Twingly statistik

25 maj 2009

Inte nu igen!

Underbar tid

syrener

Syrenerna luktar så starkt att jag just nu inte behöver en annan drog än den.
Hoppas att de hederliga syrenbersåerna snart också blir en ny kultgrej.

Att läppja på nåt inne i bersån är liksom att komma hem till livets sköte, eller hur man nu ska säga.

Fläderblomssaft, syrener, röda stugor…mmmm.

Svaret

Så kom då svaret på mailet till statsministern.

Jag publicerar det rakt av:
Tack för ditt e-brev till statsminister Fredrik Reinfeldt. Jag vill härmed bekräfta att ditt e-brev inkommit till Statsrådsberedningen och därmed finns tillgängligt för statsministern.

Jag håller helt med om att de allra flesta vill ha ett arbete och själv försörja sig. Målet med regeringens politik är att öka sysselsättningen för att möjliggöra detta och att minska effekterna av den internationella ekonomiska kris som även drabbar Sverige.

Regeringen menar att allas vilja till arbete måste tas till vara och utanförskapet brytas. Utanförskap som begrepp handlar just om att människor inte vill stå utanför arbetsmarknaden och att det inte är bra att under lång tid stå utan egen försörjning.
Arbetsmarknadspolitiken ska ha tydligt fokus på jobb samt effektiva insatser för dem som står allra längst från arbetsmarknaden.


Med vänliga hälsningar,
Jon Millarp
Brevenheten
Statsrådsberedningen

Och min reaktion är ungefär: jaha!
Kan något parti gå emot det som skrivs av Jon Millarp?
Knappast! Det vore självmord per omgående.

Vad Jon dessvärre inte skriver är vägen till målet. Där skiljer sig partierna stort. Och tittar man på blocken är det skillnad som mellan natt och dag.

Vägen mot målet är just min kärna i hela resonemanget. Den väg som alliansregeringen stakat ut är egentligen bara en väg, här finns inga möjligheter att göra stickspår alls.
Detta trots att all vetenskap just menar att det är genom stickspåren som man når snabbare och lättare sina mål.

Samtidigt är det ingen human väg för arbetslösa och sjuka att färdas i. Många behandlas riktigt illa och blir rent sjuka av den inhumana inställningen som ibland finns hos tjänstemännen/kvinnorna.

Dess värre gör de bara sitt jobb. På direktiv av regeringen. Därför ska man inte föra debatten med de tjänsteutövande på exempelvis försäkringskassa eller arbetsförmedling.
De klär bara skott för de dåliga beslut som regeringen tar.

Nä, gör om regeringen!
Hemläxa.

Guttamåla - Schyffert

Guttamåla har kommit med på den svenska kartan. Det kan byborna tacka Henrik Schyffert för.

I en monolog som han nu kört land och rike runt med kommer det fram att han föddes i blekingska Guttamåla.
Fadern var stridspilot och lämnade säkert F17 i Kallinge för uppdrag i huvudstan.

Den gångna helgen hade SVT den goda smaken att sända Henrik Schyfferts framträdande. Och när Henrik frågade om Guttamåla, var det ingen som visste var det låg. De visste väl knappt var Blekinge ligger…egentligen.

I sanningens namn kan jag också avslöja att det finns flera Guttamåla, bland annat i Kalmar län. Men det är en annan historia det, likväl som att det finns en byhåla i blekingska Backaryd som heter Stockholm…

Men jag vet var det blekingska Guttamåla ligger. En liten trevlig by som hade skola och liten affär. En gång i tiden, alltså.
Skolan är sedan länge nedlagd, men står kvar och ett tag kunde man hyra den och ha fester i. Affären är givetvis också borta sedan många, många år.

Landskapet runt omkring är typiskt Blekinge. Lite kuperat på sina håll, massa sten och stenmurar, fält med åkermark, åar och skogssjöar. Ett habitat där mängder av växter och djur lever.

Jag har vandrat och cyklat genom Guttamåla många gånger. Det är så härligt att stanna till i såna små byar, tänka och fundera hur livet en gång varit.

Ibland är det ganska viktigt att vi inte bara rusar på.

22 maj 2009

Kärlek-pyttsan

Det är mycket snack om att det ska finnas kärlek mellan två människor.

Rena skitsnacket, egentligen. Båda vill enbart ha en orgasm, inget annat.
Att man sen kan vara trevlig emot varandra, är en annan sak.

