Twingly statistik

30 september 2009

Inkommande post

Fick ett mail häromdan som jag missat.
Det hade råkat hamna i skäpposten.
Ber så mycket om ursäkt.

Skrivaren vill att jag ska lägga ut det också.
Varför vet jag inte. Kanske handlar om nån vadslagning…

Hur som helst, jag vet inte vem personen är. Men det var ett par trevliga rader att få.

 

“Hej Karlsson.

Jag som skriver läser din blogg varje dag. Mina arbetskamrater och jag brukar kommentera vad du skrivit på fikarasten. Vi har jättekul.

För några veckor sedan märkte vi att du blivit lite dyster och deppig. Någon skrev en kommentar och du tackade så hjärtligt.

Du skrev också varför du var lite nere.
Det blev en dörröppnare till en på kontoret här. Hon bubblade på av bara den och vi fick knappt stopp på henne.

Massa känslor som skulle ut.
Efteråt var hon nöjd och en av killarna menade att det var som en ren förlossning.

Allt detta på grund av dig, du underbara människa, som vi inte känner, inte vet var du finns, men som kan sätta igång såna känslor.

Tänk om fler kunde vara som du!

Tack för det du gör.
Hoppas fler får ta del av din blogg.

Hälsar Marie på kontoret”

Tack, Marie med arbetskamrater, säger då lilla jag.
Just i stunden liksom mållös.

Va fan?

Jag vet inte vad som händer i mitt liv.
Men just nu är jag inne i värsta reningsbadet, eller nåt.

Kastar och kastar allt jag har. Alltså inte i väggen eller nåt sånt. Menar verkligen kasta.

Kasse efter kasse fyller jag med böcker, fina som fan, papper med anteckningar, gamla berättelser, foton, betalda räkningar, videoband, kassetband, hela mitt liv liksom. Bara åker i miljöhusets bränntunna.

Vad är detta ett tecken på, undrar man ju?

Okej, ni förbannade psykologer som vet allt, vad är detta ett tecken på?

29 september 2009

Vad händer?

Hösten kom som genom ett trollslag.
I alla fall där jag bor.
Den kom med kraftiga vindar och regntunga moln.
Så brukar det ju inte vara...

Hösten brukar komma lite smygande, så där.
I år var det helt annat.
Just idag är det faktiskt riktigt kallt också.

Så medan mina kortbyxor ska förpassas längst in i garderoben är det bäst att ta fram mössa och vantar.
Jag gillar inte när det ska ske en brytning så här snabbt.

Vill hellre ha en gradvis förändring.

24 september 2009

Bra betalt

Ja, det gick ju ganska bra att ordna ett sånt här rån.

Vi var lite skeptiska till en början. Men sedan visade det sig att vi alla gjort lumpen och flera av oss är med i hemvärnet.
Då visste vi att vi skulle lyckas.

Nu har vi så vi klarar oss ett bra tag. Många kommer att övervintra i Latinamerika. Ligga lite lågt innan det är dags att festa upp hela skiten.

Kanske vi köper nåt ballt ställe på Stureplan. Vore ju roligt att liksom ha ett eget ställe.

Tja, vi får se.
Nu har vi fått blodad tand, kan man ju säga.

18 september 2009

VERSALA TEXTER


Aftonbladet gör ständigt bort sig.

NU ÄR DET ÅTER DAGS MED PUBLICERINGAR SOM SER UT SÅ HÄR.
DET VILL SÄGA LÖPANDE TEXT SOM SKRIVS I VERSALT.
JAG HAR PÅTALAT DETTA PROBLEMET XX-ANTAL GÅNGER.

ATT SKRIVA SÅ HÄR ÄR GUD FÖRBJUDET!


Nä, ta tag i detta Aftonbladet.
Det är svårläst och fördöms av alla som kan nåt om läsbarhet, typsnitt etc.

Aftonbladet: DUKTIGT FEL MED VERSALT

Snacka Anka

Anna Anka till Skavlan
Aftonbladets rubrik kan få vem som helst att rysa.

Åter igen ska ett spån till kvinna få komma till tals på bästa tv-tid.
Obegripligt!
Har vi inte sett fullständigt tillräckligt många freaks?

