Twingly statistik

24 augusti 2006

Hantverkare

Hantverkare.
När man nämner det ordet så skapas liksom en gloria kring det.
Det är kunniga män och kvinnor som med sina händer är oerhört skickliga på
sina saker.
Det kan vara allt från att snickra till att stcika finfina plagg.
Vad vet jag.

Men en sak vet jag.
Och det är att de hantverkare som dräller runt i våra byar och städer banne mig inte borde få ha körkort.
Inte nog med att de med sina logostinna bilar far fram som biltjuvar, de kör ju också där minst anar det.

Att få ett skrällande bilhorn bakom sig på trottaren en tidig morgon när man
är så där förbannat trött.
Ja, det är liksom ingen bra start på den morgonen, om man säger så.
Men lite av det kan jag ta.

Fast värst är nog när dessa pappskallar ska parkera. De ställer sig
överallt. Och jag menar verkligen överallt.
Finns det en port framför, bravo, då finns det en hantverksbil parkerad precis utanför.

Så ser det ut. Och ingen fan sätter upp en p-bot på bilarna.
Detta må vara skickliga yrkeskunniga människor. Men bil ska de inte köra.
Och om de nu gör det, så måste de väl ändå förstå att de inte kan fara fram hur som helst.

Undrar vilket parti som tar upp detta i valet?
Förmodligen är det ju småföretagare allihopa dessa hantverkare.
Och det heter i debatten att man ska göra det bättre för dem.
Vad fan blir då nästa steg?
Redan nu gör de ju lite som de vill i trafiken utan att nån säger ifrån.

22 augusti 2006

Doing the laundry

Pengatvätt vet väl alla vad det är.
Men tidningstvätt?
Kan det va nåt?
Knappast.
Jag har nämligen provat.

Häromdagen laddade jag min toppmatade tvättmaskin med underkläder och strumpor.
Satte igång och var riktigt glad över att maskinen arbetade medan jag kunde sträcka ut i soffan.

När det tystnat i badrummet var det dags att lasta ut och slänga in lite skjortor.
Men...nåt hade gått käpprakt åt skogen.
Det skummade kolsvart om hela maskinen.
Fattade ingenting.
Maskinen var inte ens tömd på vatten!

När jag tittade lite närmare började jag ana nåt lurt.
Två morgonblaskor hade trillat ner i maskinen och nu var det pappersmassa över allt.
Jag slet som ett djur med att få undan vatten, pappersmassa, rengöra silar och sen tvätta utan tvätt för att försöka få maskinen ren.

Kläderna var som sotiga. Grådassigt alltihop.
Oj, oj....
Efter bästa förmåga blev det till att skölja av pappersmassan från kläderna inne i duschen.
Sen rengöra den silen också innan ett stopp var faktum även där.

Framåt 03.00 på morgonen var allt klart.
Men då hade jag inte tvättat om kläderna!

Vis av erfarenhet så blir det nu till att kolla ett par extra gånger innan jag startar en tvätt.
Och skulle ni vilja djävlas med nån - så snälla - släng inte in en tidning i tvättmaskinen.

18 augusti 2006

Go i luvan

Dumheter staplas nu på varandra i en aldrig sinande form.
Fredrik Reinfeldt tycks stå för de flesta.

Inte minst sedan sossarna gått ut med att de vill höja a-kassenivån i sitt valmanifest
Då säger Reinfeldt att han istället vill öka drivkraften hos folk!

Ja, jisses. Ett uttalande som kommer från en som åkt räkmacka genom livet.
Nä, nu får det fasen vara stopp på rena självklara idiotier.

För vad moderaten säger är ju att de arbetslösa är helt enkelt lata och tycker det är kanon att sitta hemma.
Det visar verkligen i vilken verklighet han lever i.
Att vara arbetslös är extremt betungande. Rent ekonomiskt kan det innebära katastrof. Uppe på det jagas man från alla möjliga myndigheters håll.