Men när allt kommer till det yttersta så är det ändå så att vi vill uppnå de himmelska höjderna genom en orgasm.

Varför kan vi inte erkänna det?
Vad är så skamligt med det?

Fan det är ju bara en bra sak, som visar att kroppen fungerar.

21 maj 2009

En ledare visar sig

När jag var och grön i yrkeslivet fick jag ett fint förtroendeuppdrag i min kommun. Sopgubbarna skulle ha nytt ackord.
Jag fick i uppdrag tillsammans med sopgubbarna och anteckna varje hämtställe, antal meter, dörrar, etc.

Det tog säkert två-tre månader innan arbetet var klart. Min förman var nog lite misstänksam och trodde att de äldre sopgubbarna skulle lura mig så att de kunde få ett bättre ackord. Helt enkelt att vi la till lite extra metrar, trappsteg och dörrar.

Så en dag följer han med ut och vill se hur det hela går till. Vi börjar som vanligt och förmannen spanar in. Säger inte speciellt mycket.

Men så tar plötsligt tag i utrustningen med papper och mätinstrument, liksom för att visa hur det ska gå till.
Han mäter med cykelhjulet från tomtgränsen och tar sikte mot en dörr.

- Det är inget sopskåp där, säger sopgubben.
Förmannen rycker upp dörren.

Det vi där fick se måste varit en skräck för husägaren.
Innanför dörren är nämligen en tvättstuga. Där står en stackars icke ont anande kvinna och stryker kläder.

Så långt kunde det varit lugnt. Men hon hade minsann inte mycket till kläder på sig heller. Hennes ögon spärrades upp till tallrikar. Våra ögon spärrades också upp som tallrikar.

Förmannen slog igen dörren, så jag trodde listerna skulle flyga iväg. Han var ollonlila i ansiktet, sa ingenting.

Själv fick jag ingen luft! Skrattade så jag höll på att pissa ner mig. Sopgubben försökte hålla igen skrattsalvorna, men misslyckades kapitalt.

Vi fick helt sonika avsluta mätandet för dagen på stört. På vägen tillbaka kan jag knappt se och köra. Tårarna rinner av skratt. Denna stackars kvinna fick säkert men för livet av händelsen.

Och förmannen då? Ja, han ville aldrig mer ut och spana in mätningar eller lättklätt.

20 maj 2009

Det luktar visst nåt

Var lite tidig idag med att sätta igång städningen. Fick ett ryck efter att ett kraftigt åskväder mullrat in och väckt mig.
Det är när jag putsar och fejar inne på toaletten som jag kommer på en märklig historia för många år sen.

Nåt i mitt badrum hade gått sönder och en vvs-firma skulle fixa nya packningar och lite annat. Jag sticker hem från jobbet och intar min lunch, vill också se om arbetet redan är klart.

Det var det inte. Men satte mig till att käka och efter det var rasande nödig. Knappt jag hann in på toaletten. Utan att prata skit, så kan jag avslöja att det var ingen härlig goja som skulle ut.
Luktade fan också.

Det är när man sitter där som det ringer på dörren. När ska det annars ringa?
Jag vrålade nåt. Hörde slammer i hallen och förklarade att jag var på muggen.
Gjorde mig klar och fick komma ut i friska luften.

- Vi kan ta lite kaffe innan du börjar arbeta. Du förstår, jag har nyss varit där ju….provade jag.
- Ähh, fan! Sa han och körde in näsan på toaletten.
- Fast lite kaffe har förstås aldrig skadat, sa han då.

Jag skrattade faktiskt så jag fick ont i magen.
Vi satt nog och fikade minst en halvtimme innan han vågade kolla upp toaletten igen.

Efteråt har jag givetvis träffat vvs-montören. Han ler fortfarande över händelsen och brukar komma med lugnande besked.

- Om du tyckte det var illa på dina toalett, så skulle du vara med mig en vecka och se. Lukter i all ära, men alla dessa vansinniga och mest märkliga saker man kan upptäcka på en toalett är nog värre, menar han.

Så, jag får väl ta och prya lite med honom. Fotografera och kanske skriva ihop en liten bok: vvs-montörens vardag.

19 maj 2009

Utanförskapet

Hej!

Jag vill veta lite om det så kallade “utanförskapet”. Ett ord som jag hatar mer än alla andra ord. Eftersom jag hänger med bra i debatterna och anser mig vara påläst, blir jag aningen förbryllad över ordvalet.

