Twingly statistik

24 februari 2010

Konsten att laga mat(rätt)

Matrecept.
Nåt av det mest knasiga som finns, tycker jag.

Alltså inte vad som ska ingå i en maträtt, utan själva doseringen.
Häromdan skulle jag göra ärtsoppa.

Ströläste lite på paketet medan jag stod i kön för att betala.
"Till sex personer, 1,5 liter vatten..." sa texten bland annat.

Med andra ord äter jag som sex personer.
Det är den enda självklara slutledningen man dra från receptet.

Eller är det möjligen så att de som en gång gjort recepten är totala matvägrare?
Skulle tro det.

Nä, jag doserar som jag vill.
Därför vill jag se en ny sorts kokbok och receptsamlingar.

Nämligen de utan alla former av doseringar.
Bara ingredienser.
Sedan får man testa sig fram.
Experimentera tills man hittar en bra blandning.

Det vore spännande och skulle göra att matlagningen får ett nytt lyft.
Tipset går bra att "stjäla" från mig, men lite kredit kan ni väl ändå ge när det dags att lansera boken samt visa upp sina konster i nåt tv-program.

23 februari 2010

Var värre 67-68

1967-68 hade man i södra landet snö i sex månader. Något av ett rekord, ska sägas.
Har de snö en månad om året så är det helt okej, men sex.

Snart kan det rekordet vara i fara, faktiskt.

På lite mer modern tid var det rejält kallt och snöigt i mitten av 80-talet.
Detta innebär att i södra landet så kommer en rejäl vinter vart 20-30 år, ungefär.

I år är det panik som råder. Pengarna till snöröjning tar slut, byggnader rasar under snömassor, tåg ställs in bla, bla.

I kommunerna redovisas vad snöröjningen kostar. Svindlande summor och man pratar minus på det kontot och minus på ett annat.
Vad man glömmer berätta är att under påfallande många år behöver man inte ut och skotta alls, knappt grusa eller salta heller.

Varför?
Jo, gröna vintrar med plusgrader.

Kommunerna kan nu vara lite smarta. Räkna med detta vinterläge.
Varje år!
Då kommer de där kontona med minus bli förbannat mycket plus istället.

Ty, det är så man trollar med siffror som ekonom.

21 februari 2010

Wennerholm – måste analyseras

Någon människa måste bara doktorera på Aftonbladets Mats Wennerholm.

Om inte annat blir det garanterat underhållande.

Lördagens krönika är inget undantag. Ganska typisk för Wennerholm. Här ställer han frågor till sig själv och ger sin syn i svaren.

Han gör det med anledning av Tre Kronors framfart i OS.

Blåbärsländerna är som lavemang för svenska hockeyspelare”, konstaterar Mats Wennerholm bland annat.

 

Aftonbladet: Wennerholm: Franzén och Zäta måste få spela ihop

Vad tar ni för jästen?

Nu har jag börjar baka bröd igen.
Tänk vad det är kul då!

Men jag är ingen surdegare jag. Här fuskas det på hög nivå med diverse brödmix.
Gott blir det också och jag blandar i lite allt möjligt.

Häromdan blev det vitlök i brödet. Kanongott, och kan rekommenderas.

Vad som slog mest inför baket var priset på jäst.
1.50 för ett paket!

Det känns som om tiden stått helt stilla när det jästens prisutveckling.
Och nä, jag inte ledsen för det.
Var bara ett konstaterande.

Så sätt igång nu och börja baka med er. Alla hinner och alla kan. Bara man vill.
Det bästa är att det verkligen luktar som ett riktigt hem också när man bakar bröd.
Kan vara viktigt att tänka på.

Speciellt om ni har barn. Deras minnen från hemmet är inte bara synintryck. Lukten är extremt viktig.
Baka mera och laga mera mat hemma.
Viktigt!
Nyttigare!
Godare!
Bättre!

Men framför allt:
Roligare!

20 februari 2010

Mygel-Sverige

Jaha, nu har det hänt.
Politiker som myglar och tror sig kunna komma enkelt och billigt undan.

Det är dessa människor som ska se till att alla andra inte myglar, vare sig det gäller betala för lite skatt, vara sjuk när man kan jobba, inte vilja arbeta etc.