Skavlan borde ha bättre omdöme än så här. Men tänker säkert bara, "äh, va fan hon är ju inte klok, vi låter henne få göra bort sig själv".
..hoppas jag att Skavlan tänker.
För inte i helvete kan det väl handla om nåt seriöst och journalistiskt inslag?

I så fall borde det finnas andra kvinnor som har nåt vettigt att berätta.

Aftonbladet: Anna Anka till Skavlan

Veckans fråga

Varför ska människor söka liv i rymden?

Börja med att skaka om alliansen och se om de verkligen är människor av kött och blod, som har känslor, ja, om de faktiskt lever.

Som det verkar idag är de just från yttre rymden.

16 september 2009

Man måste vara med…

- Gå med i facebook nu så vi kan hålla kontakten.

Så har det låtit från en del människor ganska länge. Jag har ingen sån bok och kommer inte starta en heller.

För mig börjar det bli en ren princip att inte vara med. Ärligt talat förstår jag inte varför man ska ha en sån sida. Och det är väl själva kärnfrågan.

Jag begriper inte, helt enkelt.

Jag har mail, telefon och en fast bostadsadress. Räcker inte det?
Ja, sen finns ju givetvis också chattprogram i form av msn, eller vad man nu använder.

Måste jag ha ännu en ny sak för att hålla kontakt?
Skulle inte tro det!

Det blir ju bara så mycket för en att hålla reda på. Jag vill ha ett samlat ställe, inte vara utspridd som aska för vinden.
Den dagen den kommer också, utan att behöva tänka på det.

Men just nu känner man ju bara stress kring den “uppkopplade världen”.

Ibland vill man bara köpa sig ett litet tält och lite bra campingutrustning. Dra till skogs och hitta den där fina lilla gläntan vid en sjö.

Sitta ner, gör upp en eld, koka riktigt kaffe, läsa en bok i mörkret och slåss mot naturens insekter.
Gå upp när man vaknar, inte när larmet säger ifrån.
Ta dan precis som den kommer.

Plocka fram metspöet och se om firrarna gillar mitt bete. Vända blicken mot den kristallklara och stjärnsprakande himlen. Titta och förstå att man inte ens är en liten parantes i detta som är så mycket mer.

Problemet och frågan är förstås hur man ska överleva. Å andra sidan gör jag inte det nu heller, lever alltså.

På gymnasiet skrev jag en bejublad berättelse. Svenskläraren läste upp den inför hela klassen och jag satt och skämdes. Den var tydligen så bra att den skulle läsas upp.

Texten var enormt utlämnande och det var inte svårt förstå vem som skrivit den, även om läraren inget sa. Då handlade det om att livet trots allt började se lite ljusare ut.

Skoltiden hade varit ett helvete!
Jag ville inte gå dit, där alla mobbarna for fram. Än idag växer en vrede fram inom mig, bara jag tänker tillbaka.

Men när just den texten skrevs hade jag fått respekt. Det var en sorts vändpunkt, tack och lov. Annars hade jag inte varit i livet idag.
Tankarna på att skriva ett brev och lämna till alla djävla idioter, sen ta livet av sig..ja, det fanns flera gånger.

Istället för att hamna bland droger och annat elände satte jag min kraft till skrivande och fotograferande. Det räddade mitt liv.

Texten som läraren läste upp handlade om att mitt liv var ett stort fönster. Det var täckt med massa små lappar. Just då kunde jag se att lapp för lapp försvann från fönstret och jag bjöds ut till att vara den jag är.
Äntligen fick även jag vara med i nån slags gemenskap.

Idag upplever jag faktiskt det omvända. Isolering.
Lapp för lapp börjar sättas tillbaka på fönstret.
Det gör ont att uppleva detta!

Och nu ska alltså cyberrymden vara den rådande lösningen?
Knappast!

PS: Ta väl hand om varandra. Vi har faktiskt bara ett liv!

Dejting på nätet

Aftonbladets Karin Ahlborg har testat dejtingsiter, eller dejtingsajter, som man numera skriver.

