Twingly statistik

28 februari 2007

Sitt säkert

- Ta på dig bältet, sa jag.
- Njae, blev svaret från ynglingen med en intryckt mp3-spelare i hjärnan.
- Okej, jag skriver ut böterna när vi kommer fram, förklarade jag.
Inget svar. Bara en konstig blick tillbaka.

Händelsen utspelades i morse, på bussen. Det är vinterväglag. Under gårdagen dog mer än en handfull passagerare i buss.
Två bussar krockade och betydligt fler hade förmodligen dött om de inte använt bälte.

Bältet räddar liv! Använd det.
Det är dessutom lag på detta. Men en ganska dum lag, för ingen kan kontrollera den.
Ungefär som barn och cykelhjälm.

För ett par månader sedan kom jag att börja käfta med en man om bältet i bussen.
- Det är inte för din egen del som du ska ha bälte på dig, utan för andra. Om du inte tar på dig ditt så gör banne mig inte jag det heller.
- Sen kan man ju hoppas att du lyckas ta emot mig vid en krock. Eftersom jag bara väger 110 kilo så kommer du bli en liten sketen blöt fläck när jag landat i dig.
- Bara till att välja!

Surmulet satte han på sig bältet.

26 februari 2007

Lätträknat

Kameler, dromedarer och lamor ska nu räknas.
Ett kanonjobb för nån plusjobbare, kan tyckas.

Men det är ett lätt jobb.

Bara till att räkna regeringens ledamöter ju!

22 februari 2007

En urusel affär

Köpte en extern hårddisk till min dator idag.
Det var ett hyfsat pris.
Problemet är att affären som säljer är ogästvänlig.

Men jag bet i det sura äpplet.
Gick dit och fram till kassan, berättade vad jag ville ha.
Det lilla livet for iväg och kom tillbaka med mina saker.

Sen fram med papper som skulle skrivas än här och där...kön växte...
- Vi tar inte på oss reklamationer eller andra fel, du måste vända dig direkt till leverantören, sa det lilla livet, och skrev så pennan glödde.
Detta skulle göras i två exemplar.

Kön växte ännu mera. Siffror adresser, datum produktnamn....

- Onekligen lite krångligt detta. Man borde kanske haft ett annat system, sa jag.
Jag tänkte föreslagit ett kalkerpapper, men hann inte...
- Vi gör som vi blir tillsagda! kom det rappt från det lilla livet.
- Och jag bara frågar, eftersom jag är kund här, sa jag ironiskt småleende.
Det lilla livet skriver fortfarande när det sägs, det lilla livet tittar upp.
Jag ler emot det lilla livet, men det ser det lilla livet inte.
Det lilla livet ser bara en förbannad och irriterad kund framför sig

- Du behöver inte vara orolig. Jag ska då aldrig mer komma hit igen, sa jag.
Tog mina papper och gick.

Så kan man bli av med en kund!

Vilken affären är?
Lidl så klart, trodde alla fattade det.

21 februari 2007

Förbannade fjollförslag

Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin vill ha en obligatorisk a-kassa.
- Så bra! Då finns det en försäkring som täcker alla, utroåar nån.
- Låter som ett kommunistiskt styre, säger en annan.

Men ingen har ställt sig frågan: Varför vill han ha en sån a-kassemodell?

Anledningen är givetvis att klämma åt fackens roll totalt.
Bit för bit ska facken strypas åt. Snart finns de inte kvar och med det har de inte heller något att säga till om.

Kvar står arbetsgivarna och dikterar villkor efter villkor allt medan den borgerliga regeringen gnuggar händerna.
- Se så bra det går....

Fy fan.
Just nu tar vi allt större steg bakåt.
Vi närmar oss snart den punkt då folket i detta avlånga land måste säga stopp!

PS: Fortfarande inget svar på mitt mail till Aftonbladet angående Lasse Anrells bortavaro i Söndagstidningen.
Vi kan dock glädja oss åt att Anrell skriver ganska mycket i Sportbladet. Dock inte alls samma saker som i bilagan.
Men lite tröst är det i väntan på att Lasse Anrell återkommer i Söndagstidningen.
...för det måste väl ändå tidningsledningen förstå?

Vad ska man tro?

I många år har det sagts att ungdomar som fastnar i den digitala världen med sina spel, inte är bra.
Sen kommer nån slags vetenskap fram till att det visst är bra.

Ungdomarna blir smartare än andra, menar man.
Och nu i veckan avslöjas att de blir mycket bättre kiruger.

