Twingly statistik

30 april 2007

Åka säkert

Man vill ju åka säkert med ungarna i bilen.
Så därför var valet enkelt - en stor stadsjeep.

Det säger kvinnan på drygt 30 år till mig.
Hon lastar in tre ungar i bilen och susar iväg.
Tja, susar och susar, rivstartar så dobbarna yr.

Lite senare möter jag henne i bilen igen. Nu med en mobiltelefon inopererad i öronen, samtidigt böjandes ner mot golvet för att leta upp en tappad napp.
Hon har tydligen ögon i ryggen, tänker jag.

Man vill ju åka säkert, sa hon.

Nu är det inte bara folk som vill åka säkert. Man vill också möta säkra människor som kör.
Mobiltelefoner och skrikande barn gör inte bilkörandet lättare, om man säger så.

En stor jeep på två ton kommer farande som en livsfarlig missil. Krockar man så kommer man garanterat att sitta som klistrad i den enorma fronten på jeepen.

Med tanke på att dessa stora bilar går mest i innestäder, så har jag nog liksom inte fattat grejen.
Bilarna är dyra, så sätt extra straffbeskattning på dem om de bara ska användas som ren nöjesbil.
De stora klumpiga jeeparna sliter extra hårt på vägar också.

När alla talar om klimatförändringar och att man ska dra sitt strå till stacken, så gör dessa personer nåt helt annat.

Man vill ju åka säkert, sa hon.

Ett rättvist system för bilägare vore att man beskattade dem efter volymen på motorn. Ju större motor desto mer skatt.
Då kan man skapa ett bra incitament till folk för att köpa små enkla bilar som också är mer miljövänliga.

Det vore att gå från snack till handling det.
Handla nu!

Dagens fråga

Är parkeringsplatserna för små eller bilarna för stora?

29 april 2007

Flytta in hos mig!

Av rent ekonomiska själ tänker jag nu fixa en tant i hemmet.
Vi ska bo tillsammans.
Dela på hyran.

Det är så dyrt bo själv att man tvingas göra på detta sättet.
Egentligen vill jag inte, jag trivs med min lite bohemiska livsstil, själv.

Men när man tvingas lägga över 30 procent av sin disponibla inkomst i hyra!
Då ska ni veta att jag hyr en lägenhet som inte är så stor, knappa 60 kvadrat.

Om jag däremot skuldsätter mig på kanske 600.000 kronor, köper ett litet hus.
Ja, då blir det ett billigare boende än det jag har idag!
Hänger ni med?

Sjukt, helrubbat, är vad det är.
Och detta är det banne mig ingen politiker eller journalist som tar tag i.

Min lägenhet är verkligen en kvarleva sedan miljonbyggandets program.
Huset stod klart 1961.
Sedan dess har inte mycket gjorts.

I köket har jag ett jordat uttag!
ETT! Fattar ni?
Där finns en spis som sattes in 1980.
Målarfärgen i fönstren är borta.
Köksfläkt saknas.

Ja, kort sagt ett levande museum.
Så är det att bosätta sig hos allmännyttan.
Men av ideologiska själ ska jag banne mig bo kvar.

Nu är det ingen risk att vi som bor i husen kommer göra om dem till bostadsrätter.
Det går nämligen inte.
I så illa skick de är i, skulle det kostat en förmögenhet rusta upp dem till en någorlunda vettig standard.

Misstänker att det är medvetet gjort just för att de boende inte ska skapa bostadsrätter...

FOTNOT: Tanter som gör anspråk på av ekonomiska själ, flytta ihop med mig.
Fyll i formuläret!

Sju procent

Sju ynka procent av landets befolkning gynnas av den politik som numera genomdrivs i detta landet.
Och då är det inte de sju procent av oss som har det allra sämst.
Nä, det är de sju procent som tjänar absolut mest i hela landet.

Detta tycks förvåna folk i landet.
Varför, undrar jag?
Samtidigt slås jag av tanken: Folk är banne mig dummare än dummare.

Borgerlig politik gynnar aldrig flertalet.
Om du ska gynnas, då måste ditt blod vara blått.

Om du har ett hederligt arbete, bor i hyreslägenhet i nåt miljonbygge, kör en bil som 20 år gammal. Ja, då är du troligen inte borgerlig heller.

Veckans vinnare!

Jag är chockad!
Lilla obetydliga jag har vunnit nåt.
Ja, det har faktiskt hänt.
Dock inga 100 miljoner eller nåt sånt skitpris.

Nä, jag blev "Veckans vinnare" i Aftonbladets Sportblad.
Förstummad satt jag och läste "mejl till l@sse".
Jag blev vinnaren.
Halleluja, halleluja.
Nu kan jag snart kröna mina bokhyllor med Lasse Anrells "Guldgrodor".