I ordet drivkraft finns också nåt helt annat som moderaten inte säger.
Nämligen att med kniven på strupen så blir människor så desparata att de gör vad som helst för en spänn.
Lönedumpning.
Vi ska inte klara oss på ett jobb.
Möjligen behövs två, ja, rent av tre jobb för att kunna få till livets nödtorft.
Så ser det ut i moderaternas finfina värld.

Men den drabbar givetvis inte de som röstar på dem.? Nä. därför de som röstar på dem är enbart så fullsketna - likt Gates - att det liksom inte finns nåt oroa sig över.

Det är inte så värst länge sedan som det hette "alla arbetslösa fuskar och jobbar svart". Det kom sen på skam när man kollat i sömmarna ordentligt.
Visst, det finns fusk överallt. Även bland politiker.

Men kom för f-n inte dragandes med att arbetslösa är lata och att drivkraften måste ökas.
I mina öron är detta ett stort slag i ansiktet på folk som sliter av bara den för att hitta ett arbete.
Egentligen borde väl uttalandet kunna anmälas? (Det är ju poppis att anmäla allt som känns kränkande. Och detta är oerhört kränkande.)

Kan ingen vettig person förklara för moderaten att det finns för få jobb. Så enkel är faktiskt matematiken.

Men det är bra att moderaten säger så här. Valet blir liksom inte ett dugg svårare nu.
Och att de sedan kallar sig för nya moderaterna, arbetarparti - Go i luvan måste väl ändå de varit som kom på det.

Ingen kan väl låtas luras av denna falskhet?
Jo, idioter förstås.

17 augusti 2006

Sås

Hallandsås.

God sås från Halland, eller?

16 augusti 2006

Dubbelmoralens ansikte

Sven Nylander.
"Nyllet" som gav dubbelmoralen ett ansikte.

Allt förtroende är i botten och han kommer nu att få lida och drivas likt en ny Ludmila. Helt rätt.

Att sen komma i all stress med löjliga bortförklaringar är ju trams. Nu visar det sig att Nylander pudrat sina drinkar och näsborrar i 10-talet år.
I alla fall enligt hans egen version.

Jaha, oskulden är vit.
Liksom kokain.

14 augusti 2006

Våldtäkten

Så rök oskulden på friidrottssverige.
En grym våldtäkt där vi alla är offer och där förövarna hittades med kalsongerna långt nere...
Det är i alla fall omdömet och kommentarerna efter EM i Göteborg.

Först en som var full, sen tre fridrottare, där två av dem slutat, inblandade med kokain.
Och lagom landet Sverige häpnar.
Varför?

Kokain är ungefär oika vanligt som en gin och tonic i kretsar där dessa människor umgås. Så enkelt är det. Att tro nåt annat är att blunda för vad som händer.
Svenskar har heller ingen slags högre moral eller bättre form av betänklighet än individer från andra länder.
Vi pratar nämligen om människor. Och så stora skillnader är det faktiskt inte mellan nån människa på planeten jorden.

I Sverige ska vi alltid vara präktigast. Möjligen är det just det som gör att vi bortser från allt annat.
Doping finns även i Sverige. Vi har egna fall så det räcker.
Tittar vi sen på gymmen så kommer många att knappt tro sina ögon.

Killar som snabbt, på mindre än ett halvår, bygger kroppar som är helt omöjliga att få till på vanligt slit.
Istället pumpar de i sig preparat av allehanda slag.
Detta vet också alla.
Tyvärr är det för få som reagerar.

Jag tror vi måste ha fler "skandaler" av denna typen, för att samhället ska lyfta på ögonlocken.
Men då handlar det inte om att nån annan ska agera.
Det måste vi alla göra.
Därför att det är vi som utgör samhället.

13 augusti 2006

Terror

Vem är egentligen terrorist i vår värld?
När det kalla kriget rådde så fanns nåt som kallades för terror-balans.

