Twingly statistik

31 oktober 2009

Skratta i vården

Min vårdcentral är rena skämtet!

Alltså trevlig personal och man får sig ett gott skratt.

Jag var där och fixade bort lite skräp i skallen häromdan.

Och det gick väl sådär, kan man säga.

Jag hade nåt som jag tyckte skulle bort.
- Åhh, detta har jag aldrig sett förut. Jag vet inte vad det är, det är inte………….och det är inte……och inte….men detta har jag aldrig sett.

Sa doktorn.
Då blir man lugn :-)

Ta bort skiten, menade jag.

Han karvade bort nåt och la det i ett rör.
Visade sen och jag tittade. Det såg underligt ut.
Svar kommer om ett par veckor.

Sen ut till trevliga kvinnor i receptionen.
Boka tid för att ta bort stygn.

- Hur gick det med knölen, sa kvinnan.
- De blev inte av med den fan, jag är ju här, sa jag.

Hon skrattade. Och sen fick jag dansa runt för att visa upp det enorma plåster som sköterskorna lagt.
Var som en turban, typ.
Hon skrattade med sina arbetskamrater och jag skrattade.

Jag gillar min vårdcentral av bara den. Såna goa kvinnor.
Speciellt en gillar jag lite extra.

Hon kan skämta och det värsta av allt är att jag borde veta vem hon är.

Men det är en helt annan sak. Fast jag vet inte.

Snart ska stygnen bort. Hoppas det blir lika kul som själva operationen.

26 oktober 2009

Tuggmotstånd

Visst är det gott med riktig husmanskost.

Bruna bönor med stekt fläsk är en höjdare, tycker jag.
Men under period av mitt liv åt jag faktiskt inte dem alls, höll uppe sisådär ett tiotalet år.

Anledningen är enkel.
Jag hade köpt en burk med bruna bönor och fixade till mitt käk.
Satte mig glad i hågen och vevade in lass på lass.

Samtidigt hade jag som vanligt min följeslagare vid köksbordet. Tidningen Aftonbladet. En blaska jag köpt troget under 30 år numera.

Med en tidning vid bordet blir man mindre uppmärksam på vad som finns på tallriken.
Jag mumsade och tyckte det var ovanligt…liksom lite krispigt.

Tittar till på tallriken. Hela tallriken är full av små svarta skalbaggar.

Jag ulkar rätt ner i tallriken, tar en vända över köksbordet. spyr en gång i hallen och resten prickar toalettstolen.

Ulkandet och kräkandet fick till sist sin bittra eftersmak. Gallsmak. Ögonen var på väg ut från sina ögonhålor, jag vrålade och skrek av bara den.

Magkramp infann sig och jag var helt slut.
Efter den händelsen tog det allt bra många år innan jag lagade mer bruna bönor. Och sedan dess är jag också ytterst uppmärksammad under matlagningen.

25 oktober 2009

Sommartid

Är det inte lite väl sent att ändra på klockan nu?

Innan vi var med i EU ändrade vi klockan fyra veckor tidigare.
Det kändes bättre.

För min del kan vi annars ha sommartid året runt.
Hålla på här och flytta....
men det är gott med en timmes extra sömn...Zzzzzzzzz

24 oktober 2009

AF byter namn

Enligt säkra källor kommer, enligt vad jag erfarit, arbetsförmedlingen att byta namn inom kort.

Det nya namnet blir: Administrationsförmedlingen.

Namnbytet avser att vara mer tydligt i den avsikt att man verkligen vill visa vad AF håller på med.

Enligt mina källor kommer regeringen att fatta beslut om namnbytet under hösten och ändringen ska sedan slå fullt ut till den 1/1-2010.

20 oktober 2009

Ta kamp mot sd

Itt å itt ä två.
Två å två ä fyra.
Ska dä va så djävla svårt att fatta.

Sjunger Peps Persson i Falsk Matematik.

