Twingly statistik

31 mars 2009

Luras lagom

1:e april är det dags att luras.

Av nån anledning tycker jag att första april har det varit sedan ungefär oktober 2008.
Då rasade allt samman som värsta korthuset ju.
Vi medborgare har blivit grundlurade!

30 mars 2009

Journalistiskt självmål

Våra ekonomiska journalister borde skämmas ögonen av sig.
Jag tänker på LO och AMF-eländet.

Frågan man ska ställa sig är given:
Varför ända in i glödheta har ingen journalist sett dessa enorma avtal?

De har ju suttit på den ena årsredovisningen efter den andra och rapporterat.
Men inte ett knyst om detta.
Istället är det helt andra rapporter vi brukar få ta del av från denna delen av journalistkåren.

Nämligen:
- Börsen ned 2 procent och i New York slutade handeln på plus två komma åtta, bla, bla och i Ankeborg kommer von Anka att bygga en staty över sig själv.....
Till sånt rabblande kan man ha vilken schimpans som helst, faktiskt.
Är man ekonomisk journalist så borde man kunna komma med bättre saker.

Så vad händer istället?
Jo, mediedrevet gick igång och frågade om vilka som skulle avgå!
De borde fråga sig själva om de verkligen ska ha sina jobb kvar.
Vore jag en röst i en redaktionsledning hade jag i alla fall undrat varför ingen sett detta tidigare.

Klantigt och riktigt dåligt är det hela skött.
Därför kallar jag det för ett journalistiskt självmål.
Förhoppningsvis kommer journalisterna lära sig nåt vettigt av denna härva.

Aftonbladet: Blanda bort korten
Aftonbladet: Besluten verkställdes aldrig
Aftonbladets ledare: En riktig soppa

29 mars 2009

Årets avslöjande

Journalistpriset för årets scoop kan delas ut idag.
Sveriges Radio med programmet Kaliber vinner.
Detta var ironi.

Deras avslöjande om sverigedemokraterna som ett främlingsfientligt parti är minsann inget större journalistiskt verk.

För den som av en händelse bara läser deras partiprogram, så framgår det med stort eftertryck att partiet är emot allt "främmande".

Sd är främlingsfientligt, inget snack om det.
De kommer alltid få brottas med sin historia, oavsett vad de skriver i sina program.

Sd är precis lika falska som de nya moderaterna.
Dumstrutar borde de bära som lägger sina röster till såna här partier.

27 mars 2009

Jobbsökeri

Jag söker jobb!
Gör allt jag kan för att hitta ett.
Jag lovar!

Nån där ute som har ett knäck att erbjuda?
Jag tar det.
Kan tänka mig vad som helst.

Till och med gå till sängs med kvinnor för att få pengar.
Numera förstår jag bättre den desperation som många kan hamna i när de blir arbetslösa.

Utanförskapet ska minska, var det visst några som skrek om i ett val.
Pyttsan, heller.

Inte när jag kan tänka mig tanken att till och med bli en manshora!

Släck inte!

På lördag ska vi alla släcka lampor, sägs det.
Vi ska gör det för miljöns skull.

Visst är det lite gulligt?
Men faktum är att effekten kan bli den helt motsatta.

Nämligen att vi försämrar vår miljö, om vi släcker lampor och sitter där med levande ljus och rödtjut på bordet.
I mörkret och i fyllan och villan, ser vi plötsligt bra ut också.
Risken är helt uppenbar att denna mörka timme kommer många att dras närmare varandra.
Så pass nära att det nio månader senare dyker upp barn.

Och redan idag är vi för många på planeten!
Så, släck inga lampor.

26 mars 2009

Kul

Aftonbladets ledarsida är en höjdare - anser jag.
Varje dag intressant läsning.
Ibland med en kortis så att man får skratta också.

Jag saxar följande från dagens ledarsida.

Landets folkparker meddelar att Robert Wells kommer att genomföra en "intim" turné.
Vi utgår från att Tito Beltran inte är bjuden.

23 mars 2009

Hoppsan!

Sex är svårt, men ganska kul, faktiskt.
Nyttigt är det också. Ett bra sätt att bli av med lite kalorier på.

För ganska länge sedan var jag utomlands och roade mig.
Tror det var på Kreta. En fantastisk ö.
Redan första kvällen fick jag syn på en kanonsnygg kvinna.

Vi fick lite tycke för varandra och surrade på som bara den i takt med att den iskalla retsinan rann ner.
Redan dagen efter är vi tillsammans och badar, käkar och dricker.

Sen gör vi utflykt. Åker buss, båt och ska ligga över i en annan stad.
Det är liksom då det ska ske.
Vi har suttit och småkelat mest hela kvällen, till och med när vi ska äta.
Måste sett ut som små tonåringar.