Gång på gång, oavsett parti, dyker det med jämna mellanrum upp liknande händelser.
Och varför inte?
Vi är ett myglande folk.

Men kreti och pleti åker oftast på de största smällarna. Politiker har oftast massa annat de kan vila sig emot när det blåser hårt på toppen.

Fast den som är arbetslös och säljer en pava prima hembränt för hundralappen, han åker givetvis dit så det ryker.
Problemet är att den arbetslöse inte har några marginaler. Han säljer tio flaskor i månaden till sina vänner.

Han får in en tusenlapp, sam faktiskt är skillnad mellan bostad och bostadslös.

Nä, våra politiker behöver klättra ner från sina tribunaler.
De har för länge sedan tappat greppet om “vanligt folk”. Politiker är inte att jobba på varvet och sedan sitta i nån nämnd på kvällen.

Nu är det ett elitjobb med så djävla mycket i lön att de inte fattar det själva. Precis som tunga chefer som bara vräker sig runt.
Fy, fan!

Och på tal om politiker: Var i helvete håller Carl Bildt hus? Denna utrikesminister är banne mig det absolut blekaste vi haft på den posten på många, många år. Jag kan inte komma på nån som varit sämre, i alla fall.

Aftonbladet tog på ledarplats äntligen upp frågan om NATO. Den smygande vridning mot NATO som pågått allt för länge.
Carl Bildt vägrar givetvis ge sig in i den debatten.

Och det kommer bli hans fall.

 

Aftonbladet: Ledare: Fiffelmoderater skadar politiken
Aftonbladet: Ledare: Bildt vägrar att prata om NATO

19 februari 2010

Skyll inte på ankorna


Tryckt i Italien, Verona, MCMLXXII.
Gröngölingsboken. Inköpt för 14:75 kronor.
Jodå, jag har den fortfarande. Året är de romerska siffrorna.
Svaret får du längst ner på vilket år det är.

Det är en helskön bok att sitta och bläddra i, faktiskt. Jag lärde mig massa saker av den. Numera ser jag den aldrig ute i handeln.

Jag tycker att Kalle och hans gäng ofta får ta skit i onödan.
Ta detta med tv och OS som vi alla försöker hänga med i. En urusel tv-produktion, där fel tider anges och fel namn etc.
Kalle Anka-tv, skriker folk då.

Det är väl inte Kalle Ankas fel?
Tv-sändningarna måste vara bland de sämsta någonsin.
Jag lider med reportrarna som knappt heller får det understöd som de behöver, nämligen datorer som fungerar.

Jag ser som mitt uppdrag att verkligen ställa upp för Kalle Anka och hans gäng. De ska inte ta skit från nån.
Ty, han är värd mer respekt än så Kalle Anka.


Året? 1972.

16 februari 2010

Debattnivån sjunker

Johanne Hildebrandt på Aftonbladet gick igår ut med en insändare som sa ganska mycket.

Att man inte kan kritisera kriget i Afghanistan utan att själv varit på plats.
Ett resonemang som givetvis inte håller.
Johanne Hildebrandt är smart men intar ett tonläge i debatten som är låg.

Debatten måste faktiskt föras på ett högre plan, så pass viktig är den!

Det många kritiker framhåller är att Sverige visst kan och ska ha soldater i Afghanistan.
Men huvudfrågan är: Vad är uppdraget just nu?

ISAF styrs av NATO, vilket givetvis inte heller är en bra situation. Allt som flaggas med USA och NATO föder hat i väldigt många länder.

“Bomba för fred” har vi hört ett tag nu. Ett argument jag bara trodde stollar i USA kunde skriva under på.

Detta med NATO är min största käpphäst. Vi har smugits in närmare och närmare.
För flera år sedan började man med övningar med NATO.

Sakta men säkert har Sverige krupit allt närmare NATO. Vi avlövar all vår egen hemmaverksamhet. Trots att den hade behövts och kunde göra nytta.

Om man måste varit i Afghanistan för att kunna uttala sig i frågan undrar man: Kan då verkligen alla våra politiker besluta om att skicka fler soldater dit?

Som sagt var, ett argument som sjönk lika säkert som de containers en båt häromveckan tappade i Östersjön.

