Twingly statistik

29 november 2009

Namnbytet

Jag köper inte ofta kläder, det kan jag erkänna. Men när jag köper så slår jag till och drar i rejält.

Tre par jeans för 499 kronor, tycket jag var billigt värre. De passade också perfekt.
Företaget är litet och jag beställer direkt via nätet. Allt från underställ till jackor, byxor, tröjor, skor har jag köpt.

Företaget har specialiserat sig mot folk som ska ha fritidskläder.

Tidigare i år hade nåt som kallades för “rånarluva”.
Jag reagerade givetvis på namnet. Plagget är en mössa som täcker stora delar av ansiktet.

En perfekt mössa när det är bitande kallt ute.
Men…rånarluva….?

Nu heter det i en ny upplaga, skoterluva.

28 november 2009

Krypet

Händelsen ägde rum för så många år sen att jag inte minns årtalet. Men jag minns vad som hände. Jag minns till och med vilken veckodag det var.

Det var en söndag. Eftersom jag hade druckit lite, nja, mycket då, dagen innan, så gick jag.

Traskade mot min föräldrarhem som ligger ett par kilomter från min lägenhet. Vi pratar januari, vi pratar snöstorm och bitande kyla. Jisses, så kallt det var.

Det är när jag stretar i motvinden med snön som yr och is i ögonlocken som nån tutar på mig. Tutar och tutar, ett läte, var det väl mest.

En gammal risig folkvagn rullade fram.
- Fönstret vevas ner och en röst säger, hoppa in jag åt ditt håll också.

Jodå, det var en kompis som också hade sitt föräldrahem i samma område som mina bodde.
Sagt och gjort, jag hoppade in i det jag trodde var bilvärme. Men…folkvagnar…

Vi åkte i sakta gemak framåt. Jag fånstirrade på vägen och nu ökade snön som fan. Min förare kunde bara sakta ner ytterligare och nu var det snart inte ens krypfart.

I min ögonvrå ser jag nåt, men reagerar inte. Fortfarande total koll på det som fanns framför oss. Det vill säga bara vitt…

Men nåt är det i min ögonvrå…visst fan är det nåt som rör sig.

Jag vände på mitt huvud mot vänster. Då tittar jag rakt in i ögonen på en stor djävla boaorm.

Jisses, anamma, alltså! Jag vrålade, öppnade bildörren och rullade ut på gatan. Höll på slå ihjäl mig i fallet.

Inne i bilen satt en och skrattade så att han var nära en stroke eller hjärtattack..och det borde den fan ha fått, tycker jag.

Den förbannade ormen hade kompisen innanför jackan och den tittade ut efter en stund och undrade väl nyfiket ven jag var. Den såg mig som ett byte, det är jag då säker på.

27 november 2009

Nickedockan

att åka kollektivt kan vara bra.

Inte minst om man som jag inte gillar köra bil, riskerar att somna vid ratten, ser illa i mörkret…listan är lång.

Då kan det vara skönt att ta en liten tupplur i bussen och bara ta det lugnt.

Det gjorde jag häromdagen. Tog en tupplur. Fast den var djupare än den borde vara. Jag somnade helt enkelt.

Personen bredvid tyckte jag var extra störig. Han satt mest och puttade på mig hela färden med sin armbåge.
Sitt still, tänkte jag i mitt slummer.

Innan jag klev av, vaknade jag med ett ryck. Hoppsan, ska ju av här!

Väl ute ur bussen undrade en kompis som satt längre bak vad jag sysslat med på bussen.
- Ähh, jag somnade nog rackarn, menade jag.
Han skrattade.

- Jo, jo! Ett tag såg det ut som om du skulle suga av din medpassagerare ju, sa han.
Jag sa inget. Var helt förskräckt.
- Du for ju fram och tillbaka i sätet och dök mot honom i varje kurva. Såg heltokigt ut, var många av oss som roades i bussen. Men inte din “kompis” bredvid, han var nog sur, menade kompisen.

- Men alltså…va, fan! Gjorde jag verkligen det?
- Jodå, det var riktigt festligt.

Morgonen efter dyker alla vi som brukar åka buss upp. Så även mannen som hamnade bredvid mig kvällen innan. Jag tog mod till mig och förklarade läget.

- Du borde väckt mig, menade jag.
- Jag försökte. Men sen gav jag upp. Å andra sidan är det inte hela världen. Du gladde hela bakre bussen och det är inte illa, menade mannen.