Den som exempelvis hamnar i jobb- och utvecklingsgarantin anser Fredrik Reinfeldt kommit bort från “utanförskapet”, allt enligt den TV-sända debatten i Agenda. Har också sett programmet två gånger nu…

Arbetslinjen tycks inte hålla fullt ut, kan jag säga. Vardagen för oss som bor i gamla bruksorter ter sig lite annorlunda än storstadens. De allra flesta vill faktiskt ha ett arbete. Den som säger annat lurar bara sig själv.

Och, lika bra jag säger det, det har alltid lönat sig mer att arbeta än att gå på olika försäkringar såsom a-kassa, sjukkassa, eller vad det nu är. Det argumentet håller inte, folk vet detta och skrattar när påståendet om att “det ska löna sig arbeta”, kommer fram.

Vidare har man krånglat till det rejält för den som är arbetslös. En tjänsteman/kvinna på en arbetsförmedling får knappt hjälpa till när det exempelvis strular i ett a-kasseärende.

Jag har själv drabbats av detta och fick skriva brev till JK som sedan skickades vidare till IAF. Mycket jobbigt eftersom jag blev av med en halv månadslön och fick gå från ett utbetalningssystem till ett annat, som gjorde att jag var utan pengar mycket länge.

Ärendet ligger fortfarande hos IAF och jag tror att pengarna jag har rätt till kommer någon gång i höst. Hade detta hänt för några år sedan, kunde detta fixats upp redan på tjänstemannanivå, mellan AF och a-kassa.

Nu kostar det massa extraresurser att fixa samt att människor kommer i kläm. Men det skadeståndsanspråk jag nu har på staten täcker bara de faktiska kostnaderna. Allt de dagar jag blivit utan ersättning, inget annat. Lidandet och penganöden gjorde mig sjuk, det får man inget extra för alls.
Själva ordet skadestånd missuppfattas, många tror att det är något som tillkommer utöver de faktiska förlusterna.

Jobb- och utvecklingsgarantin har gjort att jag gått från ett “utanförskap” till ett än värre. Om detta var lösningen, så får man nog tänka ett varv till.

Coacherna som finns som konsulter gör säkert så gott de kan, men att skriva in folk lite hur som helst till dessa konsulter innebär inte att det är trovärdigare för den arbetslöse.

Man buntar ihop ungdomar som knappt har någon arbetslivserfarenhet med folk som inom ett par månader tänker gå i pension. Dessa ska tillsammans sitta och gör gruppövningar, fixa cv, eller vad det nu kan vara. Minst sagt bortkastade pengar för många av dem som skrivs in till en sån åtgärd.

Sedan nyår har jag nu blivit uppringd två gånger om utvärdering av AF samt svarat på en webbenkät om extern konsult.
Jag misstänker att man sjösatt något man inte riktigt vet vart det ska landa. Är vi arbetslösa nån form av experiment?

Jag vill veta vad som händer de som hamnat i jobb- och utvecklingsgarantin och som inte kommer vidare. Det vill säga att man inte ens kan skaffa fram de samhällsnyttiga jobb som man menar finns.

I dagsläget är denna “bortre parantes” socialkontoret.
===================================

Detta har jag nu skickat till Fredrik Reinfeldt.
Varför?

Jo, jag vill veta hur de tänker i Stockholm. Fast nåt svar räknar jag ju inte med att få.

16 maj 2009

Hallå Sportbladet…nyheter – tack!

Travsporten är en skam!

Åter igen är Åke Svanstedt föremål för det hela.
Mer om hans nya upptåg kan du läsa på Aftonbladets webb.

I papperstidningen finns inte många rader om det här.
Där emot skriver Lutfi Kolgjini en krönika om det hela.
Jag citerar en del av hans skrift:

Jag har gjort det. Nu har Åke Svanstedt gjort det. Därtill kommer många fler som har gjort exakt samma sak.
Det har ingenting med spelet att göra utan är ren självbevarelsebedrift.
Att Åke är så klumpig att han erkänner borde han uppskattas för. Inte bestraffas.

Skriver alltså Lutfi i dagens Sportbladet.
Med såna clowner inom travsporten blir det ju bara roligare och roligare…

Det är utan problem också dagens största nyhet inom sporten. Dessvärre uppmärksammar inte Aftonbladet detta ett skit i tidningen.