Nu är det sd-ledaren Jimmie Åkesson som sjunger falskare än så.
Efter hans debattartikel i Aftonbladet som är så full av fel att det enbart är löjligt.

sd-ledaren hävdar själv att han använder sunt förnuft vid hans antaganden.
Det är bra att dåren erkänner det. För med ett sånt sunt förnuft måste det finnas allvarliga kunskapsbrister.

Ja, det var både intressant och skrämmande läsning måste jag erkänna.
Att skiten ens skulle gå i tryck är konstigt. Men jag klandrar inte Aftonbladet från publiceringen.
Tvärtom.

Det är bra att folk får se vad detta är parti är för några pellejönsar.
På deras hemsida lindar man gärna in saker och ting med finare ord.
I debattartikeln annorlunda.

Ingen kan efter detta hävda att partiet inte är främlingsfientligt och rasistiskt.
Nä, upp till kamp mot sd!

16 oktober 2009

Utan hår

Jepp. Varit totalt renrakad på svålen en tid nu.

Det känns lite märkligt. Speciellt när det liksom “skäggat” till sig efter nån dag.

Mössan fastnar som om det vore kardborreband, eller nåt. Att torka sig med handduken var inte heller så lätt. Samma problem som med mössan.

Med skallen full av fnock från en handduk ser man liksom märklig ut.

Varför då raka sig så här och sen klaga?
Jag gör det som ett test. Jag vill se hur andra uppfattar mig, samt att jag förbereder ett ingrepp i skallen. Då måste ändå håret bort.

Det är märkligt hur folk reagerar på en. De tycks ta ett steg åt sidan per omgående. Förmodligen tror de man är farligare utan hår. Lite märkligt är det allt.

Måste erkänna att det känns omtumlande att vara utan ett enda strå på skallen. Men det är en nyttig erfarenhet.

Sen är det faktiskt betydligt lättare att tvätta sig.

14 oktober 2009

Svennis: Rubrikmakarens dröm

Aftonbladet lanserade det i sin pappersblaska som en bomb.

“Svennis till Nordkorea under VM”

Ordet bomb torde röra sig över det faktum att Nordkorea är i stånd med kärnvapen. Precis som ett antal andra länder.

Nu tvingas dock Aftonbladet backa rejält. Man tar tillbaka sina uppgifter.
Engelska tidningar refereras det till i tidningen, som seriösa.

Frågan är förstås: Finns det några seriösa tidningar i England?
Jag är tveksam på den punkten. Det är väl knappast det som den journalistiska kåren i England blivit känd för…

Allt var ett rykte. Men ingen behöver vara förvånad över Svennis framfart. Han kan dyka upp precis var som helst.
Jag lovar!

Efter allt tal om att han troligen inte blir nästa förbundskapten i Sverige, så skulle jag inte bli förvånad om det blev just han.

Aftonbladet: Notts County: Svennis tackar nej till Nordkorea

Äckelgubbe

Sicken storm!

Idag blåser det som bara f-n, där jag bor. Kallt är det också, svinkallt, på tal om influensa och så…

Men jag tog mig ut i dagsljuset ändå. Påbyltad som om jag skulle till nordpolen eller nåt.
Vantar och mössa är givetvis ett måste. Mössa inte minst eftersom jag nu inte har ett enda strå på skallen. (Mer om det en annan gång)

Redan efter 300 meter på min vandring om en mil, börjar eländet. Näsan rinner, dripp, dropp, som en kran, dripp….dropp…man torkar och torkar.

Jodå, en sån där helvetisk näsblod. Hela ansiktet är blodigt efter mitt torkande och kläderna har fått sitt också.
Bara till att vända hem.

Näsan rann som bara den. Och givetvis ska man möta massa folk också. Normalt möter jag inte en enda skit. Nu flera stycken.

Vad de trodde vet jag inte. Jag vill inte veta.

Men så, till slut, var jag på gång igen då.
Laddad med nya näsdukar också. Jag gick och stretade i vinden.

Jisses, vilket vindfång man är alltså. Var ju knappt man kunde gå. Och då var jag ändå nykter.