Jag hade inte räknat med det svaret.
Snarast mer en knytnäve över näsan.
Men jag misstänker också att det är en komplott mot mig.

Jag somnade nog aldrig. Var förmodligen vaken och betedde mig helt korrekt.
Ja, det lutar åt en komplott.

Fast jag skulle inte vara förvånad om det verkligen gick till som de säger.

Inte ett djävla dugg förvånad. Karlsson är den människotypen, trots allt.

24 november 2009

Julstök

Äntligen är det dags för lite hemtrevligt julstök!
Jag bara älskar denna tiden av året…

Ja, det var verkligen ironi.
Mitt julpynt brukar vara en ynka stake i fönstret och en liten minigran av plast som är 40 cm hög.
Det räcker.

Idag slog jag dock till med att köpa en stjärna i papp som ska stå i fönstret. Blir nog bra, tänkte jag.
Bara den och absolut inte ett enda skit mer.

Den gamla staken i plast är så ful att den ska förpassas till andra ställen.

Väl hemma kom jag med nyinköpt julpynt- julstjärna i papp.
Läs noga instruktionerna, stod det på ett papper.

Hur svårt kan det vara! Ähh, bara till att börja montera. Lampfoten gick fint att montera, måste jag erkänna.

Men det blev lite kinkigare med själva pappdelen, det vill säga stjärnan. Jag vecklade ut den och trädde den på…hmm…vi talar fortfarande om julpynt..snuskhummer där!

Men det ville sig liksom inte alls. Jag provade än hit och dit. Insåg ganska snabbt att man måste liksom tejpa eller fixa snöre för att den ska sitta på plats.

Efter en kvart tjuvkikade jag lite på instruktionerna.
Det fanns tydligen magneter i pappstjärnan!!

Hmm…nytt funderande och utvecklande av pappstjärna. Jodå, nåt var där allt.

Nu står den i fönstret. Ej tänd men ändå.
Pappstjärnan är sprillans ny men ser ut som den varit med om minst tjugotalet jular.

Den är bucklig och skrynklig efter mitt behandlade.
Själv inser jag att det liksom ger mer charm åt pappskrället.

Skit samma, snart ska ju ändå pyntet ner i en låda igen.

Vem som är pappskalle är ju inte så svårt lista ut, heller.

23 november 2009

Grattis alla svenskar

Vaddå, grattis?

Jo, vi har fått det exakt som alliansregeringen vill ha det. Större och ökande klyftor i samhället.

Detta förbannade utanförskap som man myntade och skulle råda bot på. Facit är precis tvärtom. Vi har väl aldrig haft så mycket folk utanför.

Och med utanför menar jag precis allt.
De som stämplat ut sina kassa-dagar, och sedan hamnar i nån slags rännsten..

Dessa människor ger upp. De har behandlats illa under resans gång och ska sedan “ta sig i kragen” – typ.

Nä, detta fungerar inte.

Varför måste Sverige gå emot allt. Till och med i självaste USA inser man att en socialförsäkring värd namnet måste finnas.

Varför ända in i glödheta ska vi montera ner den i Sverige?
De partier som tar denna fråga på allvar och kommer med konkreta förslag, kommer också vinna valet nästa år.

Så enkelt ser jag på det.

Vårt skydd måste bli bättre, inte sämre.
Jag vill inte bo i ett land där människor ska fara illa på detta sättet.

FAN!
Ta tag i detta idag!

Nu vill jag höra politiker komma med friska bra förslag på hur de tänker lösa, arbetslösheten och sjukförsäkringen.

Jag vill inte höra vad som sker idag, bara se framåt.
Kan ni lova mig det – politiker?

 

Aftonbladet: Nya Sverige handlar om att stänga ute och kontrollera

19 november 2009

Läs detta!

Har egentligen bara en uppmaning idag.

Läs länkarna till Aftonbladet.
Fundera sen lite.

Begrunda vad i herrans namn det är som händer i vårt samhälle.

Är det så här vi vill ha det???

 

Vad tycker du?

 

Aftonbladet: “Jobbcoacherna är inget fiasko”
Aftonbladet: Städerna kan dö ut

10 november 2009

Trodde jag aldrig

Expressens ledare idag var svavelosande mot regeringens arbetsmarknadspolitik.

En så skarp markering är det minsann inte ofta som Expressen delar ut. Man sågar politiken längs med fotknölarna och drar sig till minnes att regeringen gärna raljerade om sossarnas misslyckanden.