Själv är jag så upphetsad att jag börjar få svårt dölja det.
Väl inne på rummet, måste jag ha en wirre för att kyla ner mig lite.
- Kom, säger hon, sittandes på sängen.
Jag går fram till henne.

Då sliter hon av mig boxerkalsongerna...puff...borta...
Den dinglar till, liksom. I sin fulla prakt, om man säger så.
Hon tar i den med sina varma händer.

Det är då det sker som inte får ske.
Splatt, eller nåt i den stilen.
Tömningen är total, den rycker och pumpar på av bara fan.
Jag kan inget göra, det bara gick.

Man skämms som en våt hund. Tiden går sakta fram och allt tycks stanna upp.
Vågar inte ens se henne i ögonen.
Är ju trots allt en ganska pinsam historia som rullas upp.

Det slutar med att ett enda stort gapskratt, kan jag berätta.
Efter det hade vi bättre kvällar, kan jag också avslöja.
Vi träffades på många resor och hade alltid lika kul.
Det som började i fiasko blev ganska bra, till slut.

Men det är ett litet helvete som jag hela tiden dras med.
Ständigt att vara så retlig att det brakar iväg.

22 mars 2009

Kladdigt

Telefonsex gillade inte Babben.
Hon hade problem med att få in telefonluren, sa hon en gång i tiden.

Numera är det virtuell sex via internet som gäller.
Det kan bli en ganska kladdig historia, det också.
I alla fall om man är man och lättretad av sig.

Det är då man önskar att det finns tvättbara tangentbord!

20 mars 2009

Att säga ifrån

Livbojar kan vara bra att ha om olyckan skulle vara framme.
Av någon djävla anledning får de aldrig vara i fred.
Alltid är det några idioter som ska pillra på dem.

Häromkvällen mötte jag två förfriskade unga män som slet ner en livboj från sin plats.
Ojdå, nu gäller vara skärpt, tänkte jag.
Och såg ett räddningspådrag framför mig.
Killarna slängde i livbojen i ån.
Sen slängde de i handtaget med repet också!

- Va fan sysslar ni med, skrek jag.
De glodde som bara den. Men sa inget.
- Hämta genast upp den igen och sätt tillbaka den, röt jag.
De tittade på varandra och gick.

- Jag polisanmäler! Sen tog jag upp telefonen och drog iväg lite bilder i mörkret, mot dem.
Nu var de ganska irriterade, kan jag tro.
- Håll käften, sa en av dom.
- Sätt tillbaka livbojen, envisades jag.

De hade tur. Livbojens långa rep hade nått ena strandkanten.
De kröp båda ner och slet upp livbojen. En drattade på arslet och plumsade i med ena benet.
Rätt åt dig, dumskalle, tänkte jag.
Sedan hade de ett mindre helvete att få tillbaka repet i sin hållare.
Jag stod hela tiden kvar och kollade dom.

Dom var måttligt roade över att få stå där och skämmas. Fler personer hade nu också strömmat till. De trodde som jag att nån drattat i ån ju.
Men jag berättade vad som hänt och de skämmdes än mer nu.

- Det var kanske inte så smart, detta, sa den ena.
- Nä, verkligen inte! Ge fan i såna saker framöver, menade jag och alla andra som tittade på.

Av någon anledning har jag jättesvårt att låta bli lägga mig i.
Egentligen är det ju inget konstigt. När vi ser dumheter så ska vi banne mig säga ifrån.
Det är vår medborgerliga skyldighet!

17 mars 2009

Märkligt sammanträffande

Det är inte speciellt länge sedan detta.
Då som alla skulle vallfärda till Tyskland.
Köpa hem billig öl, vin och sprit.

Fylla bilarna och släpvagnarna till över bristningsgränsen.
Vid tullen kunde bara lagens långa arm - polisen - titta på.
De stoppade enbart fordon som var överlastade.
Med andra livsfarliga att köra ute på vägarna.

Och som folk stoppade in i sina fordon....

Ett par vänner till mig skulle givetvis iväg för handla.
Jag kunde inte följa med. Lika bra det, visade det sig.
En ganska stor fin bil hade de.
Nyinköpt takbox, enbart för detta ändamålet också.

De körde genom hela Danmark innan de nåddes av det fria landet, Tyskland. Här flödade ju spriten som vi svenskar så eftertraktade...
Redan vid färjelägret kunde de bunkra upp.
Mängder av öl, mängder av vin, mängder av sprit.
De stuvade och stuvade.

Snabbt in i bilen igen för hemresa.
Nånstas på vägen stannade de och köpte en pölse, med torkad stekt lök...mums.
Ner med lite kaffe i kistan, sedan iväg igen. Att få en övernattning någonstans kunde förta lite av den stora förtjänsten ju.