Det är nånstans i mitten av min runda som kvinnan dyker upp. Hon kommer från en sidoväg och knatar in på gångbanan 20-talet meter framför mig.

Innan hon svänger in på gångbanan, kastar hon långa blickar mot mig.
Det är då jag vänder mig om. Ja, man tänker ju: Det är nåt bakom mig.

Men nä! Inte ett jota.

Det är nåt märkligt över kvinnan. Jag tycker nog hon har för lite kläder på sig. Om inte annat borde den korta kjolen varit längre.

När vinden tar tag i den så ser jag en vit bakdel. Lite som på ett rådjur, faktiskt.
Vansinnigt! tänker jag. Gå klädd sån i denna djävla blåst och kyla.

Men jag fnittrar till lite.
Ja, jag gör allt det. Och detta precis när jag ska passera.
- Vad fan stirrar du om, säger då stringtrosan till mig.
- Ehh, va? snorar jag fram och måste åter igen snyta mig.

- Ja, jag kände allt hur du kollade, förklarar nu stringtrosan.
- Jo, det gjorde jag.
- Äckelgubbe! säger stringtrosan.
- Stämmer. Det äcklade mig faktiskt att nån som snart är 50 bast klär sig så här.

- Ha nu en trevlig dag! Du kommer glädja många människor med ditt sätt att närma dig människor, sa jag, det var både med sarkasm och ironi i rösten.

Stringtrosan svarade inte.
Väl hemma är jag inte riktigt säker på om där ens fanns en stringtrosa.

Jag antar att det hela spelades in av något dubiöst tv-program i smyg och kommer sändas snart väldigt nära en reklamplats dig.

10 oktober 2009

Fotboll: Danmark - Sverige

Så uppskruvat och uppskrivet som det just nu är inför den viktiga fotbollsmatchen, så kan det gå riktigt illa.

  • Danmark vinner med 3-0.
  • Lagerbäck tvingas avgå.
  • Henrik Larsson har spelat sin definitivt sista landslagsmatch.
  • Zlatan tvingas avbryta allt kommande spel på obestämd tid
    (Fick en rejäl dansk skalle och har troligen svår hjärnskakning, opereras i natt av specialläkare från Barcelona)
  • Matchen avbryts sedan fylletokig svensk stormat plan.
    (Ville visa att vi svenskar är inte sämre än danskar, förklarar den supande svensken till Aftonbladet)

Ja, vi får väl se hur det hela slutar.

Aftonbladet: Laguppställningen
Aftonbladet: Zlatan hånas
Aftonbladet: Bank o Niva

9 oktober 2009

Kontaktannonsen

Ja, hur ska en kontaktannons se ut?
Ska man sticka ut rejält från mängden?
Ska man ljuga om vikt och längd? Eller är det inte viktigt?
Hur uppfattas jag av andra människor?

Frågorna är många inför en kontaktannons.

Jag provar.
Försök ett:
Tunnhårig, snart 50-årig man, med bukfettma söker kvinna...(Nä, det var fel...)

Försök två:
Rolig och intressant, snart 50-årig man söker kvinna.
Jag tycker om att skriva, i alla olika sammanhang(dock ej Facebook och Twitter), fotograferar, vandrar, läser och reser mycket.
Gillar att laga mat och dricker både öl, vin och sprit. Utan problem, vill jag tillägga.
Är kort och gott en livsnjutare.

Om du kvinna vill följa med på livets vandring bredvid mig så är du välkommen.
Du svarar då till en "gubbe" som är tunn med hår på skallen och har traditionell "gubbamage".

Ja, det låter verkligen lockande, måste jag säga.
Är övertygad om att jag får massa intressanta svar.

8 oktober 2009

Påsätttning

Att bo granne med nån man egentligen skulle vilja ha sex med…

Ja, det är verkligen ett I-landsproblem det.
Förr i världen var det inga problem alls. Man bodde helt enkelt inte så tätt. Fick slänga sig på, i bästa fall en cykel, sen leta upp nåt.