Som grädde på moset kan man också säga att de blir bättre anpassade att klara sig inom flygvapnet också.

Jo, jo....vem ska man lita på?

16 februari 2007

Skämt åsido...


Kan man skämta om vad som helst?
Ja, i stort sett.
Det tycker i alla fall jag.

Och en av mina stora favorittecknare tycker tydligen det också.
Hans Lindström heter han.
Finns på: Bonton

Jag kan bara rekommendera att ni kikar in där minst en gång i veckan.
Det är så djädrans bra att man knappt tror sina ögon.

Överkörd

Slalom är ju för fan rena skämtet.
Ursäkta Åre och VM och Anna och Anja och Jens, och vad de nu heter.

Men slalom?
Nä.
Här utrustas man med skidor och sen ett par skidstavar och några käppar i backen.
Så långt är ju allt okej.

Men det gäller inte att runda käpparna.
Snarare köra över dem, knuffa ner dem med ett skydd som finns på staven.
Skydd som ser ut som Fuglesang skulle ha dem i rymden, eller nåt liknande.
Det ser banne mig inte klokt ut.

Likt myror med antenner far de nerför backen och slår ner den ena käppen efter den andra.
Ja, jisses då!
Förut skulle man liksom hålla in armarna intill kroppen, minska på luftmotsånd etc.
Jag har för mig att man till och med rundade käpparna i backen.

Ja, ja...tiderna förändras.
Jag vet.

Men för fan...
...nu är ju slalom nån slags slalomboxning.

Och eftersom man kan ha skidskytte.
Så varför inte kombinera även boxning och slalom?

Men döp då för jösse namn om eländet som idag kallas slalom.
"Knock down" vore ett bättre namn, eller på svenska - köra över.

I cd:n



- Blommig blå syren
- Tunn is
- Bomerang
- På rygg
- Så brun som rostigt stål
- Arrecife
- Mandelblom och sjödoft
- Blues om ingenting
- Oh sen diri
- Början på ett slut
- Gubben Perssons hustru Sara
- Den enda som du har

Göran Samuelsson.
I 54 minuter och 29 sekunder.
En pratsjungande man.

14 februari 2007

Anrell-nytt saknas

När det gäller Lasse Anrell:
På denna punkten finns inget nytt att komma med.
Fortfarande inget svar på mitt mail till chefredaktör och bilageredaktör.

De tycks tro att tystnad är bästa sätt hantera frågan.
Ibland kan det vara det.
Nu har jag också jobbat med media, så jag kommer aldrig ge dem lugn och ro :-)

Man behöver inte gå nån kurs i medieträning för att hantera saker och ting.
Detta var och kanske fortfarande är populärt, jag vet inte.
Men man bortser från en sak.

I och med bloggandet kan ju vilken idiot som helst göra journalistiska saker.
Kanske bättre än vad så kallade riktiga journalister gör!
Hur ska överheten möta denna fara?

Tja, man kanske skulle bli konsult i bloggträning?
Ta snuskigt mycket betalt och bara säga saker som egentligen är sunt bondförnuft.
Det är medieträning det.

Och bondförnuft tycks ju de flesta inte ha längre.
Kanske bättre starta eget som konsult i bondförnuft!

Organdonationens dag!

Nog märks det att det är alla hjärtans dag idag.
Följande plingade in i mailkorgen under dagen:

Vilken kanonblogg du har. Bra läsning!

Och inte skickat från vem som helst, heller.
Man blir glad!

Om nåt år så kanske jag lyckas ta mig i kragen och verkligen skriva ihop den bok jag längtar efter att få gjord.

På tal om alla hjärtans dag.
Nä, det har inte alls med organdonation att göra.
Tyvärr handlar det mest om att köpa blommor till folk.

Förbannade nymodigheter

Tänk vad ute man är...
..ja, alltså när man knappt vet vad en iPod är...
..och än mindre hur det stavas.

Lite svårt blir det i skolan att reda ut hur man kan stava så...

Gällivare

I Gällivare är man inne.

Numera ska ju grabbarna åter ha det så kallade Gällivare-hänget på sina brallor.
Tänk att få en stad uppkallad efter en sån sak?

Fantastiskt!
Men jag undrar om Gällivare egentligen gör nån stor grej av det.
Om inte, så missar de massa bra PR.

Och om de gör en stor grej av det, så har i alla fall jag missat den.
Då är det nog ingen bra stor grej, heller.

Upp-och-ner

Någon vill nu designa om våra mobiltelefoner.
Kort går det ut på att man vänder den upp-och-ner.