Det är inte första gången som denna kvinna vill locka till sig en man. Helst ska man se ut som George Clooney för att passa Karin bäst, menar hon.

Och det är kanske här som sanningen finns till varför det går åt helvete. Kraven är numera så djävla höga att ingen människa i världen kan leva upp till dem.

Allt ska vara perfekt, in i minsta detalj.

Det håller givetvis inte.

Ingen är helt perfekt. Det kan vara bra att veta.
Vad som saknas i Sverige är naturliga ställen att träffa människor på. Helt enkelt bra raggningsställen.

Krogen är inte alltid det bästa stället. Ibland kan det ju gå hett till i fyllan och villan. Dagen efter är det mer ångest än vällust som sprider sig.

Nä, vi måste ha mötesplatser som är mer okonstlade.
Var bästa stället för att ragga finns, ja, det vet jag inget om.

Men skulle givetvis vilja veta.
Kanske man kunde hitta nån då?

Hallå var finns ni kvinnor?
Var raggar man bäst?

 

Aftonbladet: Testade dejtingsajter

15 september 2009

En del har rätt mycket

Den här kvinnan på Aftonbladet slår det mesta.

Snygg, sexig, klok, skrivkunnig som få, ja, det finns massa fina attribut som denna kvinna har.

Det är faktiskt den typen av kvinnor som attraherar mig mest. Alltså inte bara att de har ett fint yttre, utan att det finns “gött mos” innanför pannbenet också.

Personligen dras jag mer till kvinnor som faktiskt kan uppvisa ett trevligt intellekt före utseende. Varför det är så vet jag inte.
Bara konstaterar att det är så i mitt fall.

En del lyckas sen tydligen kombinera både yttre och inre. Man kan väl säga att några får liksom alla goda egenskaper. Men det är få som lyckas göra nåt bra av de positiva attributen.

Här finns i alla fall en som lyckats förträffligt.

Det måste ju finnas mängder av såna här kvinnor.
Hoppas jag, i alla fall.

Den här kvinnan ger i alla fall mig hopp om att alla kvinnor inte alls behöver vara dumma blondiner som bloggar om vad de äter, shoppar, vart de reser, eller annat helt ointressant.

Vem det är?

Det ser man på länken här.

14 september 2009

Ett år i helvetet

Aftonbladet berättar idag om hur det gick till när världskrisen slog till.

Det intressanta är kanske att när det gäller ekonomi så handlar det egentligen mer om psykologi.

Under det gångna året har den ena experten efter den andra gissat om när det ska vända. Ingen, inte en enda, har haft rätt!

Istället ser vi att under dessa tolv månader har experterna reviderat och reviderat, typ varannan månad.

Det är nog dags att vi alla tar en fundering kring hur den så kallade marknaden ska skötas.
När det går bra skördas enorma vinster och när det går dåligt så ska staten rädda den.
Så kan det givetvis inte vara.

Hur det kommande året ska se ut vet ingen. Risken finns alltid att det dyker upp en rejäl baksmälla.

Aftonbladet: Därför utlöstes krisen
Aftonbladet: Dags att blåsa faran över?
Aftonbladet, debatt: Regeringen måste tygla marknaden av Lars Ahnland

12 september 2009

Vårt nya land

Jag känner inte igen mitt egna fosterland längre.

Dagens artikel i Aftonbladet talar sitt tydliga språk.
Läs den och begrunda vad som händer i detta landet.

Citerar ändå ett par rader ur artikeln:
”För de som varit sjuka i 180 dagar prövas nu arbetsförmågan mot hela arbetsmarknaden.
Och för arbetslösa gäller prövningen redan från första dagen av sjukskrivningen.”

Vad du än gör i detta landet: Bli inte sjuk, för det kan man inte bli. Och blir du arbetslös, skyll dig själv.

Mitt nya land, Sverige.

Aftonbladet: Tusentals drabbade av F-kassans nya regler

10 september 2009

Konsulten

Arbetade som IT-konsult igår.
Det var på stans bibliotek.

- Fan, jag måste låna dina IT-kunskaper lite, sa en vän.

Vi gick till en dator. Han hade fått ett brev med en www-adress och inloggning med lösen till siten.

Men han kom inte in på sidan.