Och ja, jag kommer skratta hela vägen från hämtstället av boken, hem till bokhyllan.

Hur ska då ett vinnande koncept se ut, undrar du?
Titta här organdonation.

24 april 2007

Ut med Televinken

Jaha, så är det då slut för Televinken - Lars Leijonborg.
Nu tvingades han till slut inse det som alla insett.

Men, det var ett fegt sätt som partiet fixade hans avgång på.
Förbannat fegt!
Men lät det ena förbundet efter det andra, små distrikt, ta front i kritiken.
De större fegade ur.
Det är verkligen riktigt dålig stil och säger väl mer om folkpartiet och dess strategi, än man egentligen vill veta, anser jag.

Efter Televinken kan nu vem som helst dyka upp.
I rutan var det väl Drutten och Yena.
Nu tror jag inte på något delat partiledarskap.

Initialerna JB är det säkraste kortet av partiledare i höst.

23 april 2007

Dumma frågor

Som du frågar, får du svar - heter det som bekant.
Aftonbladet lever upp till detta med råge.

I deras nätupplaga ställde man frågan:
Gillar du att betala skatt?
Totalt svarade 53 665.
Av dem var 72 procent som svarade Nej.

Vilket svar förväntar man sig få på en sån fråga?

Kan man inte ställa frågan av typ:
Är du beredd betala den totala kostnaden för din egen sjukvård?
Vill du ha fri skolmat, läromedel etc?

Som sagt var...
...som man frågar....

Organdonation

Under en fotbollsmatch mellan Malmö och Trelleborg hände nåt märkligt.
Det var i den gångna helgen, förresten.
Ganska hyfsat väder och många som gick för att titta på derbyt.

Då kastade man från publiken in löspenisar!
Vad som menades med det kan man ju undra.

Själv är jag övertygad om att det var ett reklamjippo för organdonationer.

19 april 2007

Sportskribenten

Det är inte alltid lätt att referera i sportens värld.
Man har ett litet utrymme och där ska man sätta in text och bilder.
Helst ska det också vara en rättvis bild av vad som hänt inom idrottens värld.

Tidningar är en ständig produktion. Sex dagar i veckan ska de fyllas med läsning och annonser. Så fort ett ex är klart påbörjas nästa.
Det blir aldrig klart.
Många gånger undrade man hur det hela fungerade.
Men, på nåt underligt sätt, fungerade det.

För många, många år sedan, när jag frilansade på en lokaltidning, fick jag det ganska hett om öronen på en plats.

En supporter till ett hockeylag vägrade att acceptera mina texter.
Varje gång mötte han mig vid entrén.
Sedan startade ordflödet.

- Du är oduglig! Begriper ingenting! Kass! Hur kan du få hålla på!
Varje match samma visa.
Efter fyra-fem gånger uppmanade jag honom att ringa sportchefen istället.
Det gjorde han inte.

Till en söndagsmatch hade jag stressat hela dan. Kom på plats ganska sent. Skulle kolla så att spelarprogram stämde, hinna ta en kopp kaffe osv.
Då kom liraren fram och startade med sitt gallösande igen.

Själve den flög i mig då.
Jag avbröt honom direkt.
- Perfekt! Här har du en penna och lite papper. Idag är det banne mig du som skriver, röt jag.
- Jag ska visa dig! sa han och slet till sig penna och papper.

Själv gick jag och drack mitt kaffe.
Noterade om matchen, tog kommentarer efter matchen, plitade ner all matchfakta i blocket. Eftersom hemmalaget vann med 7-3 så var det mycket att skriva. Lägg där till assist, dubbelassist, utvisningar, skott, domare och publik.
Ja, ni vet själva.

Efter matchen stod liraren vid min bil och väntade.
Väl inne på redaktionen visade jag honom en skrivmaskin.
- Bara till att spotta igång, sa jag.
Själv tog jag en annan maskin och skrev på.

20 minuter senare hade jag faxat in texten och hunnit med att prata med redaktionen två gånger på telefon.
Nu stövlar jag in till liraren.
Jag ser tre rader maskinskriven text.

- Är det allt som läsarna ska få imorgon? menade jag.
- Detta var det värsta jag varit med om! Jag vet inte alls hur jag börja eller någonting, sa han svettig.
- Du har tur idag. Jag har just lämnat in 1,5 sida med text plus matchfakta, det vill säga två a4:or, sa jag.
- Hur har du hunnit med det? undrade han.

Jag svarade inte. Istället körde jag hem honom.
Han var urlakad och mest tom i skallen.

Sedan den gången var han ganska snäll när vi träffades på matcherna.
Många undrade varför.
Av mig fick de aldrig veta.
Inte förrän nu, vill säga.