Istället är det åter huruvida Zlatan ska till den eller den klubben och sen toppas allt med Laul som kollar spelardressar!!

Nyhetstorka var ordet! Och sen sitter Lufti och skriver en krönika som har allt stoff i sig. Morsning på sportredaktionen…

Travsporten dyker allt djupare in i en förtroendekris. Detta erkännande av kuskarna själva är nog droppen.
Här finns mängder av frågor som måste få svar.

Inte minst. Vad säger de som spelar på hästar?
Jag har i alla fall lagt mina sista pengar på denna så kallade sport.
Aftonbladet har minsann lite att djupdyka i här.
Visa att ni är en sportredaktion värt namnet och prestera bra grejer.

Nonsensgrejer som spelardressar och annat tjafs får ni ta när den verkliga nyhetstorkan infinner sig. Om de nu ska publiceras över huvudtaget.

Ytterst tveksamt!

15 maj 2009

Fula gubbar

Känner mig lite som en ful gubbe.

Har fått ett uppdrag att fotografera fastigheter, hyreshus bland annat. Det är inget lätt arbete.
Fastigheterna ska synas bra på bild samtidigt som man vill se lite miljö runt.

Så, där springer jag runt och letar, tittar och kisar upp mot gavlar, tittar intensivt efter detaljer som kan vara kul, eller irriterande.

Det är när man springer runt på det viset som det kan bli lite fula gubben varning över det. Jag ska plåta lekplatser med barn också.

Redan nu kan man ju se rubrikerna framför sig. Vettskrämda föräldrar som ställer till den ena scenen efter den andra.

Å andra sidan tror jag knappt att de verkligt fula fiskarna fotograferar helt öppet och synligt. Sedan flera år tillbaka använder de betydligt mer sofistikerad utrustning än en kamera på ett stativ.

Deras kamera ligger väl skymd i en stor bag eller liknande. De människorna som plåtar smygbilder på små barn och kvinnor har jag inget till övers för.
Blanda bara inte in mitt fotograferande i det sammanhanget.

På tal om fula gubbar:
Man fångade två härliga svenskar i utlandet nyss. Skulle tydligen handla till sig ett skönt knull med några barn.
Enbart tanken gör att man per automatik får kräkreflexer.

Med dolda ansikten har de passerat revy i media, dessa djävla pedofiler. Kanske är lika bra man slipper se dessa djur.
Så låga varelser på jorden att till och med en amöba får anses ha ryggrad, till skillnad från pedofiler.

Kastrera dem!

Som man frågar…

På företagsbesöket kommer frågan:
- Hur många är det egentligen som jobbar här?

- Ungefär hälften, svarar en luttrad personalchef.

13 maj 2009

Huvudsaken för män

Vad har en kille på 20 år gemensamt med en gubbe på 70?

Jo, dessa förbannade kepsar med olika loggor på. Så fula.
Släng dem! Jag hatar dom.

Töntarna på tv som gör reklam för öl i vår norra del av landet framstår som rena professorer jämfört med kepsbärande tonåringar och gubbar.
Dessutom ska den fula djävla kepsen tydligen vara på överallt, inne, ute, när man badar....

Nu startar jag upproret: Kepsens undergång!

Mottot är:
* Vägra bära keps
* Smäcka av dem på de som bär keps
* Tala om för kepsbärare att de ser löjliga ut

Inom kort kommer förmodligen t-shirts att tryckas upp med texten: Vägra bära keps!
Dessutom vore det bra om man ute i de lokala klubbarna kunde arrangera ett årligt bål.
Bålet ska givetvis vara att bränna kepsar.

Som ordförande i "Kepsens undergång" ber jag att få återkomma till vilken dag vi kommer göra till "vägra-keps-dagen".
Men ladda redan nu upp lokalt!
Värva medlemmar. Sätt igång och snacka med alla kepsbärare.

Vi ska se till att de får ett rent helvete om de fortsätter bära keps, dessutom svärta ner hela det manliga släktet.
Buss på dem bara!

11 maj 2009

Coacher hit och dit

Coacher har sedan en tid tillbaka varit mycket populärt.

På min förra arbetsplats var vi först i landet med så kallade personliga coacher åt arbetslösa. Det var jag och min dåvarande chef som kom fram till detta koncept.