Man ska alltså ha knappradera överst och under kommer en skärm.
Nu vill denne någon skydda detta som en kanongrej.

Och det är det!
Felet är bara att idén är inte ny och kommer definitivt inte från den person som nu vill skydda idén.
Förslaget kom för länge sedan från en svensk.
Men han var för tidigt ute.
Nu är äntligen alla redo att fatta.

Det är farligt att vara för snabb. För det första är det inte säkert att folk fattar vad man pratar om...
...och de försvinner det liksom bort.
För det andra måste man invänta rätt läge när man ska skapa nåt nytt. Helt enkelt ha folk med sig.

Och det är det svåra.
På den punkten finns inte heller något givet svar.
Men folk med fingertoppsskänsla klarar alltid av sånt här.

12 februari 2007

Anrell-nytt

För folk som köpte söndagstidningen den 11/2-07, så fanns en fråga om vart Lasse Anrell tagit vägen.
Jag köpte givetvis inte tidningen eftersom Anrell inte skriver där längre.
Men jag tar mig friheten att skriva frågan och svaret redaktör Nicke Franchell:

Vad har hänt med Anrells krönikor?
I tre veckor har jag blivit lurad på söndagens höjdpunkt.
Dessutom helt utan någon som helst förklaring.
Så nu är min fråga, har ni petat Lasse Anrell för gott så jag kan sluta köpa Aftonbladets skvallerbilaga på söndagar?
Liselott

Svar från redaktör Nicke:
Hej! Du är inte ensam om att undra vart Lasses krönikor tagit vägen och varför de försvunnit utan förklaring. När vi förnyade krönikesidan valde Lasse att stiga åt sidan.
"Var sak har sin tid", som han själv uttryckte det.
Jag hoppas att du kommer fortsätta läsa Söndag och våra nya krönikörer och vem vet, Lasse Kanske dyker upp i framtiden igen.

Ja. Ja.
Tack för att du skickade en en förfrågan Liselott.
Själv har jag ännu inget svar fått.

Och att förnya för att man ska förnya... det är inte alltid så djävla lyckat alltså.

Nä, tillbaka med Lasse.

Gubba-fan!

Jag brukar skoja och säga att det är mina kommande pensionspengar.
Sen peka på berget av aluminiumburkar som travar upp i garaget.
Som den goda skattebetalare jag är, så är det mest ölburkar.
Ty läsk är inte nyttigt alls ju.

Häromdan skulle jag spä på mitt pensionsparande genom att omsätta lite till pengar. Jag fick helt enkelt inte plats i garaget längre.
Sagt och gjort. Två stora säckar med burkar lastades in i bilen.

Väl framme vid pantstället började det mödosamma slitet.
När jag börjar närma mig slutet av den första säcken vänder jag mig om och ska hämta säck nummer två.

Snabb som en vessla dök då mannen upp. Han kunde knappt nån svenska. Men nog fasen kunde ta han ta slutet på min första säck och även trycka på utbetalningskvitto från pantmaskinen.
Jag trodde fan inte mina ögon alltså.

Här kommer en gubbstrutt och snor mina pengar, mitt framför ögonen på mig!
- Ursäkta, var allt fanskapet hasplade ur sig.
- Du måste djävlar i mig lära dig vad som är rätt och fel. Vet du det? frågade jag.
Gubbstrutten gick. Han skämdes som en våt hund, hoppas jag.

Nu blev jag inte av med mitt kvitto på 63.50 eller de åtta burkar som fanns kvar i säck ett. Men det handlar ju om helt andra saker.
Han hade. om han bett, kunnat få kvittot.
Jag är inte snål. Men blir fly förbannad när folk beter sig illa.
Detta var illa.

9 februari 2007

Fotboll = maffia

Fotbollen går sina egna vägar, tycks det.
Allt inom demokratins råmärken.
Det vill säga de håller sig på rätt sida om lagen.
Men de uppträder som rena maffiosos och lägger locken på hela tiden.

I fotbollsvärlden finns förbunden i alla län, de har sedan fotbollsklubbarna under sig. Det är på representantskapen som förändringar klubbas igenom som sedan länsförbundet arbetar vidare med.

Representantskapet, krångligt ord egentligen, är alltså fotbollsklubbarna själva i länen.
Innan man kommer till detta möte som förkortas repskap, har man haft möten och diskussioner.
Men insyn och debatt som vi alla kan ta del av är det inte riktigt.