13 april 2007

Rätt och fel

Rätt och fel.
På min arbetsplats (en skola) säger jag dagligen att detta är sånt man lär sig tidigt.
En sex-åring begriper ganska mycket av vad som rätt och fel.
De vet när de klätt sig i brallorna på fel håll.
Ganska enkelt.

Vi får lära oss hela tiden vad som är rätt och fel. Genom hela livet.
Oftast är det de äldre som visar.
För den unge kan ju inte veta, så är det.
Inom djurvärlden fungerar det på samma sätt.

Elefantmamman visar vägen till vattenhålet. Missar ungen denna undervisning så går de ohygglid död till mötes under stekhet sol.

Små barn tar lätt till sig och de tycker det är kul lära sig nya saker.
Med med åren avtar det.
När barnet nått högstadiet är de så fullpumpade med hormoner att de ryker ur öronen.
Även detta är helt naturligt.
Pubertet kalla det.
Killar kommer in i detta senare än flickorna.

Därför tycker nästan alla flickor att pojkar bara är tramsiga.

Nåväl, när de uppnått denna ålder så tycks det som att detta med rätt och fel är som bortblåst.
Man kan få för sig vad som helst.
Respektlösheten är total mot saker, andra människor, sig själv etc.

Vad beror detta på?
Plötsligt så vet inte ynglingen som är 15 år att man inte ska slänga ostskivor så de kletar fast i taket.
Det visste han egentligen redan som sexåring.

Så, tänker du, det ingen mening att man lär dem.
Jodå, men man kan inte sluta att lära dem bara för att de fyllt tretton och verkar vara vuxna.
För det är de inte!
De vet fortfarande inte vad som rätt och fel, vad som är ditt och mitt.

Där har alla ett ansvar säga till när de beter sig illa.
Den som inte säger ifrån gör alla andra en björntjänst.

Just nu kan man säga att regeringen gör fel.
De vill sälja ut vinstdrivande statliga företag.
Fel, fel, fel!

Aldrig har väl benämningen blindstyre passat bättre!

Och nu ska allas vår Televinken, Lars Leijonborg, bytas ut.
I alla fall vill delar av folkpartiet det.
Vore dumt. Med en sån politiker behövs ju ingen opposition.

Vid närmare eftertanke...
....det kan man förstås säga om hela regeringen.........

Elefantmamman Reinfeldt leder just nu hela svenska folket mot avgrunden.
Måtte man dö snabbt och effektivt i denna grymma värld!

10 april 2007

Hej - hej!

Hälsade på en kompis idag.
Och det ska man ju göra.
Hon cyklade och vinkade glatt.

Själv gick jag med händerna djupt nedkörda i jeansen.
Tog inga vantar med mig och frös.

Ville givetvis vara artig så jag slet upp handen och hejade friskt.
Hon smilade tillbaka, och då kändes det verkligen som jag tinade upp en
aning.
Tänk vad lite man behöver!
En kvinna som ler och kastar ett härligt ögonkast, bara.

I samma veva som handen tas fram så...
...for också bilnyckeln upp!

Den gjorde några volter i luften.
Landade sedan perfekt på nyckelspetsen, den hoppade sedan vidare.
Plums!

Rakt ner i den förbannade åhelvetet!
På ytan slog en öring till och blev väl skiträdd.

Är det inte själva fan, alltså!
Här ska man vara trevlig tillbaka och straffas per omgående.
Nyckeln är borta, inte lönt att leta.
Tur man reserv. Men ändå.

Så hälsar jag inte i fortsättningen, vet ni anledningen.

4 april 2007

Glad Påsk!


Dags för lite ledigt.
Jag tar påskledigt nu.

Mer Hans Lindström här

Underbara nyheter

Oj, vad glad jag blev idag!
Jag kommer bli en gammal man och lever hälsosamt.
Jodå, det gör jag visst det!

Och som den sanne bröstälskare jag är så har man nu hittat nya fina rön.
Sanningen är att jag motionerar mer än jag faktiskt anade.
Eller vad sägs om följande:

By Jonathan Hayter
"Staring at women's breasts is good for men's health and makes them live longer, a new survey reveals.

Researchers have discovered that a 10-minute ogle at women's breasts is as healthy as half-an-hour in the gym.

A five year study of 200 men found that those who enjoyed a longing look at busy beauties had lower blood pressure, less heart disease and slower pulse rates compared to those who did not get their daily eyeful.

Dr Karen Weatherby, who carried out the German study, wrote in the New England Journal of Medicine: "Just 10 minutes of staring at the charms of a well endowed female is roughly equivalent to a 30-minute aerobics workout.

Sexual excitement gets the heart pumping and improves blood circulation.

There is no question that gazing at breasts makes men healthier.

Our study indicates that engaging in this activity a few minutes daily cuts the risk of a stroke and heart attack in half.

We believe that by doing so consistently, the average man can extend his life four to five years."