Han slog in adressen i webbläsaren.
Enter!
Pang!
Helt galet.

- Vad gör jag nu? undrade han.
- Börja med att skriva in rätt adress, menade jag.

Fick se ett ansikte som liknade en uggleholk.
TYp, va? !? Men!?

Adressen var rejält felstavad. Domänen fanns inte.
Då hamnar man helgalet i cyberrymden.
Ofta kommer man till en sida med ett virrvarr av olika länkar.

Med rätt adress gick det hela smärtfritt.
Det är ytterst sällan man numera får såna lätta jobb.

Och minsta debitering är en timme á 540 spänn plus moms.
Så detta var snabba pengar.
Tog bara två minuter att fixa.

9 september 2009

Bitch

Finns det nåt bra med att bli kallad för bitch?

Jag måste undra efter jag numera kan se unga tjejer gå runt med texten på sina tröjor där de uppmanar andra till att “be a bitch”.

Om man säger det till en tjej så riskerar man väl att bli åtalad eller liknande.

Jag tror att detta är ett sätt att göra så att ordet bitch istället ska urvattnas och sedan sakna någon betydelse.

Ungefär som när homofilerna blev kallade bögar som ett skällsord.
Vad hände då?
Jo, homofilerna sa att de var bögar.
Då var det liksom inte meningsfullt skrika bög längre.
Bögarna tog ju inte ens illa upp, bara skrattade tillbaka och kramade om sin kille.

Samma sak med folk som har svart hår.
Svartskalle är inte längre ett skällsord.
Idag använder svartskallarna själva ordet.

Fast det blev ganska kul när svartskallarna skulle gå till angrepp.
Då blev alla svenskar kallad för svenne.
Ingen svensk tog illa upp.
Man skrattade mest åt det istället.

Det är kanske den bästa medicinen. Strunta i vad som sägs.
Tystnad kan ibland bita bättre än att man svara tillbaka med samma mynt.


Wikipedia om bitch

8 september 2009

Vem granskar Collin?

Dubb-bluffen, basunerar Aftonbladet ut idag.
Robert Collin går till angrepp och menar att dubbfria vinterdäck är kass och att man ska ha dubb i dem.

Man kan egentligen bevisa precis vad som helst.
Om man vill.
Det finns undersökningar som pekar på att de dubbfria däcken faktiskt räddar mer i liv och hälsa än dubbade däck.

Sen finns det givetvis undersökningar som bevisar motsatsen. Frågan är vem man ska lita på?

Robert Collin är ingen människa utan fel och brister. Han kan säkert ha rätt, men lika väl fel i denna frågan.

Vad jag reagerar mot är att han så tvärsäkert tar ställning i frågan. Och givetvis är det ur ett stockholms-perspektiv.
Vad annars?

Alla planeter tycks kretsa runt Stockholm. Hur vardagen ser ut i de södra delarna av landet Sverige bryr sig inte Collin om.

Där kör de flesta med sina vinterdäck på ren asfalt under vintern. Det är sällan snön kommer och dyker den upp, är den snart borta.

Att det skulle finnas regionala skillnader måste man också ta hänsyn till. Uppe norr är det helt annan väderlek.

Frågan man ställer sig är: Vilkas ärenden går Robert Collin genom sin totala sågning av dubbfria vinterdäck?
Vem kollar hans påståenden?

Robert Collin har varit tvärsäker förut och faktiskt haft fel.
Skulle inte förvåna mig om det är så nu också.

Skrivet av en personbilsförare av en liten bil som Collin kallade för det “rullande skithuset” och raljerade med.

Det blev sedan Sveriges i särklass billigaste bil att köra och äga. Robert Collin trodde inte alls på bilens förträfflighet.

Aftonbladet: Dubb-bluffen

7 september 2009

Nyckeln – till det mesta

Jaha, så var det dags för Bettan, bilen alltså, att besöka verkstaden.

- Nytt avgassystem, tack, sa jag.
- Tretusensjuttiosju pengar, svarade verkstaden.
- ? Va? sa jag paff.

Men det är väl bara till att betala och se glad ut. Fick min tid och alla reservdelar skulle finnas på plats dan efter redan.