Det är i Danmark som paniken ska infinna sig.
Jag vet inte riktigt var det hände.
Men vännerna fick tvingas till att göra en panikinbromsning.
En lerig traktor hade plötstligt dyk upp.

Låsningsfria bromsar är säkert bra, om man har såna.
De fanns inte här.
Hjulen låste sig.....det small till i hela bilen.
Utav bara helvete, enligt utsago.
Klirr från flaskor och massa annat ljud tillsammans skapade en ljudkuliss där ingen av vännerna kunde uppfatta vad som skedde.

Men framför dem for den nya takboxen!
Likt en projektil genom luften.
Vi såg när den föll i gatan, det gick som i slow motion, sa senare bilens ägare till mig.
Pang! Och den kasade fram över hela vägbanan.
Locket for upp, flaskor ut över vägen, glassplitter...

Takboxen hamnade till slut i diket.
Vännerna hade nu hunnit stanna bilen.
De tittade på bilens tak.
Där satt några fästen kvar av boxen.
Hela underredet hade släppt.

De plockade och städade bäst de kunde på vägen. Allt rakades ner i diket.
Mängder av sprit var förstört.
Givetvis hade de lastat långt för mycket i takboxen. Visade sig senare att ingen av dem hade en aning om hur mycket den pallade i kilo.

Lägger man in 100 kilo och den ska palla för 30, är det inte svårt förstå vad som kan hända.

Och så vitt jag förstår ligger den förbannade takboxen kvar där i diket.
Givetvis var det förstås precis just de flaskorna som jag hade beställt också.
Det var ju besynnerligt!

14 mars 2009

Bli en mästerkock

Satt och tittade på TV häromdan. Ganska intressant.
Skrattade gott också.

Det var Jamie Oliver som skulle lära folk laga mat.
Mitt i matkulturens vagga - England.
Nä, där finns ingen matkultur, som alla vet.

De kör fortfarande på vänster sida, i domstolarna har män och kvinnor lustiga kläder och märkliga peruker...
Det är i detta konservativa land som mästerkocken ska lära hur man gör omelett och lite mer avancerade saker.

Först tror man inte på det som sker. Att det finns folk som aldrig i sitt vuxna liv lagat en måltid.
Detta trodde jag var typiskt England.
Men...

Sedan visar det sig att vid en liten inventering i min egen närhet så finns det såna här fubbikar. (Hur stavas fubbik?)
Hur är det möjligt att undgå laga mat?

Bortskämda, kanske? Jag vet inte.
Men det är ju bara så märkligt. För det är inte så svårt laga mat ju.
Å andra sidan kan det bara gå käpprakt åt helvete. Värre är det ju inte.

När jag flyttade hemifrån var min fars första fråga:
- Så du tror du kan laga mat?
- Tja, får väl fixa sig på nåt sätt, sa jag.
- Kom för fan inte hem och gnäll sen när du flyttat, var hans ord.

Och som jag brände kotletter. Kolsvarta utanpå och råa invändigt. Stora svarta moln i hela lägenheten.
Om det skett idag hade brandlarmet löst ut!
Det var sannerligen lite kämpigt. Man jag stretade på och förbannade att man inte varit mer aktiv på högstadiet då man hade kastrullteknik, eller vad det nu hette.

Idag är jag ganska hyfsad på matlagning. Inte speciellt rädd för att testa nåt i kokboken. Bakat bröd och investerat i elvispar och en sån där beredare.
Tror det heter beredare, man kan göra massa saker i den.
Och det är riktigt kul!

Skulle jag valt om min yrkesbana nu, så skulle jag blivit kock.
Rondör till kropp har jag, i alla fall.
Tycker nämligen jag knappt sett en mager kock.

Till alla er som aldrig lagat mat finns egentligen bara ett råd:
Gå en kurs, för böveln! NU!!
Man kan nämligen aldrig veta när det är dags att börja göra egen mat.

Samtidigt är det med lite sorg i hjärtat som jag nu börjar inse att den hemlagade husmanskosten kommer försvinna.
När luktade det senast hemgjorda kåldolmar, rotmos, ärtsoppa, i din trapp?
Tänkte det. Länge sen, kanske rent av aldrig...

För kulturens egna överlevnads skull måste vi föra traditionen vidare.
Samla ditt gäng en lördag eftermiddag.
Plocka fram alla ingredienser och laga mat tillsammans.
Sippa lite på vinet, eller skölj ner då och då med bira.

Det är ett trevligt sätt att umgås på.

11 mars 2009

Overallen

Idag var det dags att ta på sig overallen.
Träningsoverallen.

Och varför vet jag inte. Jag springer inte eller drar igång med större fysisk aktivitet.
Men jag tycker att jag ser smått småhurtig ut, på nåt sätt.