Nu hittar ser man nåt överallt, och de letar också, men vi kan inte se varandra på riktigt i bruset.

Fan, vad jobbigt!

7 oktober 2009

Höst här o vinter där




Jag har höst hos mig.
Vad har du för årstid?

Att coacha

Dags att beta av lite inkomna frågor.
Gemensamt är att de handlar om coachning.

1. Hur arbetar man som coach?
2. Vad tycker de som deltar om "behandlingen"?
3. Kan inte människor ta sig själv i kragen? Detta är ju bara dyrt för samhället att skattepengar ska gå till nån form av vuxendagis!

Så kan det låta när det gäller frågor om att coacha människor.

Egentligen är det inget nytt. Inom idrotten har man haft tränare/coach i många, många år. De observerar, vänder och vrider tills man gemensamt hittar den rätta lösningen.

Samma sak med coachning av arbetslösa och sjukskrivna. Man gör inga konstigheter.
Jag bygger allt på samtalet mellan människorna. Man måste börja med att se till att de förstår vad som ska ske, hur det ska ske och vart det ska.

Utan den inledande manövern är det meningslöst.
Människor måste helt enkelt vara mental förberedda på att det nu kommer en helt utomstående person in i livet. En person som kommer att ifrågasätta och försöka hitta andra sätt att lösa problem på.

Och det är inte så lätt, kan jag understryka.
Visst det finns människor som inte ens vill ha hjälp. De agerar nog mer likt ett apatiskt flyktingbarn. Hur man ska bli insläppt och sedan kunna göra nytta, är en delikat fråga.

Men det finns oftast ingångar till precis alla människor. Jag lovar.
Man behöver inte vara psykolog eller något konstigt för att hitta de rätta dörrarna.

Hur dessa coacher uppfattas varierar givetvis från person till person. Ibland kan man ju kanske gå lite långt för att provocera fram nåt. Det gör man inte för att djävlas.
Tvärtom, bara för att det ska gå framåt.

Frågar man den personen just då, så är svaret självklart! Allt är åt helvete, coacherna djävlas och gör livet till en pina etc.
Kommer frågan senare är det annorlunda. Då har man fått fram ett facit och kan göra en mer nyanserad bild av det hela.

Huruvida det handlar om ett vuxendagis eller ej kan diskuteras.
Personligen ser jag det inte som en förvaringsplats. Många behöver faktiskt ha tips och råd i svåra stunder.

Så enkelt är det. Och det är inte bortkastade pengar att människor mår bättre av att coachas. Risken är nämligen uppenbar att de annars hade hamnat inom vården för akut hjälp.

Folk som går sjukskrivna länge och är långtidsarbetslösa kan alla vittna om den nedbrytning av dem som människor som följd.

Det är där en coach kan komma in och förebygga.

3 oktober 2009

Hmm…vad heter det?

Ja, vad säger man?

Alternativ 1:
- Hej, jag undrar om ni har ögondroppar mot torra ögon?

 

Alternativ 2:
- Hej, jag undrar om ni har ögondroppar för torra ögon?

 

Viktigt?
Ja, i alla fall om man ska prata med folk.
Då är det viktigt hur man uppfattas och att man uppfattas rätt.

Min lilla ovetenskapliga undersökning berättar att både alternativ 1 och 2 sägs. Förmodligen skrivs det också.

Är då båda rätt?
Språkforskare Lindström!
Hjälp, jag vill veta lite sånt här.

2 oktober 2009

Föreläsning om utanförskap

- Ja, hjärtligt välkomna till Folkets Hus!
- Det ser ut som att alla nu har kommit och jag tänkte påbörja min föreläsning om utanförskap.

- Vilka tror ni man menar, egentligen? frågar jag.
Svagt mummel i lokalen.
- Arbetslösa och sjukskrivna, skriker en man.

- Vem har då sagt att dessa människor är utanför något?
- Vad menas med utanförskap?