Aftonbladet: Bombliberalernas sista vapen: sorg och patriotism

Aftonbladet: Debatt: Följ med till Afghanistan, Jan Guillou

14 februari 2010

Jag den store mekanikern

Det är länge sedan det hände. Man vågar ju knappt berätta.
Så fort jag ska meka med nåt så går det åt helvete.
Enkel logik.

Häromveckan var det kompis som behövde ha ett nytt batteri i bilen. Jo, jag lyckades sätta in ett nytt.
Passade tydligen också på att paja ena glödlampan till lyset.
Hur det nu kunde ske? Ingen aning.

För flera år sen gick mina glödlampor sönder i köket. En sån där rejäl glaskupa och med två glödlampor i. När jag bytte passade jag på att sätta in lågenergilampor. Det var mina första inköp och de var svindyra. Men de håller fortfarande.

Ett par veckor efter att jag bytt mina lampor stod jag som vanligt vid spisen och fixade käk. Stekte fläsk till mina bruna bönor.
Av någon outgrundlig anledning tittar jag lite uppåt.

I samma stund ramlar glaskupe-helvetet ner!
Drar mig mitt i pannan, dansar vidare till stekpannan.
Allt går verkligen i miljoner bitar.
Jag knäar när den fem kilo tunga kupan har knockat mig.

I slowmotion ser jag stekpannan gå mot mig. Med massa underbar het stekflott i.
Jag skyddar ansiktet och får hela skiten över ena foten.
Jisses, vad det gjorde ont!

Jag vet inte hur länge jag låg på köksgolvet i stekflott och med en massa förbannade vassa glasbitar.
Till slut lyckades jag kravla mig till badrummet och kyla ner min kropp med iskallt vatten.

Sedan var det huvudvärkspiller i mängder som sköljdes ner. Ont i foten och ont i knoppen.
Jag plockade nog fan små glasbitar i en månad sen.
Överallt fanns de!
En dag satt en liten fan i hälen!
Jodå, det kändes.

Efter en vecka fick jag en ny kupa till köket.
- Numera är de av plast. Du vet det kan hända olyckor med de i glas, sa vaktmästaren.

12 februari 2010

Hokus-pokus, eller?

Ge dig på en yrkeskår och det kommer snart en försvarare. Det är helt naturligt att reagera så. Den sker som en ren reflex.

Dess värre är det ibland en reflex som mest kommer från den del av hjärnan vi använder minst, reptildelen.

Aftonbladets Lasse Anrell skrev en vass krönika om mentala tränare. Den var rolig och spädde ytterligare på att psyka skidåkare från Norge.
Men det roliga i detta kunde inte mentaltränare Olof Röhlander finna.

Han tvingas skriva en lång insändare som pekar på att Lasse Anrell givetvis har helt fel.

Det må vara hur det vill med den saken. Det intressanta är att den mentale tränaren tar debatten. Han är givetvis rädd om sitt eget arbete, inget annat, egentligen.

Han måste ju tro på det han sysslar med. Det dumma i detta sammanhanget är kanske att skriva inlägget, hävdar jag.

Det hade varit klokare att hålla igen, inte slamra ned ett enda tecken i en debattartikel.
Därför att om man måste gå ut och försvara något så här hårt, ja, då kan folk bli oroliga.

- Det kanske bara är hokus-pokus alltihopa? börjar man undra.
Och se det kan det ju inte vara. Detta är ett känsligt ämne och det måste till folk som har licenser för att bedriva mental träning.

Man tar sig för pannan!
Ord som visdom och sunt bondförnuft, existerar tydligen inte längre.

Varje dag sliter alla lärare i skolan med sina elever. De gör ett pedagogiskt arbete och där, där om någonstans handlar det också om den mentala biten.

Fast man kallar det pedagogik, det är skillnaden.

 

Aftonbladet: Det är bara losergäng som anlitar psykologer
Aftonbladet: Debatt: Mental träning lika självklart som valla

11 februari 2010

Schizofrena centern

Nu börjar jag fatta!

Alltså varför centern går så dåligt och att de ändrar ståndpunkter.
Fredrik/Ursula tillhör ju partitoppen. Vad annat än sjukt kan det bli.