Innan jag for till verkstaden tvingades jag ner till stan för diverse ärenden. Handlade mat och hämtade ut min nyrenoverade guldklocka.

När det var fixat så var det dags för avfärd till verkstad.
Men vad i h-e?
Ingen bilnyckel!

PANIK förstås!
Var hade jag varit, vad hade jag gjort?

Detektiv Karlsson var i stort arbete. Klockan tickade löjligt fort nu. Jag gick från ställe till ställe som jag tidigare besökt.
Men ingen nyckel.

Jag kollade och frågade alla jag mötte. Ingen hade sett min nyckel.
Jaha, och nu skulle man varit på verkstaden ju.
Svetten lackar.

Tar en språngmarsch på 3 kilometer hem. Ringer och säger till verkstaden att jag blir sen.
Väl hemma river jag åt mig extranyckeln och har en ny språngmarsch framför mig till bilen.

Nu är jag inte svettig längre, utan sjöblöt.
Svetten rinner i floder av mig när jag väl kommer fram till verkstaden.

En bilnyckel på drift är inget kul. Stressen gjorde att till och med nikotinbegäret var som bortblåst.
Inne på verkstaden ska jag ta fram snuset för att stilla min stress.

Skrammel!
Nåt trillade på golvet.
Det var den förbannade bilnyckeln.
Varför den hamnat i höger benficka begriper jag inte. Där ska den aldrig vara ju!

Som så mycket annat är det skönt när det är över.
Man är svettig och klibbig.
Ja, det känns banne mig som om man just haft sex. Tror jag, om jag minns rätt.

Så nu ska jag fortsätta leta efter en annan nyckel.
Nyckeln till sex.

Finns den månne också i benfickan?

6 september 2009

Koskällan

Körde sönder mitt avgassystem på bilen i veckan.
Då var jag inne i reservat med mängder av tjurar i. De for fram och tillbaka över vägen.

Vid ett tillfälle tvingas jag stanna för ett par tjurar.
Ljuddämparen skramlade av bara den och det mullrade som fan.

Vid en titt i backspegeln fick jag se en ungtjur som tog sikte mot min bil. Den kom springande…han satte fat av bara den mot mig.

Snabb som attan fick jag i ettans växel och lyckades med nöd och näppe komma undan.

Den måste trott att min bil var en koskälla.

4 september 2009

Hästarsle

Det är allt lite märkligt.

Ibland ska man hylla den privata marknaden, ibland ska den tyglas.
I dagens Aftonbladet går finansminister Borg till attack mot bankbonusar.

Bonus är egentligen fel i alla lägen. Det finns ingen vetenskaplig fakta i att ett företag blir bättre skött genom bonus.
Det är fakta!

Vad som är lite kul är att regeringen ger sig in på privat mark och talar om för dem vad som ska gälla. Egentligen borde de hålla käft.

Sånt här ska väl en privat marknad med konkurrans kunna fixa själva?

Nä, de kan inte det. Kapitalismen dog fullständigt under hösten 2008. Det var då världskrisen började breda ut sig. Allt fler säger idag att den fria marknaden och ekonomiska politiken behöver fler pekpinnar, inte färre.

Detta innebär mer regler, ja mer av kort sagt allt. Inte minst kontrollsystem.
Därför att när marknaden skövlat sina offer på pengar och lämnar dem i rännstenen, då är det alltid staten som ska komma till undsättning, höll på att skriva urnsättning.

Bonusar är alltså alltid fel. Sen om det är i statlig eller inom privat sfär, det kvittar.
Nu måste alltså Borg göra rent hus i de statliga bolagen, se över alla löner, så det inte förekommer nåt som ur etisk synpunkt kan vara fel.

Personligen tycker jag man kan ta en liten titt på alla arvoden och politikerlöner också.
Finns säkert ett och annat tvivelaktigt där också.

Om det finns, så kommer det grävas upp till ytan.
Och då får nog den där hästsvansen placeras där den bäst passar: i ett hästarsle!

Aftonbladet: Anders Borg till attack mot bankbonusar

Dags att vakna

Var och besökte ett av landets största turistplatser i veckan. Döm om vad jag skulle få se.

