Twingly statistik

29 oktober 2008

Vill börja skratta - igen

Satans skit också!
Nu går jag verkligen in i mörkret.

Förra veckan dog hux flux en väns mamma.
Verkligen som en blixt från klarblå.

Och nu i måndags dog en vän.
Jag och många med mig, har egentligen bara väntat.
Men, det känns ändå så frustrerande.
Han dog 47 år år ung i ALS.

Våra vägar korsades genom livet i den lilla håla vi bor i.
Först tror jag vi träffades under gymnasietiden. Vi är ju lika unga.
Senare i livet kom han till att bli målvakt i den lokala hockeyklubben.
Och lite senare även ledare i hockeyn och ytterligare lite senare ledare i handboll.

Det var som ledare i hockeyn och handboll vi kom till att snacka mest.
Jag var lokal sportreporter och vi dryftade idrottens villkor.
Vi hade många samtal under ett antal intensiva år.

Sedan blev vi lite av kollegor.
Jobbade nära varandra och vi hjälpte till med att hitta lösningar på arbetet.
Det omöjliga gjordes möjligt.
Vi hittade alltid lösningar.
Och när de tunga uppdragen med någon utredning skulle fram, hjälptes vi åt.
Bollade lite mellan oss.

Tyvärr fick jag slut från arbetsplatsen, efter några år, men kollegan jobbade vidare.
Hans ena ben hängde inte riktigt med när han gick.
Det liksom "släpade" efter.

Vi skojade om idrottsskada.
- Hö-hö, farligt idrotta, sa jag.
Vi skrattade och skrockade.
Efter ett tag visade det sig att han drabbats av ALS.
Vi skrattade inte mer.

Han flyttade till grannstaden, där jag då faktiskt arbetade.
Jag ville träffa honom. Han ville inte.
Det skulle bli för känslosamt, meddelande han mig i mail.

Det är nu snart två år sedan, eller mer.
För mig var han en ledare.
Både på arbetsplatsen och inom idrotten.
Ett föredöme på många områden.

Nu är han borta och jag har verkligen sorg.
Kvar finns alla förbannat roliga minnen.
Tack, för att jag fick uppleva dem!

Mina tankar finns med familjen!
Ni som varit så starka under sjukdomsperioden och stöttat er man, som hustru, eller pappa, som döttrar.
Ni är bra!

26 oktober 2008

Veckan som gick

...var en katastrof.

Sittande regering bestämde att strandskyddet skulle stärkas.
Sa Andreas Carlgren.
Det är en sanning med modifikation.

Skyddet kommer att stärkas på de platser i landet där trycket på att lätta på strandskyddet är som störst.
Hur det nu ska mätas.

Nä, strandskyddet är perfekt som det är och ska bli än starkare, anser jag.
Vi ska inte vältra över frågan till enskilda kommuner och låta dem avgöra detta.

Ty, det är en för stor fråga för dem och de är bara hungriga på att skapa fler och fler gräddhyllor.
Stoppa det!

Och inte nog med det!
Sen antogs en förstärkning av FRA-lagen också.

Svarta måndagar och fredagar på börsen är en sak, till detta ska vi alltså lägga ovanstående.
Verkligen mörk vecka för demokratin i detta landet.

Löper - springer

Ett bra löp är alltid ett bra löp.
Även om det liksom inte alls stämmer med innehållet.
Skojade vi, ibland, när jag jobbade med tidningar.

I fredags mötte jag ett löp.
En tik som löpte.
Hundägaren är en lokal krogägare.

Jag ville klappa den gamla hunden.
- Se upp! Hon är lite lömsk nu, löper, serru, lät varningen.
- Stämmer bra in på oss två också då, menade jag.

Klarade mig från hundbett, kan jag tillägga.

Men fick en berättelse till livs.
Krogägaren mötte en hel skock med andra hundägare och hundar på en trottoar.
Det var den lokala kennelklubben som skulle ut och träna sina hundar i att just vara på stan, möta andra hundar etc.