Är lite som att klä en köttbulle i kläder.
Men ändå. Jag vandrar på och känner mig lite stolt.

Det känns faktiskt ganska bra.
Det kanske är så att kläderna gör mannen...

9 mars 2009

Inte långt borta

Många länder kritiseras för barnarbete.
Med all rätt, vill jag säga.

Fast!
Och detta är viktigt.
I Sverige är vi inte ens en generation borta från barnarbete också.

Alla de bruk som stod klara under 1900-talets början har alla inneburit barnarbete.
Och långt in i moderna dagar.
Sånt glömmer vi.

Å andra sidan var vårt barnarbete inte riktigt att jämnföra mot den produktion vi ser i många andra länder.
Men barnarbete bedrev vi, lik förbannat!

6 mars 2009

Se folket i ögonen

Just nu är det väldigt mycket som "ska ses över".
Anders Borg säger det om statliga bonusar.
Maud Olofsson säger det om stöd till bilindustrin.
Försäkringskassan säger det om sina nya regler.

Regeringen ska därför få ett helt gratis förslag av en människa med båda fötterna på marken.
Nämligen:
Att innan man sjösätter och fattar beslut MÅSTE man gjort en riktig analys.

Det innebär att man tittar efter konsekvenser också.
Regeringen har gjort mängder av fel under åren.
A-kassan tvingades man backa på, som alla känner till.

- Vi lyssnar och ändrar oss, brukade Reinfeldt, svara.
Skitsnack! Ni har ingen aning om hur era beslut slår mot folk.
Att sitta i huvudstaden och tro man är nåt, när folk ute i bygderna tvingas trolla med tomma knän för att få det att gå ihop, det är vår vardag det.

Som arbetslös kanske du får ut 9.000 efter skatt.
En tvårummare kostar mellan 4-5.000:-
Man behöver inte ens kunna räkna för förstå att ekvationen inte går ihop.
Många pensionärer har det än värre.

Det är mot såna människor som regeringen ständigt satt sina blodtörstande tänder i.

Träffade häromdan en man som nu går in i tredje steget på det här med jobb- och utvecklingsgaranti.
- Rena skämtet! Ibland tror de att de måste lära oss att söka jobb också. Regeringen ville ju komma ifrån det så kallade utanförskapet.
- De har istället skapat ett som är betydligt värre än det var med sossarna vid makten. Man är fly förbannad över hur man behandlas, fräste mannen.

Utanförskapet är med stor sannolikhet något som också "ska ses över".
Ärligt talat är det kanske just så att när man ser över något så tittar man inte nedåt.
I så fall hade regeringen sett de som lider idag.
Men icke. Man tittar över dom.
Praktiskt!

4 mars 2009

Yes - äntligen

Äntligen!
Min svartvita film som jag levt i sedan november är över.
Idag strålar solen och jag kan se en blå himmel.

När det är som allra djävligast i november och december syns inte tillstymmelse till färg någonstans. Avsaknaden av solen gör att återstrålningen av färg blir mest en skala i grått, alltså svartvitt.

Idag såg jag gässen som flög letandes efter betesvallar, noterade alla kråkfåglar som beter sig lite märkligt.
En tokig hankatt har jag dock ännu ej sett eller hört.
När de vrålar som värst vet man inte om det är en människa i fara, eller vad som händer.

Men det absolut säkraste av alla vårtecken noterades redan i måndags.
Sopbilarna!
Ja, nu susar de fram och plockar upp all förbannad grus man lagt ut under hala dagar.
Ett skönt tecken.

Och får jag bestämma så ska vi aldrig mer grusa eller salta våra vägar!

3 mars 2009

Otur - inget nytt

Så är då den stora lönehelgen över.
Det är den helg då man egentligen aldrig ska ge sig ut på stan.
Vare sig man bor i storstad eller byhåla.

Då kommer nämligen alla amatörer fram som tror de har öl- och vinsinne. Hmmm, kanske ska vara vansinne!
Men så fel de har, fel, fel, fel....

Denna helgen var det ytterst nära att jag varit ute, faktiskt.
Vi hade lite trevlig musik på nåt ställe och att ta en öl eller två, är aldrig fel.
Men vis av erfarenhet så stannade jag hemma.

Halvlåg lite där hemma och spelade musik, läste och drack gott.
Helt okej, det med.
Mobilen gick dock het hela kvällen.

Svarade lite samtal och sms. Och det är där nånstans ångesten finns, anar jag nu.
Kan ju säga att jag ångrar mig verkligen. Alltså att jag inte var ute och rumlade runt.
Men, men...

Jag kan som vanligt konstatera att min otur och dåliga tajming håller i sig.
Kalle Anka och jag är otursförfölja, så är det banne mig!
Tycker snart det känns som att man verkligen bor i Ankeborg också.