Där ligger nämligen ett naturum också i området. Klart man kan passa på att titta in där, få lite extra kunskap om flora och fauna i närområdet, tänkte jag.

Stängt!
Bara öppet ett antal fjuttiga timmar på helgen.

Och jag var inte själv på platsen. Mängder av engelsmän, tyskar, danskar och givetvis svenskar.
Vi fick vända på klacken redan vid dörren.

För ynkligt att det inte kan vara öppet.
Här har vi en enorm arbetslöshet. Då borde väl någon kunnat komma till detta naturum och öppna en dörr och sen låsa?

Visst vore det bra om personen kunde nåt också. Men om man hittar rätt person för detta jobb, så skulle denne lära sig detta kanonsnabbt.

Vi pratar gärna om att det inte finns jobb. Det är helt fel fokus. Det finns massor av jobb som bara väntar på att få bli gjorda.

Om vi ständigt ska titta på en krympande arbetsmarknad och ut efter den forma en arbetsmarknadspolitik…ja, då blir jag orolig inför framtiden.

Vi måste givetvis lyfta blickarna lite.
Att vi ska satsa på att göra Sverige till ett turistland under perioden maj-september vore en självklarhet.
Många gånger går det också att hitta verksamhet som fungerar praktiskt taget över hela året.

Det är dags att alla i landet lagom Sverige vaknar!

2 september 2009

Mars nästa!

Det ska löna sig att arbeta.

Drivkraften för eget arbete ska öka.

 

Ja, så låter fortfarande landets statsminister. Detta trots en rejäl jobbkris och att snart har vi en arbetslöshet som kan nå hiskeliga tolv procent!

För att få bukt med detta menar moderaterna att då ska man sänka skatten för de som arbetar.
- Det är det i särklass bästa sättet för att varaktigt få fler jobb, har också statsministern sagt.

Han kan ha rätt. Han kan definitivt ha fel, dubbelfel.

Sverige klarar ju krisen sämre än andra länder. Varför?
Och då har ju flera skattesänkningar gjorts som borde göra att vi klarar den bättre.
Men det gör vi alltså inte.

Fakta är att ingen vet någonting.
Det finns ingen som hade kunnat förutspå denna kris. Absolut ingen har prickat in rätt i sina prognoser om hur det kommer bli.

Redan efter nån månad kommer ju revideringar och nya prognoser. Så osäker är tillvaron.
Att då vara så principfast som statsministern är, visar faktiskt på lite dåligt omdöme, tycker jag.

Och som jag konstaterat flera gånger innan; det lönar sig att arbeta. Så den diskussionen känns meningslös.

Mer intressant är påståendet att “den egna drivkraften för arbete ska öka”.
Där har jag inte sett någon journalist fråga: – Vad menas med det då?

Förmodligen handlar det om att sänka kostnaderna rejält i försäkringssystemen. Men det hjälper inte. Vi får inte fler jobb för det. Bara en politik som driver fram till lönedumpning.

Vad som kommer hända i så fall är att kommunernas kostnader ökar, socialbidrag etc. Samt att den egna drivkraften kommer bestå i att man öppnar för en brottslig karriär.

På kort sikt är det ju kanon för samhället. På lång sikt rent av dåraktigt.
Kostnaderna kommer skjuta i höjden och då hoppas man bara att alliansen sitter i raketen.
Mars nästa lär det bli för deras vidkommande.

Enkel biljett. Givetvis!

1 september 2009

Svamp

Svamp är riktigt gott.

Förra hösten plockade jag ganska mycket trattkantareller. När man väl hittat ett ställe så brukar det finnas mängder av dem, så det går fort att komma hem med en rejäl laddning svamp.

Häromdan skulle jag ha lite trattkantareller tillsammans med ris. Supergott.

Satt där och tuggade och tyckte att man verkligen kunde känna såväl lukt som smak från granskogen.

Och visst var det smak, alltid. Satt nämligen och tuggade på granbarren!
Ingen höjdare alls faktiskt.

Sen kvittar det hur bra man än tillagar dem.

Barren passar bättre som byggnadsmaterial åt skogens myror-