Det sas råda terror-balans mellan öst- och västblocket.
Nu är en terrorist en självmordsbombare.
Inte nån som sitter på flera mils avstånd med en gigarr i munnen och sedan trycker iväg en långfärdsmissil.

En missil som brakar rakt in i en skola eller ett sjukhus.
Hej o hå.
- Vi fick visst lite fel information. Men i källaren sas det att nån skäggig man gömde sig som vi ville komma åt, heter bortförklaringarna, ungefär.

Vi måste nog börja fundera lite mer kring vad som händer på vår planet.
Just nu är herr Bush den värsta terroristen av dem alla.

Krigsförbrytaren borde vara ett klart fall för domstolen i Haag. Men ty, här är övriga världen på tok för veka mot det stora landet.

Äcklig smak får man i munnen av detta rövslickande.

11 augusti 2006

Fortplantning


Är det bara jag om undrat över problemet.
Tror inte det.

Män är produktiva varje vecka, kvinnor är inte det.
Alltså vi talar om att fixa en avkomma.

Varför?
Varför är inte män också utanför matchen vissa veckor?
Det kan man ju undra.

Nä, männens plikt på denna planet måste ju helt enkelt vara att sprida säden av bara den.
Tydligen har det alltid funnits mer kvinnor på planeten än män, därav denna funktion på män.
Eller, hur fan ska man tolka detta?

Hur som helst:
Barn är säkert roligt och intessant på alla sätt.
Jag gillar dock mest att träna på att få till dem.
Sen att mina "avkommor" hamnar i små gummipåsar av latex, måste vara bättre än att de bli människor som hamnar hos en ensamstående kvinna.

10 augusti 2006

The dead pixels

Jaha, så upptäckte man nåt fel på sin kamera då!
Förbannat också.
Upptäckte till min fasa att vissa pixlar var tokdöda. Det fanns alltså ingen information alls där.
Hmm...det är väl inget att gapa över, säger du.

Jo, faktiskt. Det är inte kul plåta natthimlar med extra stjärnor i, om jag säger så.
Lätt nervös gjorde jag exponeringar och kollade extra noga.
Men det var pixlar som felade.
Provade olika nedskalningar av bilderna också.
Men när man väl sett ett förbannat fel så tycks man se det oavsett bildstorleken.

Tja, man konstaterar fakta.
Letar upp kvitton, emballage, telefonnummer. En hel hög massa saker för att komma till rätta med problemet.
Efter att ha slitet halva natten med testande och grävande av allt materal, slänger jag mig utmattad i sängen.

På morgonen intar jag en rejält stärkande frukost. Laddar termosen med extra kaffe.
För nu väntar eldprovet.
Ni vet: ringa.
Att ringa och sen komma till nån dataröst....
- Tryck fyrkant för ditten, en etta för datten...
- Du är placerad i kön.
- Vi svarar om 78 minuter, tack för att du väntar.
Sen kommer musiken in som ungefär som shopmusik eller hissmusik.
Ja, fy för böveln. Man drar sig in i det längsta för att ringa såna här samtal.

Men jag greppar luren och slår numret till Olympus.
Två tonstötar, sen nån som säger nåt.
Jaha, där kom datarösten, tänkte jag.
Men se det var en livs levande varelse som ville prata med mig!

- Öhh, sa jag, och sen levererade jag mitt problem.
- Har du testat pixel mapping? sa människan i luren.
- Öhh, svarade jag klokt.
Nu måste människan i luren tro att det inte är en riktig människa i andra luren, funderar jag.

- Gå in i menyn och använd pixel mapping. Man kan behöva göra det två-tre gånger för ett bra resultat, sa människan i luren.
Allt avklarat på under två minuter.
Och det kaffe jag hällde upp innan samtalet var fortfarande rykande hett.
Så hett att jag brände mig som bara den när jag glad i hågen körde ner en deciliter i munnen.

Hostande och rosslande av kaffe som kom genom näsan också, blev det till slut ordning på Karlsson.
Greppade kameran körde lite i menyerna som människan i luren sagt.
Problemet var borta!