Det blev ett himla liv.
Krogägarens gamla hund vek undan svansen och tittade på de ylande hundarna.
Hundägarna till de hundar som skällde, ja, de skällde tillbaka.
Voff-voff!

En del hundägare ville säkert sjunka genom jorden, skämmas liksom.
Hur kunde våra fina hundar bara bete sig så här?

Krogägaren och hans tik visste förstås.

Vi män löper inte.
Men vi kan tänka oss att springa efter en kvinna.

24 oktober 2008

Lurade den fan

Ikväll är jag deppig till tusen.
Ensam.
Nån har dött.

Men öl i kylen!
Ja, jag tar till ölen och skriver lite.
Skriver inte bara här.
Skriver annat också. Men inget som publiceras, alltså.

Djävla liv man lever, egentligen.
Om det nu är ett liv!
Ibland undrar man ju om man lever...

Levern ska dock få jobba lite ikväll.
Ska ha ett par öl och sen läsa lite.
Hämtade hem nån bra bok, tror jag, från biblioteket.
Den lät spännande.

Sen gäller bara kolla vilka billighetsglasögon som passar bäst i fyllan.
Ibland går det utmärkt med +1.5 andra gånger tvingas jag bära +2.5.
Hur det nu fungerar, det vet jag inte.

På stan om dagarna måste jag kisa.
För så illa ser jag stundtals.
Folk jag möter, ser jag inte alltid. Skitjobbigt.
Och jag som gillar fotografera.

Ja, ush, här sitter man och ugglar som det stora flertalet alla andra i detta avlånga land.
Vi som lever singellivet.

När hörde ni nåt parti prata specifikt om våra förhållanden?
Just det, aldrig!
- Ni har ju inga förhållanden? säger de och skrattar.

Men, men...trösten finns.
Så länge det finns sprit, kärr och rep.
Bara till att välja min vän!
Se bara till att kärret är djupt nog, grenen håller...

- Jaha, så fina herren väljer att denna fredagskväll ta till spriten?
- Okej, väljer du de andra alternativen, så finns det nog ingen räddning, är jag rädd...

...säger en kypare, utklädd till lieman, vars ansikte döljs perfekt bakom den svarta huvkåpan.

Än en dag har jag lurat den fan!
Men, jag vet, nån dag besegras jag, det vet jag ju.
Hoppas bara innan dess ha hunnit göra nån form av avtryck.

Behöver värme

Usch, jag fryser om fötterna!
Har ingen glögg hemma att värma min lekamen med, heller.
Det och pepparkakor tillsammans med grönmögelost, gifter sig verkligen.

Nu fryser jag bara!
Det är ett kallt Sverige jag ser.
De som har det lite knapert ska allt ha det lite mer sämre, tycker de som har det allt bättre.

Märklig politik.
Men den fungerar alltid för de som lever med kaviar och champagne till frukost.
Själv tar jag en knäckebröd med te.

I takt med dåliga tider och att det blir allt mörkare ute, så mår jag sämre.
Så enkel människa är jag.
Jag försöker då finna min tröst i kvinnor och droger.
Det är ju liksom ingen bra kombination.

Mina droger är sprit och nikotin, fast skulle lika gärna kunna tillägga, kvinnor.
Kvinnor goa!
Jag älskar att luta mig mot deras barm.
Känna värmen!

Jag gillar verkligen så mycket mer när det gäller kvinnor.
I det avseendet är jag den typ som ger mer än tar, eller vill ha.
Min största njutning är att se en kvinna verkligen njuta.

Och som den gode talare jag är och flitig med fingrar på tangentbord, så är det just de saker jag nyttjar med framgång och glädje:
Tungan och fingrar.

Skål, på Er alla kvinnor!
Sit on my face and say that you love me!

23 oktober 2008

TV4 - ett sånt avträde

Makalöst!
TV4 låg innan på min utelista.
Nu får inte ens kanalen torka mitt arsle!

Katrin Zytomierska ska sättas tillbaka i "Idol"!
Om jag vore företagare och satsade på reklampengar i samband med det programmet eller TV4, som helhet, då skulle jag dra åt svångremmen.