- Ni behöver inte ge mig svaret, men nog är det så att regeringen myntade uttrycket och sedan har det klamrat sig fast. Egentligen utan att folk vet vad de pratar om, fortsätter jag.

- Upp med handen för de som vill vara med gänget som kallas utanförskap! Konstigt…vill ingen vara med i det gänget?
Ett svagt fnissande i lokalen.

- Det är allt mycket märkligt att man kan kalla en grupp människor för något så nedlåtande. Bara ordet utanförskap antyder att man inte är med. Man står utanför nåt, samhället, man bidrar inte, bara tär på de allmänna skattemedlen.

- Nästa år tror man att arbetslösheten kan vara uppe i tolv procent, lägg sen till alla de som är sjukskrivna. Hur många personer kan det handla om?

- Kanske 1,5 miljoner!!!

- Det är siffror som svindlar. Vi kan inte fatta det. Och då använder vi oss av ett ord som utanförskap om alla dessa. Hur ska de tänka?

- Vad vill de tillbaka till? Här har folk pissat och skitit i deras mun under flera år. Varför ska de ta sig i kragen och göra allt för komma in i samhället och börja betala tillbaka?

- Ja, varför? Om du blir illa behandlad av någon så kommer du förmodligen inte att be om ursäkt till den personen. Det ska vara tvärtom ju. Blir man illa behandlad får väl för jesu namn de som mobbar krypa till korset och be om ursäkt, ändra på sig helt enkelt. Eller?

Här gör jag ett litet uppehåll, en konstpaus. Dricker lite vatten för att fukta min strupe. Det småtisslas lite i lokalen.

- För att folk ska komma från sitt utanförskap finns ett annat ord som ska hjälpa dem. Drivkraft!

- Med det menas att om man ger de sjuka och arbetslösa så lite i lön att de svälter, tvingar man dem till jobb. Inte fan ska de ligga hemma på sofflocket och tjäna bra med pengar.

- Nä, drivkraften till eget arbete ska sättas främst. Vilka jobb dessa människor ska ta, berättas inte. Det finns nämligen inga jobb! Det är den bistra faktan.

- Så frågan är hur vi ska ska skapa över en miljon arbeten?

- På den frågan kan jag säga att det går. Men det kommer också att kosta pengar. Å andra sidan måste vi också veta att alla dessa människor redan idag har ansenlig administration runt sig och det kostar enorma summor varje vecka.

- Man kan alltså prata om en riktig win-win-situation här. I så fall måste staten och kommunerna sätta dessa människor i arbete. Någon annan lär inte göra det.

- Det skulle sätta fart på landet Sverige. Jag är övertygad om att det går om man bara tar de rätta politiska besluten.

- Just nu saknas allt av vilja för att fixa det. Istället låter vi sakta men säkert människor brytas ned, och kostnaden för detta kommer öka från år till år.

- Nu tar vi kaffe! Eftersom ni är uppdelade i grupper vill jag att ni sätter er med kaffekoppen och diskuterar ämnet. Vänd och vrid på varenda sten ni kan hitta.

- Ställ er frågan: Hur fan vill vi lösa problemet?

- Själv kommer jag vimla runt mellan grupperna och höra ert resonemang. Tack!

1 oktober 2009

Inte så smart

Ja, nån gång ska vara första gången.

Efter att ha handlat och gjort affärer i många år har jag nog åkt på min första blåsning.
200 spänn, inte mycket, men ändå.
Man får många pilsner för de pengarna!

Hade lovat en kompis att få fram kort från min digitala kamera. Lovat i flera år, hade massa bilder att välja från så jag har dragit mig för arbetet.

Men nu fick jag tummen ur och började sortera.
Letade upp en site och laddade upp bilder, betalade med plastkort etc.

Du får bekräftelse via mail, hette det.

Inte sett ett jota ännu, flera dagar senare.
Men pengarna drogs ungefär innan jag hann med att bekräfta.

Ja, ja, den som lever får se och lära sig.