9 augusti 2006

Freakshow

350.000 personer kantade gator när 35.000 deltog i nån slags karneval under Pride-festivalen.

Inte så konstigt alls.

Freakshows har alltid lockat människor.

7 augusti 2006

Falsk varudeklaration

Ibiza?
Har du varit där?
Fy, fasen vilket ställe, alltså.
I alla fall de gånger jag var där.
Och det var nog - hmm, låt mig räkna....i alla fall mer än tre.
Det VET jag!

Jag måste erkänna: Jag älskade röjet. Alltså på den tiden, tja, då för lite mer än 20 år sedan ungefär.
Och det har inget med att man blir äldre med åren och tycker annat. (Också en konstig vetenskap: man blir äldre med åren. Tror fan det!)
Nä, det var bara ett kul ställe med tjejer så lössläppta så varje förälder borde förbjuda allt vad utegång heter.
Typ så, fast lite värre.

Tja, det gällde förstås också oss killar. 37 grader varmt så var det liksom fritt fram, så gick snacket. Och då pratar vi inte tempen på luften eller vattnet, snarare kroppstemp.
Ähh, ni fattar väl. (Förklara för den som inte begriper)
Ingen aids eller hiv här inte, inte ens tal om en riktig semestermage.

De värsta förlorarna kunde inte ens misslyckas på Ibiza. Så jag lyckades också!
Men det gick förstås käpprätt ibland. Precis som för tjejerna.
Vilka öar som numera lockar ungdomar till ha pary nätterna igenom och sova på stranden, vet jag inte.
Cypern är dock alltid ett säkert ställe - Ayia Napa.
Denna lilla pärla som helt fördärvats av ungdomsröj.

Åter till Ibiza!
Det var där jag säger att jag förlorade min riktiga oskuld. Om man nu kan säga så.
För det var på denna lilla ön som jag träffade bruden med stort B.
Jag kan ju säga att jag ångrar bittert att jag inte frågade vad hon bodde, telefonnummer, inte ens namnet!
Heltokigt förstås. Men det symboliserar ungefär vad som hände på den tiden.

Hon raggade upp mig på ett hak som fanns i bottenvåningen av hotellet. Var inte dugg intresserad av mig, visade det sig. Bruden ville istället sätta tänderna i en kompis.
Men hur det nu gick till så blev det ändå vi två.
Och det var inga dåliga grejer det.
Bara tanken från detta kan få byxormen att börja leva.
Det säger inte lite det.

Vart hon sedan tog vägen här i livet har jag många gånger undrat över. Jag hade så gärna velat veta. Men det blev något slags olycklig kärlek över detta som sedan ska bli ett slags ungdomsminne.
Jag tolkar det så. Fast om du känner igen dig...hör av dig för fan.

Vid ett besök på Ibiza höll det på att gå riktigt tokigt.
Jag bodde på ett hotell, visade sig sedan att jag skulle dela rum med en annan kille. Han var mystisk.
Mer än så går inte att beskriva honom.

Med ett par kompisar som jag lärde träffa på nervägen till Ibiza så skulle vi ut och slå runt. Redan första kvällen satte vi oss i taxin och bad chauffören köra oss till nåt bra.
Jodå, han visste, han pekade och pratade.
Vi kom fram och gick in.

Icke en kotte!
Klockan var 21 och tydligen började ungefär saker att hända runt 02.
Men vi var törstiga svenskar vi.
Så in med bira, groggar, tja allt med alkohol i.

Vi satte oss bekvämt i några fåtöljer med fin utsikt över baren.
Efter två timmar kommer tre helläckra damer in och ställer sig vid baren.
Jisses, såna goa chokladpuddingar. De var mörka i hyn, inte solbrända. Hade fina kläder, långa slitsade saker och urringningar värda namnet.
Ja, herregud.