För helvete, TV4!
Ni är lägre än alla varelser jag kan tänka mig!
Inte ens en ryggradslös amöba hade gjort en pudel.

Lägg ner TV4!
Bojkotta kanalen.

Odugliga chefer som inget begriper låter alltså Katrin Zytomierska vara kvar!
Sanslöst!

Eller har allt bara varit noggrant förberett av anal-tv.
I min anal finns skit, precis som i TV4.

Som brev på posten sägs att Marcus Birro tvingas stänga ner sin blog.
Just på grund av alla detta!
Nä...Birro.
Upp o hoppa med dig!
Birros blog


Aftonbladet om helvetet Katrin

Oväntat besök

Hamnade på en singelmiddag i helgen.
Rätt kul, faktiskt.
Det var jag och två kvinnor.

Vi åt fint kött, sallad och massa rödvin.
Avhandlade det mesta och löste världsproblem i rasande fart.
Allt i takt med att det ena glaset efter det andra tömdes.

Sen snackade vi tv.
Bara skit-program, kom vi väl nästan överrens om, allihopa.
Fast...sen undrade nån om vi hade sett när SVT sände en helkväll på temat porrfilmer.
Jodå, det hade vi sett alla tre.

- Och kollar ni själva på porr? var ju försts följdfrågan.
Vilket man faktiskt hade kunnat räkna ut...
Lite skruvande blev det ju.

Men jag erkände.
- Jo, nog har man väl sett och annan rulle, menade jag.
Och jag var inte ensam visade det sig.
Alla tre hade sett, eller rättare sagt, tittar på porrfilmer.

När det var sagt kändes det genast bättre. Var lite som att komma ut från garderoben...
Sen blev det mest ett snack om vilken typ av filmer man gillade osv.
Ja, vi gick faktiskt in på ren teknik också.

Modern teknik, alltså.
- Jag bor lite lyhört och tycker att det kan vara jobbigt. Oftast är det ganska hög volym i filmerna, men inte när man växlar över till vanlig tv, så att säga.
Menade en av kvinnorna.
- Ja, och sen går man över till dvd:n och då blir det ju ett himla liv i lägenheten. Jag tycker det är jobbigt och skämmigt, sa hon.

- Fixa ett par sladdlösa hörlurar, perfekt. Jag har dem både till tv och stereo, sa jag snusförnuftigt.
Hon tackade för tipset.
Och vi lämnade den diskussionen och surfade väl vidare till annat. Minss inte riktigt.

Men så idag träffade jag hörlurs-kvinnan.
Vi gick och fikade, småpratade lite.
- Tack för tipset, sa hon. Hörlurarna, alltså, förtydligade hon.
- Jaha, okej. Fungerar väl bra?

Hon skruvade lite och tittade sig runt.
- Jag är nog ganska oteknisk av mig.
Hörlurskvinnan hade redan på måndagen stått i affären och köpt sina hörlurar.
Laddat upp inför en stunds avkopplande tv med sina nya hörlurar.
När kvällen kom så var det dags att testa sakerna.

I med dvd:n, på med hörlurarna.
Hon tyckte det lät lite dovt. Höjde och höjde, ljudet.
Såja, nu var det bra.
Men inte fullt så djävla bra, var det ju inte.
Förbannade Karlsson, tänkte hon nog...

När det i filmen var som allra hetast ringer det på dörren.
Hon slänger av sig lurarna.
Upptäcker att det är full volym på tv:n!!!!!!!
Innan hon hittat fjärrkontrollerna och stängt av allt, har kärleksparet i rutan grymtat och vrålat på som bara den.

Öppnar ytterdörren.
Där står exet.
- Kommer jag olämpligt, eller?

Hon bjöd inte på nåt kaffe, kan jag avslöja, i alla fall!

Fotnot: Hon hade helt enkelt glömt stoppa in den lilla proppen till tv:n. Därav allt vrålande ut i lägenheten och inte genom hörlurarna.