Schizofreni är en sjukdom som man kan bota. Om man kan bota centern?
Tja, där är jag mer tveksam.

Men enligt Fredrik/Ursula:s koncept så kommer detta inkomstår många av oss vilja dela på inkomsten på flera personligheter.
Det skulle innebära ett mindre samlat skattetryck.

Inom detta år bor numera både Sture och Lars inne i mig.
Just nu är det Lars som sitter och skriver detta. Han är ledig från jobbet och kan därmed göra detta inlägg.

Aftonbladet: På upp drag – för Centern?
Aftonbladets ledare: Den gubben går inte, Federley
Aftonbladet:

10 februari 2010

Omvärdera Afghanistan

Ingen kommer vinna ett krig i Afghanistan, sägs det.
Själv tror jag att de enda som vinner är terroristerna och knarkodlarna.

Ju fler soldater som kommer under ISAF, eller i själva verket under NATO-flagg, desto större motstånd och hat kommer detta föda.
Begriper ingen människa detta enkla faktum?

ISAF ska självfallet inte styras av NATO, över huvudtaget. Om soldater och annat folk ska in i landet måste det ske under enbart FN-flagg.
Vi ska inte föra krig!

När Sovjetunionen var inne och härjade i landet så skrek alla andra länder: Sovjet ut ur Afghanistan.
Kriget varande nära nog i femton år.
Till ingen nytta alls.

Sovjet hade en offensiv på över 100.000 marksoldater, de lyckades ändå inte knäcka gerillan.
Varför skulle man lyckas nu?

Enda lösningen är ett förhandlingsbord.
För att komma dit måste vi bara hitta bra argument så att de kommer till bordet.

Vi måste helt enkelt se till att alla vinner nåt. Annars kommer kriget fortsätta skörda offer, skapa nytt hat osv.

Bryt cirkeln nu!

Aftonbladet: Kultur: Soldaterna måste hem

Aftonbladet: Kommer hem ikväll
Aftonbladet: Tack för allt stöd
Aftonbladet: Talibanerna: Vi sköt dem

8 februari 2010

Språkpolisen rycker ut




Det är dags att göra nåt åt vårt svåra språk.

"varar värd ditt sparar och avbildar för fritt på stället! Gå framåt och upload några sparar dig önskar upp till 100 som MB storleksanpassar in. Når du har uploading en spara, ska du får kodifierar som du kan använda för att anknyta till ditt sparar från fora, blogs eller någon plats som, du gillar."

Ovanstående hittade jag idag.
Jag redigerade bort det riktiga namnet ock skrev in ordet "stället".
Men det är det enda jag ändrat på.

Resten är bara en intressant läsupplevelse.
Björn Ranelid släng dig i väggen!
Detta är internet-poesi, när den är som bäst.

4 februari 2010

På G

Jaha, det är måmnga år sen nu detta.
Men vi dansade och hade trevligt.
Fulla som ägg båda två.
Man och kvinna.

Tja, så hände det sig som så att vi hamnade i henns lägenhet.
Nära och bra från haket vi hittade varandra på.
Och det ena ledde till det andra, som det kan göra.

Och vips låg vi säng.
(Vips och vips vet jag inte, tidsrymden är här lite diffus.)
Låg och låg, förresten.
Hon satt på sängkanten och jag kröp fram till henne.

Väl framme vid sängkanten hittade jag troskanten.
Sen fladdrade jag runt där lite med mitt munläder.
Men ska göra saker man är bra på, har jag lärt. Och detta är en konst jag behärskar.

SEn efter en stund var det fortsätttning i säng. Avancerad petting kan man kalla det.
Och när jag som bäst lapar i mig säger hon nåt.
- Jag vill........ohörbart.
- Va?
- Jag vill........ohörbart.

Proceduren håller på flera gånger. Jag hör inte vad hon säger, fattar inte vad hon menar.
Vad jag tänker och tycker i det läget vet jag inte, men vet att massa saker och tankar far runt. Jag försöker liksom gissa.
Men nä, vad menar hon?

Plockar ut fingrarna och smakar av, i brist på annat.
- Vad gör du? säger hon.
- Smakar av dig bara, säger jag.
- Jag vill........ohörbart. Säger hon.