Och där satt vi. Tre killar i fåtöljerna, tre damer i baren.
- För fan, vi måste agera, föreslog jag.
- Lugna dig, ta en grogg så länge, menade kompisarna.
Jag trodde inte mina öron och började undra om de inte gillade damer.

Den fina fägringen framför mig gjorde att blickar började bytas mellan oss. Ja, ni vet, det där spelet som kan uppstå.
Och det var inget tal om annat än att detta var inledningen till något.
Damerna flög upp på de höga barstolarna, lät slitsarna visa allt mer av deras kroppar.
Och där satt vi. Och tittade.

- Snart måste vi kanske göra nåt, menade jag lite blygsamt.
- Fasen, har du så bråttom. Det är ju bara första kvällen.
- Än sen då. Det här läget är nästan för bra att låta det gå bort. De är tre vi är tre, påpekade jag pedagogiskt.
Men komisarna avvaktade, ja, jag också.

Spelet fortsatte mellan oss. Mer hud visades fram av damerna. Man kunde se mer av brösten nu än de små tygstyckena kunde dölja.
Aj, aj....
Vackert var det onekligen.
När så en av damerna, som jag spanat in en längre stund, börjar ta fäste på mig, så känner jag hur nackhåren reser sig.
Hon tar bort det benet som korsat det andra. Drar tag i slitsen och blottar sig!
Rakt mot mig. Jag har full insyn.

Vad jag ser är dock inte vad man förväntar sig.
Där hänger en brun skrynklig liten sak!
Jag tappar hakan.
Får inte luft.
Damen skrattar åt mig nu.

Kompisarna ser min reaktion. De undrar. Jag försöker förklara att damerna inte är några damer - utan män!
Nu skrattar även de åt mig.

Efter denna händelse kan jag mycket väl förstå människor som blivit rejält lurade på konfekten.
Denna gång var det mycket nära för egen del.

Sedan dess tycks jag ha blivit försiktig i överkant.
Nu vill man kanske se hela varan innan man liksom gör nåt, känns det som.

1 augusti 2006

Dumbom

Mynt.
Jag har nästan aldrig några mynt i mina fickor eller i plånboken.
Antar att jag gör som så många andra.
Man slänger "gruset" i en burk och växlar in nån gång om året.
Också ett sätt att spara lite pengar till semestern.

Problemet är nu att alla kundvagnar ska ju ha mynt. Annars så får man vackert låta bli dem.
Därför blev jag glad när jag fick en sån där plastbit istället, visserligen med reklam på. Men va fan...man får ju offra sig.
Nu var myntproblemet borta.
I med plastbiten i plånboken, så var man redo.

I förra veckan uppstod ändå en smått otrolig historia.
Jag skulle handla. Det var 30 grader varmt och redan när jag gick för att hämta ut bilen från garaget var jag svett.
Vid varuhuset sätter jag kurs mot kundvagnarna.

Greppar efter plånboken.
Den finns inte i benfickan!
Skit också.
Då kommer en jag känner lite ytligt fram och säger:
- Inga mynt? Har har du en femma, säger hon och går.
Ehh, tack, hinner jag få fram, innan hon sprungit iväg med vagnen.

Så jag petar in femman.
Tar vagnen, fyller den till bredden med saker som jag behöver och knappast inte behöver.
Går med förbannat självsäkra steg fram till kassan.
Köar i 20 meter.
Slänger upp vara efter vara, tar minst 10 minuter innan jag är klar.

- 1.838 kronor, säger puddingen i kassan.
Trevar efter plånboken............som ju inte fanns.
- Jaha, nu är det tydligen så att jag....började jag förklara.
Snabb som en vessla fick jag plocka ner allt i vagnen. Låta den stå vid kassan.
Kasta mig hem med bilen för att sedan köra tillbaka och betala.

Glassen smälte, flytande margarin hade jag inte köpt men hade nu.
Allt var en enda stor sörja, känndes det som.
Hur kunde det bli så här, tänkte jag.

Kom sen fram till att:
Hur djävla dum får man egentligen vara?