18 oktober 2008

Djävla telefonnummer då!

Har du blivit uppringd av numret 0635899000.
Skulle tro det!

Och är det nån som säger nåt?
Nähä, anade det också.

Ett gott råd bara:
- ring aldrig tillbaka
- ge fan i att svara

0635899000 finns det inget seröst bakom, så enkelt är det.

Mediehororna tar över min tv

De är horor av båda kön.
De är ett glatt gäng som valsar igenom, från kanal till kanal.

Ibland ser man liksom inte skillnaden, heller.
Det är ständigt och jämt samma gäng.

De behöver inte göra ett djävla dugg mer än sitta och tramsa i tv!
Tänk, de kan leva på det!

Kanalerna är numera så många och det så kallade kändisfolket, är få.
En problematik som inte håller.
Därför finns en liten kärntrupp med mediehoror.
Utan dem hade reklamkanalerna inte fått till det.

Att bli kändis idag är enligt min mening skitsvårt.
De som många gånger kallar sig för det, är det verkligen inte.
I takt med att fler tv-kanaler tillkommer så blir det givetvis ännu svårare.

Ibland läser jag om så kallade kändisar, som jag inte vet ett skit om.
Möjligen att de är stora på det lokala planet, Stureplan.
Men inte utanför tullarna...

För där, mitt i verkligheten, lever vi andra människor.
Vi har ett liv som fylls med kvalité.
Vi behöver inte tillföra något extra surrogat för att trivas.
Förmodligen handlar det om bra självförtroende.

I min egen lilla by är jag mycket större än många av de här flamsande människorna.
Människor som stundtals visar sånt förakt mot sina medmänniskor att man mår riktigt illa.
Hade det hänt i min lilla by, så skulle en sån person fått det mer än lovligt hett om öronen.
Med all rätta!

I oika omgångar har jag varit helt utan tv. Det har faktiskt fungerat.
Häromdan fick jag en bibba papper på vad som kommer hända i mitt utbud av tv-kanaler.
Massa olika prenumerationer hit och dit.
Dyrt också.

Nä, jag håller mig till trygga system som SVT.
Tyvärr så passerar även i SVT:s utbud dessa mediehoror igenom.
Men jag hittar alltid nåt intressant.

Jag är ganska trött på tävlings-tv där det bara handlar om utseende och att vara bäst på att föra sig.
Bättre med kunskapsrelaterade tävlingar. Där kan man själv kolla sina kunskaper, lära sig ett och annat också.

När förnedrings-tv är som värst vad lär vi oss av det?
Jo, att det faktiskt inte är tillåtet att mobba eller kränka andra människor.
Men varför i helvete får man göra det så snart det går via ett media, typ tv?
Nåt för justitieombudsmannen att kolla, tycker jag.

Det bästa som kan inträffa efter veckans skandaler kring programmet "Idol" är väl att man för upp debatten en aning.
Huvudfrågan är: det som anses vara olagligt utanför tv-husen, måste rimligen vara det också inne i en studio.
Eller?

Sedan kan man undra:
Är det verkligen denna typ av tv vi människor vill ha och behöver?
Fördummandet av det svenska folket når snart igenom med full kraft.
Det är dags sätta stopp för det!

Who The Fuck Is Katrin Zytomierska

Märkligt.
Jag trodde inte man kunde få sparken i en TV-kanal som enbart är förnedrings-TV.
Katrin Zytomierska drog det kanske lite väl långt och lämnar "Idol".

Jag ser inte såna här program.
Och knappt tittar på TV4 över huvudtaget.
Vi lever i märklig värld där den ena figuren efter den andra ska ställa sig framför en kamera.
Sedan tror de att de är något.

Plötsligt kan de kritisera än den ena, än den andre.
Och man gör det så plumpt att det blir irriterande löjligt.

Hur dessa program kan locka folk i stugorna, fattar jag inte.
När vuxna människor mobbar av bara den, hur ska då barn ta till sig detta?

