen är inte nådig i sin kritik:
”En av slutsatserna var att regeringen inte initierat effektutvärderingar av flera viktiga arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Vidare konstaterades i den årliga rapporten att avsaknaden av utvärderingar och vetenskapliga bevis medför risk att åtgärderna inte anpassas till de aktuella problemen på arbetsmarknaden. Det finns därmed en risk att sysselsättningseffekterna inte blir de avsedda.”

Slutklämmen är inte så dum, heller:
”Ur utvärderingssynpunkt innebär den här typen av åtgärder stora problem eftersom det är svårt att definiera en jämförelsegrupp till det program som ska utvärderas. För betydande delar av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna går det därför inte att beräkna sysselsättningseffekter.”

Många har kritiserat regeringens insatser. De sjösatte nåt med arbetslösa och sjukskrivna som de knappt visste var det skulle sluta med.

I teorin kan man givetvis räkna med massa fina saker. Fast det är först ute i verkligheten som man ser hur olika politiska förslag slår.

Jag har hävdat att många människor varit som rena försöksdjur för den inslagna politiken. Nu ser man att det verkligen är så.
Inga konsekvensanalyser har gjorts innan, utan tydligen ska man ändra lite efterhand. När folk drabbats så djävla illa att en del börjar begå självmord.

Fast det är väl bra för regeringen att sjuka och arbetslösa begår självmord.
….en fan mindre att ge bidrag till….

Som ett ytterligare bevis på att allt inte står rätt till i regeringen släppte Borg budgeten idag.
Oppositionen är förstås inte nådig i sin kritik.
Aftonbladets Lena Mellin tar också fasta på detta i dagens tidning.

Riksrevisionen: Riksrevisionens granskning av arbetsmarknadspolitiken

Aftonbladets Lena Mellin: Men var finns logiken, Borg?

9 oktober 2010

Fackhandeln

Jag är väl ingen större tekniknörd, egentligen.
Men i förra veckan fick jag för mig att jag skulle koppla ihop min dator med min gamla tjock-tv.

Det är ju massa konstiga kontakter än hit och dit. Så jag tänkte vara smart. Skrev helt enkelt ner på en lapp modellnamn och nummer på tv och dator.

Sedan tänkte jag få hjälp i en affär.
Tanken var nog god. Men hjälp? Nej, det fick jag inte.

Väl inne i tre affärer var frågorna/svaren i stort sett desamma.
- Vad har du för utgångar på datorn och vilka ingångar finns på tv:n?

Ja, om jag visste vad jag skulle ha för sladdar så hade jag väl aldrig gått in i en fackbutik? Då hade jag kunnat gå till vilken stormarknad som helst och köpt mina saker.

Men jag tog givetvis fram min lilla lapp. Till ingen nytta. Ingen i affärerna orkade bemöda sig att kolla mina modellnamn och själva veta vad jag skulle ha för några sladdar.

Att gå in till en fackmannamässig affär måste innebära att kunden får hjälp. Inte massa konstiga frågor tillbaka som ingen kan svara på.

Nä, det är banne mig inte lustigt om det går illa för vissa affärer.

7 oktober 2010

Mental styrka segrade byxormen

Det var allt bra länge sedan man hade nattliga pollutioner.
Ungefär nästan lika länge sedan man vaknade med ribba också.

Men i morse stod den i givakt!
Jag begrep inte riktigt varför om jag ska vara ärlig.
Kanske hade jag drömt nåt, jag vet inte.

Tyckte bara att det var besvärligt om jag ska vara ärlig.

Det tog också ett bra tag innan byxormen lugnat ner sig. Den ville liksom inte ge sig.
Men med min inre kraft så liksom tog jag mentalt över och den kröp tillbaka.

Värre var det för bra många år sen. Då hade min mentala styrka ingenting att tala om.
Jag låg på lasarett och pysslades om av den ena snyggingen vackrare än den andre.

Landstingets lakan till kalsonger är av de mer vidlyftiga och med ett stort hål fram till.
Minsta rörelse av byxormen gjorde att den tittade ut.
Lite jobbigt!