Sedan fick det vingar och många har arbetat och stött om det ursprungliga konceptet. Bra eller dåligt, ska ni inte fråga mig.

Men huvudtanken var då att man skulle verkligen sätta sig ner med varje individ och komma fram till bra lösningar för just den personen. Här handlade det inte alls om massa övningar i grupp eller motsvarande.

Samtidigt var det viktigt att personen själv ville framåt. Inte som nu att man skriver in folk som snart går i pension…

Arbetsmarknadspolitiken har havererat totalt med Reinfeldt.

En ungdom jag arbetade som coach för träffade jag på stan igen häromdan. Ett kärt återseende, flera år sen sist.

Jodå, första egna lägenheten och bra jobb inom databranschen. Det gick bra för killen. Vad trevligt, tyckte jag glatt.

- Sen när jag blir 30 är det delpension, sa killen.

Visst, killen är ju inte helt frisk, men va fan!
Synd och skam att vårt stenhårda samhälle numer inte tillåter lilla minsta skavank. Klarar man inte pressen så rullar man ut från bandet, här ska du fan inte vara.

I det gamla brukssamhället fick alla jobb. Och jag menar verkligen alla.
Alla arbetade bäst de kunde efter sin förmåga.
Nu ska de vara arbetslösa eller gå i pension.

Ruttet. Och vi skriver år 2009, inte 1906.

Vem ser till att dessa människor får den coachning och hjälp de verkligen behöver?

Nä, just det ingen! För detta är ju ändå människor som aldrig kommer ut i näringslivet.

Det kan ni tänka på där ni sitter och smetar in er förbannade ryska kaviar i fejset. Men kom inte och gnäll den dag det även drabbat er.

Inget tjafs då, tack. För då kommer nämligen samhällsordningen vara annorlunda.

Hoppas jag….

7 maj 2009

Känslor

Tycks som jag snöat in på sport ett tag nu…:-)

Efter att ha spanat in TV och VM i snooker, så finns det en del saker som slår mig:
Nämligen: målgester eller segergester.

I snooker visade spelarna djävlar anamma efter sina partier och njöt av sina segrar, såg riktigt kul ut. Världsmästaren John Higgins strålade ikapp tillsammans med både fru och barn.

Sånt är kul att se.

Där emot är det lite stelt mellan att man gjort nåt bra tills det att man vunnit. Här finns ingen skillnad mellan snooker eller golf.

I tennis finns en grym skillnad, eller varför inte fotboll och hockey. Målgester i fotboll och hockey är ju numera en ren vetenskap. Det gäller komma på  nåt udda mest hela tiden ju.

I golfens värld är det annorlunda. Du kan se en golfare göra ett mästerligt slag. Publiken vrålar och skriker, jublar för full hals.
Och vad gör golfaren?

Tja, kanske tar upp ena handen på kepsen, som för att tacka för ovationerna. Kanske rent av tar av kepsen. Mer är det inte.
Jag vill se jublande glada golfare också. Inte bara ett djävla kepslyft!

Måste ju vara ett hån mot den publik som betalat inträde och för den stora massan som ser detta i betal-TV.
Folk vill ha valuta för sina pengar.

Så våga visa känslor!

 

Och det gäller oss alla.
Den som vågar gråta mycket öppet, skrattar mest av oss alla.
Tänk på det.

6 maj 2009

Humor i Sportbladet

Peter Wennman i dagens Sportbladet skriver om fotbollsmötet mellan Manchester United och Arsenal i Champions League.
Det är en riktigt bra story som skrivs av honom.

Jag retar er lite genom att ge ett ynkligt axplock. Men läs hela!!

Detta var, om ni ursäktar, ett avbrutet samlag.

All spänning som byggts upp sen första dejten i Champions League förra veckan – och för all del sen flera år tillbaka – slutade med att Sir Alex Ferguson snabbt rullade över på rygg, tände en cigarett, blåste rök i taket, klappade sig på magen och sa:

– Jaha, det var det, det.

Bredvid låg Arsene Wenger med tom blick och muttrade ”vad-fan-var-det-som-hände-här-då?”

Skrev alltså Peter Wennman, bland annat.

Var är sportjournalistiken?

Niklas Jihde från innebandy till en TV-studio.

Ja, det gick i raketfart för denna Niklas. Bara för att han var duktig inom innebandy så kunde han givetvis också börja arbeta med TV.