Nä, bojkotta alla tv-kanaler som visar sånt här.
En bra början är TV4.
Kanalen som bevisat att den fria marknaden inte alls klarar av att sända bra tv.

Läs mer i Aftonbladet

15 oktober 2008

Ny teknik - testas på fulla

Usch!
Förra helgen blev ingen bra alls.
Blev full. Lite mer än önskat.

Resultatet var en totalkatastrof när det gäller hantera tekniska saker.
Allt började med att jag "bara skulle kolla några mail".
Slutade med att jag skickade svar till fel personer...

De fattade ingenting.
Fick tillbaka ett frågetecken i mobilen via sms.
Varför skicka svar där? tänkte jag.
Jaha, nu var det mobilen som gällde.

Och jag skickade sms också.
Skickade frågetecken till i stort sett hela adressboken...
Fick ganska kryptiska svar tillbaka.
Försökte svara, men gav upp.

Kaos!
Användarvänlighet var en gång ett ord som alla som jobbade med it sysslade med.
Och vad fan kom ni fram till då?

Om man inte ens kan vara full och klicka lite på datorn eller hantera en mobil?
Då har ni misslyckats totalt.

Mitt recept är:
Låt folk supa skallarna av sig, sätt de sedan fram dessa tekniska apparater.
Då kommer ni se hur det där "logiska" verkligen fungerar.

Och vill ni ta den korta varianten.
Kontakta mig bara!

14 oktober 2008

Mot högre höjder

Glöm inte sätta fram stegen i nästa vecka till sotaren.
Det var min fars sista ord innan han och morsan drog på utlandssemester.

Jodå, det skulle jag väl komma ihåg.
Antecknade i min kalender och allt.

Så dagen innan sotaren skulle upp på taket är jag där och halar fram stegen.
Samtidigt blir jag lite intresserad av att se hur det ser ut där uppe.
Men mitt problem är att jag höjdrädd!
Klarar knappt stå på en köksstol, ens.

Jag vet att sånt kan övervinnas, hade jag läst.
Hmm...varför inte prova upp till takkanten nu då!

Upp på stegen med skakiga ben gick jag.
Spanande in stuprännan lite, stod där och liksom skulle se om jag blev van vid höjden.
Innan jag vet ordet av har jag kravlat mig upp på taket.
Håller stenhårt, så knogarna vitnar....

Jag ser skorstenen framför mig, den är mitt mål.
Tittar bara uppåt, för neråt ska man inte titta, heter det.
Efter en lång tid når jag mitt mål.

Väl där gör jag en dumhet.
Ställer mig upp!
Jisses, vilken höjd alltså.
Det svartnar framför ögonen och jag knäar ner.

Genomsvettig och med hjärtklappning ála Ulf Dahlén, börjar min mödosamma resa mot marken.
Fast jag trillar inte, utan vill ju klättra ner.

Närmar mig försiktigt stegen.
Då blir det problem, stora såna.
Hur jag än gör så kommer jag fan inte över till stegen.
Funderar på att kasta mig ut och hoppa...

Svetten lackar...
Jag halvligger på taket och försöker åla mig fram på alla möjliga sätt.
Näe, stegdjävulen når jag inte.
På nåt sätt förmår inte min kropp att styra sig alls.
Det blir tvärnit.

Så där håller jag på i nästan en timme!
På nåt märkligt sätt, som jag ännu inte vet hur, lyckades jag komma ner.

Länge var detta en hemlighet.
I alla fall tills förra månaden.
Gubben till farsa och jag pratade om höjder.
Han vet att jag är höjdrädd.
Då berättade jag för honom vad som hade hänt 15 år tidigare.

- Ja du, sa han. Det hände även mig första gången jag var uppe på taket.
- Om jag varit osäker innan på om du är min son, så börjar jag bli allt mer säker på att du är min son nu.

Det var sämre förr

Så här i dystra tider kan det vara dags blicka bakåt lite i historien:

Under andra världskriget var det ransonering på det mesta.
I Stockholm skulle man ransonera varmvattnet.
En kvinna hamstrade.
Hon tappade upp 400 liter varmt vatten och ställde på sin vind!