En dag kommer en av de vackra varelserna på att nu ska minsann Karlsson tvättas.
I sängen! Med tvättlapp!
Jisses, vilket påhitt tänkte jag.

Jag fick snabbt började fundera på annat. För när denna varelse for fram med sina händer över min kropp så reagerade den.
Byxormen, alltså.

Den liksom vädrade nåt. Jag vädrade väl mest att få en örfil eller nåt värre.

Jag fick spänna varenda muskel i kroppen för att liksom kompensera bort vad som höll på att ske.
- Slappna bara av och ta det lugnt, sa den sköna varelsen.

Om jag gjort det så hade jag avlossat stora kanonen.
Hela jag var som en osäkrad bomb.
- Snart går det…åt helvete, tänkte jag flera gånger.

Snabbt som tusan får jag ändra position till liggande på mage. Eller liggande på byxorm. I den vändingen var det ytterst nära jag skadat mig ordentligt.

Efter en stund hör jag rösten:
- Så där, så kan du rulla tillbaka till ryggläget igen.
Jag är på god väg, men inser att i mitt stånd ska jag nog inte drista mig till denna övning.

- Näe, jag har det bra här, mumlar jag med ansiktet i huvudkudden.
Den sköna varelsen går.
Sen ligger jag hur stilla som helst i en kvart. Minsta rörelse hade kunnat vara kritisk.

Att få en daglig pollution under dessa former var inte värdigt mig.

6 oktober 2010

Boktips till SD



Här kommer ett bra boktips i dessa dagar.
Jerome Holland var en mycket intressant person. Hans bok om negrer är smått fantastisk. Och jag vet att man inte använde ordet neger längre.

I boken använder sig dock Holland av detta begrepp genomgående. I nästan varje mening fins ordet neger med.
När jag på nytt läste den upptäckte jag att man kan använda andra ord istället för neger.

Jag testade med invandrare, arbetslösa, sjukskrivna, ensamstående osv.
Det fungerande minst lika bra det.
Läs boken, Jimmy Åkesson!
Kanske du kan lära dig nåt vettigt.


Aftonbladet: "Förlåt, kungen"

Aftonbladet: Lena Mellin: SD-aktionen var obegåvad

Aftonbladet: Kerstin Weigl: De beter sig som småbarn

4 oktober 2010

Skitvalet 2010

I många partier är det storstädning på gång. Man byter ut strategiska människor som ska ta politiken till en annan nivå, heter det.

Samma storstädning behövs hos det svenska folket. Detta med tanke på hur illa det gick i valet.
Lite eftertanke och funderande vore allt på sin plats.

Mest förvånad är jag över de LO-anslutna som faktiskt la sin röst på Gollum, dvs Reinfeldt. Det begriper jag bara inte.

Därför att om man ska vara krass, och det ska man vara, kommer de LO-anslutna inte att tjäna ett dugg på moderaternas politik. Detta behöver man inte ens vara raketforskare för att räkna ut.

Det är mot bakgrund av detta som det skulle behövas nån form av storstädning även hos väljarkåren.
Jag respekterar demokratin fullt ut, men inte att väljare blir näst intill lurade.

2 oktober 2010

Cykelvett

I min lilla håla finns i alla fall andra trafikanter än sig sjäkv att ta hänsyn till.
Tänker på det idag när plötsligt en som cyklar ut mitt i en korsning, och skapar oreda, tutande bilar, viftande händer, samt visande av märkliga fingrar i luften.

- Är du helt oredig, säger jag till cykelidioten.
Han slår ut med armarna som svar och vinglar på cykeln.
Två bilar är nära att kollidera och den flinande cykelidioten verkar inte bry sig.

Dogad? Knappast!
Bara en idiot? Högst sannolikt!

- Inte underligt att folk blir överkörda, säger en vän jag möter på övergångsstället, vi möts liksom då gubben är grön.
Alltså när det typ är okej att passera.

Men var det inte så att det fanns nåt politiskt parti som inför valet tyckte att det skulle vara okej cykla mot rött?
Den här cykelidioten tillhör förmodligen det partiet.