För inom sportens värld krävs tydligen ingen journalistik alls. Jag tycker det är en stor käftsmäll på alla de som gått ur journalisthögskolor.

De lär aldrig få den här typen av jobb. Vi ser allt fler avdankade sportprofiler som ska tjäna sitt uppehälle i media.

Och journalistiken för stå tillbaka mot allt mer flamsande. Detta är en farlig utveckling och som kommer utarma.

Här måste till djärvare grepp, snrt kommer läsare och publik att enkelt genomskåda vad som pågår.

Nya saker gäller - kanske

Det går ibland mycket fort mellan varven. En del saker tycks återkomma med jämna mellanrum.

Ta bara detta med att äta ägg. Lagom innan påsk kom en studie som sa att det inte är så farligt längre att tugga i sig frukostägg.
Tänk så praktiskt den nyheten presenterades då!

Nån vecka senare var det en snubbe som menade att frukt inte alls var så nyttigt. I själva verket kunde man ju bli fet av den.

Det är inte så lätt för oss medelkarlssons att hänga med i svängarna.
Och som vanligt gör jag ingenting. Jag äter det mesta som kommer i min väg och bryr mig inte speciellt mycket om alla dessa larm hit och dit.

Det enda man vet är att nån dag ska man dö…

 

En annan forskargrupp har också kommit fram till att detta med att hugga ner regnskog inte alls är nån fara för syremängd eller klimatet på vår jord.

Jag skulle vilja veta mer om den forskargruppen. Förmodligen är det en samling forskare som helt enkelt blivit köpta att hitta en annan vinkel. Så att de skövlande företagen inte alls framstår som de djävliga företag de är.

Detta är inget nytt. Olje- och cigarettindustrin har sedan 30-talet arbetat på detta sättet.
Under alla krig som USA varit involverade i fick till och med soldaterna precis hur mycket cigaretter som helst.

Detta fick till följd att en av efterkrigstidens största sjukdomar förorsakades just av cigaretter.

Och de forskare som menade att det var ofarligt att röka, eller arbeta med asbest…ja…de är sedan många, många år djävligt döda.

Uppe igen

Jaha, nu är man åter på benen.
Legat däckad i ett par dar med världens huvud- och muskelvärk, ovanpå detta yrsel och feber.

Som den mansgris jag är, är det säkert en släng svininfluensa.

2 maj 2009

Frågan

Svara på denna fråga.
Vem har mest makt?

I företagsvärlden:
VD:n eller aktieägarna?

I föreningsvärlden:
Ordföranden eller kassören?

I företagsvärlden har sedan en längre tid en vd faktiskt ganska lite att säga till om. Aktieägarna är de som stoppat in pengar i företaget och som förväntar sig få tillbaka pengar på sitt insatta kapital. Och de nöjer sig knappast med småsmulor.
Därför har vd:n i företagsvärlden inte längre makt över bolaget.
Det är aktieägarna.

I föreningensvärlden är det ingen stor skillnad.
Kassören sitter på makten här.
Detta trots att personen inte alls har satt in egna pengar och vill driva fram en vinst.
Här är det andra saker som driver.
Men likväl är det kassören som har mer makt än ordföranden.

Den drivkraft till framgång som finns i en förening/klubb borde vara den som gäller även inom företagsvärlden. Att se det lilla egna kapitalet växa med bra genomförda insatser på egen hand, måste var den största lycka man kan uppnå.
Visst här finns små "aktieägare" som köper lotter, kaffe eller korv och stöttar, men ändå inte har makten.

Vill man hårddra det så kan man säga att företag som har aktieägare egentligen är bidragstagare.
Men va? Ehh...så kan man väl inte säga?
Jo, det var inga problem. Jag kan säga det igen.
Stora företag som inte klarar sig är bidragstagare.

Makt kan givetvis beskrivas olika, men nånstans kommer essensen ut och den stavas alltid i ordet p-e-n-g-a-r.
Regeringen sitter i knät på han med en hästsvans, Anders Borg. (Finansminister är han...det vill säga han bestämmer ganska mycket om hur våra tillgångar i landet ska fördelas, men också tas in via skatter.)
Han har makten över Sverige. Reinfeldt är som Televinken. (För er som inte vet, var Televinken en marionett - ledad docka.)
Med andra ord är det nån annan som styr Reinfeldt, i detta fallet kassör/aktieägare/finansminister Anders Borg.