Var är posten?

- Ursäkta men var ligger posten? frågade kvinnan och bröt på en utländsk dialekt.
- Ehh? svarade jag.

- Vad ska du gör där? frågade jag.
- Ska skicka ett paket till Polen, svarade hon.

- Hmm. Leta upp bensinmacken här utanför centrum så kan de hjälpa dig, menade jag.
- En mack? Men ni har väl posten?

- Nä, nu i detta moderna samhälle har vi inte kvar ett posthus. Och hur man ska veta på vilka ställen de kan hantera paket, så är det rena lotteriet.
- Låter ju märkligt, sa kvinnan.

Hon trodde väl jag stod och ljög.
Följ efter min bil, sa jag.
Så jag rattade min lilla bil till macken, gick in och frågade om det gick skicka ett paket.
Jodå, var svaret.
Kvinnan tackade med en kram.

8 oktober 2008

Satans banker - sorry, ska vara - statens banker

Hela världen går igenom ett stålbad utan dess like.
Mängder av skattemedel skjuts in i de ekonomiska systemen, annars är kollapsen här.
Problemet är att man inte tycks se botten ändå.

I England tycker jag att man gjorde en ytterst radikal sak.
Staten tillförde pengar till bankerna, man blir också delägare.
Det är väl ungefär det bästa man kan göra.

Den så kallade "marknaden" är död.
Länge leve staten!

6 oktober 2008

Hans Lindström



Det var en gång en rektor.
Han visade mig bilder gjorda av Hans Lindström.
Vi skrattade och pekade, kommenterade, så vi kiknade av skratt.
Det är många år sen nu...

Djädrar vad jag kan sakna denna rektor.
Ja, ja, han är i livet...men ändå...

Det som glädjer mig är i alla fall att Hans Lindström vågar.
Jag hoppas att Hans Lindströms snart kommer till en utställning när dig, bara.
Och gör den inte det, får du hålla till godo med webben.

Hans Lindström

Lasse Anrell


Hmmm....
Jag har numera upptäckt att Lasse Anrell kan finnas i nån sån där bilaga som ingen ens köper.

Har ingen aning om vad den hette.
Men hittade en för ett par veckor sedan.
Och där på näst-sista-sidan, var han!

Likt en lucia med sitt eldflammiga hår, fanns han bara där.
Lika djävla bra som i fornstora dar.
Det vill säga när vi kunde läsa hans texter varje söndag i söndagsbilagan.

Djädrar vad jag saknar de stunderna.

Så...nu har jag liksom ett tips till alla som gillar Anrell.
Slå upp sista sidan, kolla vem som skriver....det kan vara Anrell köp!!!!

Är det någon annan så kan du vara ganska säker på att du inte missat nåt.
Handlar mest om småbarn och familjeliv.
Och det finns det just en hela drös andra som skriver om...


Och ja, jag vet. Man ska inte stjäla bilder typ den på Anrell. Men det får faktiskt Aftonbladet bjuda på.

Bengt Grive

Grive var en fantastisk kommentator/journalist.
Han följde alla våra legendarer som Ingemar Stenmark och Björn Borg.

Men roligast var kanske ändå höra honom i konståkning.
Han berättade då om vilka färger de hade på sig som utförde åkningen.
Bengt hittade ibland färgegenskaper som inte ens den mest bevågade vindrickade hade kommit på.

Ett vin som smakar sol...typ ni vet....

Nä, Grive var i en annan division.
Bäst är väl kanske ändå:
- Och nu ska vi se när hon åker in i sin kakelfärgade dress.

Däremot tror jag inte Bengt Grive sa:
- Här kommer hon i sin ollonlila dräkt.

Fast kul hade det ju varit.
Och jag tror många förstått färgen.

Betydligt bättre än kakelfärgad dress, i alla fall.