Jo, jo, konstaterar Expressen, dags att kolla upp vad ni själva sysslar med.
(Detta skriver en liberal blaska!)

För er som läser bloggar kunde ni läsa om dessa farhågor innan ens Reinfeldt och hans regering tillträdde. Därför att de hade ingen klar lösning till det de kallar “utanförskap”.

Det fanns ingen mirakelkur för att bota människorna. Istället sjösatte regeringen ett gigantiskt testande på människor. Nu ser vi det ena haveriet efter det andra.

Om nån behöver kompetensutbildning och coachning så är det just regeringen.

Sickna dårar!

Extra kul blir det sedan i dagens Aftonbladet när AF:s generaldirektör, Angeles Bermudez-Svankvist, ska reda ut lite frågor.

Uppslagen till kommande nyårsrevyer slår under denna regering rekord, antar jag.

Expressen: Hypnotisören

Aftonbladet: Jag behöver absolut inte avgå!

8 november 2009

Kontrollsamhället

Som ni vet arbetar jag som en hatad jobbcoach i detta avlånga land. Jag sysslar inte med hokus pokus utan ren och skär stöttning och hjälp till arbetslösa.

Vårt företag fungerar bra och vi har nöjda kunder. Om detta skriver inte Aftonbladet en enda rad.
Inte heller att varje krona som tas in återinvesteras i den stiftelse som vi tillhör. Ingen kan dra pengar till egen ficka.
Om detta skriver inte heller Aftonbladet en enda rad.

De ska givetvis avslöja dessa oseriösa skojare som gör att vi som faktiskt sköter oss dras med i skiten. Det är banne mig inte kul alls.

Vad som också borde skrivas om är den rena spionverksamhet som myndigheten Arbetsförmedlingen sysslar med.
De arbetslösa ska tydligen rapportera om varje rörelse som händer hos coacherna. Sedan lämna skriftliga redogörelser på hur arbetet fortlöper.

Att granska en verksamhet är helt rätt. Men inte på detta sättet.
Själv har jag fått en del enkäter att svara på innan jag började jobba som coach.

Men inte en enda enkät om hur AF:s arbete upplevs. Icke en enda! Sånt är mycket märkligt.

Där emot fick jag häromveckan ett mail om att utvärdera KFG. Ett bolag som kördes i konkurs därför att AF vägrade fullfölja ingångna avtal.

Om detta skrev jag i en extra ruta i den enkäten.
AF:s minst sagt märkliga turer gör att det det nu finns ett löjets skimmer över allt som görs.

Att AF sedan låter “spioner” agera och som sedan ska meddela enskilda tjänstemän, ja, då har det gått för djävla långt i detta landet.

Vi har liksom ett nytt östland över oss.
Fy fan!

Aftonbladet: Du behöver inte vara rädd

6 november 2009

Fars Dag

Glöm inte Fars Dag på söndag nu mina vänner.

Detta även om du har en skitstövel till farsa. Man kan ju alltid fråga sig varför han i så fall skulle vara en skitstövel mot dig.

Kanske det beror på hur du själv är också?
Sånt kan man ju fundera över.

En del har inte sin far i livet längre. Men man kan ändå ägna en stunds tanke över honom i helgen. Sätta en liten blomma på graven med ljus, eller i minneslunden.

Om inte det fungerar så tänder man ljus hemma.

Vi som har en far i livet kan ju ringa, om det är för långt med besök. Kan man besöka så ska man givetvis alltid göra det.

Själv kommer jag köpa en kasse bira till min far. Han är inte speciellt gammal, fyllde 75 i år, och gillar öl.

En kasse lite blandad kompott med bira passar honom fint. Det måste jag överlämna under lördagen för på söndagen ska han givetvis ut i skogen och jaga både älg och vildsvin.

Men som vanligt kommer han hem utan att skjutit ett enda skott.
- Lika bra det. Så djädrans dyrt som det numera blivit med ammunition, brukar han muttra.

Så grattis alla pappor!

4 november 2009

Bra frågor

Fick frågor idag:

- Varför är det bara USA som ska välsignas?
- Ja, alla amerikaner avslutar ju allting med: God bless America!

- Man skulle ge vilja se att de kunde tro att det finns fler länder än just USA.

- Och vem är egentligen terrorist? USA beter sig dåligt åt och agerar inte bättre.

- Att sen inte amerikaner kan förstå att hela arabvärlden hatar USA, är mer en gåta. USA är ett insnöat land befolkat av invandrare.

- Tyvärr blev det inte så bra med den mångfalden i detta exempel.