Massmedia följer inte debatten. Förslag till förändringar kommer liksom inte upp till ytan.
Detta har jag påtalat i min kritik under ett antal år numera.
Men människor ikläder sig de tre aporna i en och samma person, det vill säga, hör inte, ser inte, talar inte.....

Repskapet är demokratiskt. Inget snack om detta.
Klubbarna har sina röster, man kör sina möten för att fatta beslut osv.
Men och åter men, det finns ju ingen debatt om detta!

När ska egentligen klubbarna i länen begripa?
Förut har jag sagt att repskapet är likt ett fullmäktige.
Jag vidhåller den liknelsen även om den haltar en aning.
Inför fullmäktigebeslut så synas varje beslut i sömmarna utan och innan.
Här kan då finnas opposition som talar för sin sak, kommer med andra argument osv.

Det mesta av detta förmedlas vidare via media. Många politiker skriver insändare i ämnena som sedan kan sluta med nyhetsrubriker. Media själva ringer upp och frågar: Vad tycker du om att det kanske nu ska byggas en bandybana i plast, som en folkpartist i Ronneby föreslagit? Fp förvånar ingen längre med allt fler konstigare utspel.)
Typ.

Och vad händer inom fotbollen?
Fotbollen som är den största sporten av dem alla?
Nada. Det händer just ingenting.
Är det medias eller fotbollsklubbarnas fel?
Kanske det är bådas fel?
Eller finns det en kultur inom fotboll och sport som liksom inte tillåter detta?
Ingen vinner på denna utvecklingen.
Något måste hända.

Undrar just när fotbollen själva fattar det?
Vad är det för fel på oss, egentligen?
Detta enorma bytänkandet som finns måste bort.

Ta kampen för fotbollen nu!
Just nu är det en kamp emot den.
Fatta det!


Avslutningsvis; citat:
Kära Örebroare!
På besök i Arboga, hepp.

Och:
Jag upplever det ... som ett mer öppet land än något annat man kan tänka sig.
Ett inte fullt så öppet land, som heter Brunei.

Sagt av Kung Carl XVI Gustav, himself.


Även knugen hade fel.
Så då kanske klubbarna i länen också kan erkänna...
...fast fan trot.

Och dessvärre, inget nytt i frågan om Lasse Anrell. Inte ens ett svar från de ansvariga. Ynkligt, Aftonbladet!

5 februari 2007

Pinsamhet

Som kille att köpa sin första kondom var det allt lite märkligt.
Speciellt om den där snygga blondinen i sin egen ålder arbetade på macken just den dan!

Samma känsla fick jag häromdagen när jag skulle köpa vaselin.
Vaselin kräver mina vandringskängor för att må bra.
När jag plockade i hyllan efter burken, tittade en kompis och vi hejade glatt.

Snackade lite strunt och jag skämtade lite rått om mitt val av vaselin. Kan tillägga att det var lite halvsnuskiga skämt.

Väl framme i kassan stod en tjej i övre tonåren och fick minst sagt blossande kinder. På djävelskap funderade jag på att också beställa nån kondom också.
Men jag avstod.

Förklarade istället att vaselinet är till mina kängor.
- Ja, ja, ropade kompisen. Mycket har man ju hört, men den var riktigt dålig den!

Säkerhet

Lika säkert som ett kärnkraftverk!
Så brukar man ju säga.

Dags att omvärdera den tesen nu.

2 februari 2007

Fortsättning - Lasse

Skickade häromdagen ett mail till Aftonbladets ansvariga.
Ännu inget svar på mitt mail.

Här kommer det i sin helhet:

Hejsan!

Varför har ni lyft bort Lasse Anrell från söndagsbilagan?
Jag och många med mig har ett ett förhållande med denna Lasse.

Vi tar bilagan med oss i sängen på söndagskvällen, läser och njuter av bara den.
Höjdpunkten är just den nästsista sidan, eller rättare sagt har varit.

För nu finns inte Lasse där!
Inte bra.

Visst, de andra som skriver är säkert bra också - men ni kan liksom inte ta bort en institution från en bilaga.
Lasse tycker jag har satt en standard på den nästsista sidan som var en stor anledning till att man köpte bilagan.

Nä, in med Lasse igen. Folket behöver hans funderingar, vare sig det gäller barnbarn, pelargoner, opera...eller vad det nu är.
Att läsa en krönika i nån slags stackato-tempo som sist - kanske lockar det unga folket som bara kör med förkortningar och utarmar vårt språk.
Sätt in den typen av krönikor i era andra bilagor, typ Klick.

Nu startar jag folkrörelsen: In med Lasse igen!

Med hopp om återställande till den gamla ordningen.