Nu igen...
Va, fan...
...tänker jag.

Jag får inget svar på frågan under denna kväll eller följande månader heller. Varje gång är det samma visa nämligen.

Träffar efter flera år en kompis som var tillsmmans med kvinnan.
- Hade ni inte barn tillsammans? frågar jag.
- Omöjligt. På det stället hon ville man skulle vara, blir banne mig inga barn gjorda.

3 februari 2010

Men..jisses då!

Ja, tongångarna i centern är som de är.
Och folk undrar varför de tappar väljare?

Inte all konstigt. Nu tvingas Jonas Pettersson försvara sig på Aftonbladet debatt.
Detta sedan han filmat och kommenterat byggarbetare.

Jonas är riksdagskandidat, ska sägas.
Med den syn han torgför, och på vilket sätt han gör det, så ökar inte centern i trovärde.
Tvärtom!

Att skapa debatt är bra. Men rena befängdheter och nonsens där man pekar ut en hel yrkesgrupp, är en annan sak.

Intressant nog skriver Jonas i sin insändare att det byggs på tok för lite lägenheter.
Sedan att det går åt otroligt mycket energi att värma upp de gamla husen.

Varför då inte inför ROT-avdrag för allmännyttan?
Det om något vore ett centerkrav som många skulle kunna skriva under på.

Allmännyttan kan också bygga flera lägenheter.
Men man måste ge dem samma möjligheter som för alla andra fastighetsägare.

Egentligen är väl detta att missgynna en part?
Frågan är om det egentligen är riktigt rätt. (Vad sägs inom ramen för EU i denna frågan?)

Den debatten borde han tagit, istället.

PS: Du får tipset helt gratis, Jonas. Skulle du sen behöva lite medieträning, så tar jag betalt. Men bara lite.

Aftonbladet: Byggarbetarna borde hylla Youtubeklippet

2 februari 2010

Trångt värre

alltså man undrar ju ibland, hur ska det vara.
- Det är ingen enkel fråga du ställer.
- Men hålet ska vara litet. Ju trängre det är, desto bättre.
- Oftast är det bra om de får jobba sig in. De vill komma in och känna trygghet, liksom.

Säger han. Och vi andra nickar och vet, att så är det ju.
Inget konstigt. Vi pratar om ingångshålets storlek.
En del behöver större men många behöver mindre.

Det är mitt i denna diskussion mellan oss män jag ser kvinnan framför mig. Hon tittar på mig och plirar med ögonen.
- Jaha, det låter intressant. Så du gillar trånga hål, eller? sluddrar hon fram och luktar öl.

- Jo, de är bra, serru! Svarar jag och luktar öl.
- Mmmm. Är kvinnans svar.
- Men det måste fyllas med nåt då, säger den ölluktande kvinnan.
- Ehh...ehrm...rodnad...jag säger inget.
- Men du, säger den ölluktande kvinnan, kom igen.

- Alltså, vi pratar fågelholkar, säger jag.

Den ölluktande kvinnan svassar vidare mellan borden.
Där gick man miste om nåt, tänker jag sen.

Soli...nåt

Solidaritet!

Ja, det finns ett ord som heter så.
Är det nån som hört det inför årets valrörelse?

När regeringen pratar om att den rödgröna(fan blir det inte blått när man blandar det?) alliansen, vill höja skatten för sjuksköterskor, metallare osv...
Var finns mothugget?

Jag saknar det. Om nu en vanlig arbetare(vem är det?) fått i runda slängar 2.000 kronor mer i lönekuvertet varje månad, så må väl det vara bra. Men på vems bekostnad, samt hur mycket avgifter har höjts?

En fråga är: hur ser det samlade skattetrycket egentligen ut? Ökat eller minskat? Vad hände med de där 2.000 kronorna?

Å andra sidan, den viktigaste frågan: Jag tror att den som har jobb, inte är arbetslös eller sjukskriven, med lätthet kan betala en hundring eller fem extra i skatt.
Därför att de vet att nästa gång kanske de själva sitta som arbetslös eller sjukskriven.

Nä, solidaritet är det gamla ordet som måste dammas av!