4 oktober 2008

Sauk

Tuben har mycket att ge.
Stefan Sauk

3 oktober 2008

Staten ska ha bank

Uppgång och fall.
Är det inte så de sjunger Ebba Grön?
Fast i deras fall handlar det märkligt nog om välfärdsstaten.

I mitt fall handlar det om att det inte finns stat.
De senaste veckorna av fritt fall i ekonomin gör att vi måste tänka om.

Kommunismen anses numera vara totaldöd. Inget ont i det.
Men nu tycker jag också att vi kan lägga dess opponent i samma slagghög, nämligen kapitalism.
Den klarar inte av det.
USA:s problem som visade sig vara hela världens problem visar det detta.

Marknaden är en samling papper, inte ens pengar.
Som i ena stunden är värda pengar, i andra inget.

Staten ska givetvis ha en bank.
De kan sätta gränser som ingen annan bank kan.
Man kan låna ut pengar till sig själv, vilket vi alla skulle ha fördelar av.
De ska också ta hand om mina fonder som sedan ska bli pensioner osv.
Jag vill inte välja!
Lyssna!

Jag begriper egentligen inte varför detta är det enda alternativet!

1 oktober 2008

Hos en läkare - ögonläkaren

Fick en läkare som jag inte visste var man eller kvinna.
I alla fall när jag läste namnet.

Misstänkte en felstavning.
Men det var det inte.

Och det visade sig vara en kvinna.
En förtjusande sådan.

Hon kollar in i mina ögon.
Jag vill se in i hennes.
Hon pratar ju med med mig.
Då vill man liksom se den man pratar med i ögonen.

Men nähä.
Det får jag inte.

Titta på mitt öra, titta näsan...
Säger hon.
Och står bara tio centimeter från mig och tittar djupt in i mina pupiller.

Det är ju inte jämlikt, på nåt sätt alls.
Vill också se djupt in i hennes pupiller ju.

Nä. Jag vill ha jämlika läkare.
Sedan kan det kvitta vad vi ska kolla.

När jag ska kolla prostatan, exempelvis.
Där de drar ner en vattenslang i urinröret och kollar läget.

Sånt vill man liksom se läkarna också göra ju.

Tillgänglighet

Uppdaterade lite i windows idag.
Live Messenger bland annat.

Helt plötsligt är alla mina kontakter "tillgängliga" när de är on-line.
Lite kul, när man umgås mest med singlar...

Djävla marknad

Marknaden fixar konkurrens och gör allt bättre resultat utan inblandning av staten.
Hur ofta har vi inte hört detta?
Man blir bara så trött...

Kapitalismen har nu förbrukat sitt förtroendekapital.
De senaste veckorna är ett tydligt exempel.
Total anarki har skett.

Bara i Sverige har 10.000 personer varslats.
Ingen fara, säger alla.
Jo, det är precis vad det är.

Nu kommer vår ekonomi att stramas åt.
Folk blir räddare för att investera, även företag drar sig för det.
Stagnation blir resultat.
Eller rent av en kräftgång.

Marknaden är ingen allenarådande allsmäktig Gud som sitter på ett moln och ser till att allt fungerar bra i vårt samhälle.
Istället är marknaden människor av blod och kött.
De är giriga och hungriga efter mer och mer pengar.
Inte ens Joakim von Anka är i sina värsta stunder lika cynisk.

Om vi ska ha en fungerande marknad måste staten gå in och styra i ekonomin.
Sånt här kan ju faktiskt även de mest extrema kapitalister, hålla med om.
De brukar säga: att om flertalet i vårt samhälle ska ha det bra, då måste staten styra mer, inte mindre.

Men de tillhör den topp i samhället som nästan aldrig behöver hamna i rännstenen.
Med pengar kan de köpa sig dyra försäkringar etc.
Det är inte dem det går någon nöd på.

Förlorare är som vanligt vi hederliga skattebetalare, som redan har det knappt.
Vi är nämligen fler än kapitalisterna.
Likt en myra drar jag mitt strå till stacken...

Nu är det banne mig dags för alla att vakna!
Staten ska tygla marknaden, inte tvärtom.
Fatta det!