Twingly statistik

28 februari 2006

Palme


Tisdag, februari 28, 2006

I 20 år har jag haft "löpet" på väggen.
MÖRDAD
Skriker rubriken fortfarande i mitt ansikte.

Rent journalistiskt är det ett av de starkaste löp jag upplevt.

Ja, man fattar knappt 20 år senare att det som hände verkligen hände.
Blir nästan lite kärnkraft och Harrisburg över det.
Ni vet den eviga diskussionen om vad som hände där. Som sedan Tage Danielsson så fint fixade i en monolog. Tala sannolikt!

Detta är ingen rolig dag att komma ihåg. Men jag hade lyckan at träffa Olof Palme vid ett flertal tillfällen. En mer briljant person vid debatter har förmodligen aldrig funnits.

Idag hedrar jag Palmes minne, precis som så många andra gör.

27 februari 2006

Vem bryr sig

Måndag, 27 Februari 2006

Vad bråkar de om?
Några teckningar...
Ut på gatorna, skrik, skända fanor, bränna dem, vapen i hand...

Nu är det långt ifrån alla som beter sig så här. Dessa människor är
minoritet och ändå framställs det som om de är i majoritet.
Märkligt!

Mohammed-teckningarna må vara vad de vill. De flesta, upplysta,
människor skiter i vilket.
Och det tycker jag också media borde göra.
Inte blåsa på om nåt som egentligen inte finns.
Här kan man verkligen snacka om att göra en höna av en fjäder.

Ja, och det är då det blir en tidningsanka.
Möjligen lider den lilla ankan även av fågelvirus, så det kan ju ursäkta...

25 februari 2006

Bildjävel

Lördag, 25 Februari 2006

Att tvätta en bil för hand är banne mig ganska likt att utöva sex.

I början drar man sig lite inför uppgiften. Det är ju jobbigt, tar på
krafterna, svettigt och minst sagt ett fuktigt arbete.
Man går liksom i cirklar runt bytet, till en början. Spanar och försöker
värdera hur jobbigt det ska bli.

Efter att ha spanat och funderat infaller sen en attack.
Och nu går det undan av bara den!

Fram med alla hjälpmedel i ett huj. Man smeker med sina händer över
varje veck. Synar efter förändringar.

Svetten i pannan lackar. Man torkar sig och pustar och stönar.
Man får arbeta hårt med benen för att hitta den rätta ställningen.

Jaha, lite kramp också i ena benet samtidigt som det hugger till lite i
ryggen. Ajdå!

Allt avslutas med ett sprut!
Pust, skönt, när det är klart.

Då är bilen klar liksom du.
Men det är då som kvinnor tänder till på alla cylindrar.

24 februari 2006

Nyhetsdags

Fredag, 24 Februari 2006

Så över till arbetsmarknaden:
AMS redovisar denna veckan en öppen arbetslöshet på 5,71 procent.
Det är 1,2 procent mer än motsvarande vecka förra året.
Totalt sett är 1,2 miljoner personer utanför arbetsmarknaden.

Nu börsen:
New York upp........

Sämre - säkerhet

Fredag, 24 Februari 2006

Vi bygger allt bättre vägar.
Bilar också för den delen.
Så pass bra att alla nu kör för fort!

Vad göra?
Jo, på den perfekta vägbanan bygger vi hinder för att få ner farten.

Är det inte bättre spara pengar genom att bygga dåliga vägar från början?

Avdelning: Åhh, fan

Fredag, 24 Februari 2006

Tidningsrubriker skriker ut:
Krigsförbrytaren Ratko Mladic påstås vara sjuk.

Nähä. Vem kunde anat detta?
Stoppa pressarna för fan!
Här kommer nyheten som skapar upplageökning...

Vidare läser jag:
Hälften av alla som drunknar har alkohol i blodet.

Så. Då är det väl för höge farao ingen fara då.
Om man nu ändå ska drunkna, så tänker jag i alla fall se till vara full.
Drunkna nykter, nej tack!

23 februari 2006

Förbannade flygfän

Torsdag, 23 Februari 2006

Fågelvirus!
Livsfarligt!
Kanske har - högt räknat - 150 personer dött, sedan det upptäcktes
långt bort i öst och vandrat genom hela Asien.

För att komma till våra gränser.
Panik!
Ät inte kyckling.
Mata inga duvor....etc

Skrattretande med denna hysteri. Virus på fågel har funnits så länge det
funnits fåglar. 150 döda är mindre än en piss Nilen, tråkigt för de som
drabbades, men ändå...lite ordning får det väl vara på alla akuta
meddelanden och larm som ropas ut.

Getingar och huggormar tar också människoliv i Sverige. Ingen kan med
direkt säkerhet veta hur många. Därför att när en människa dör så beror
det på lite mer än en orsak.
Samma sak med fågelvirus. Svagt hjärta så kanske man stryker med.
Å andra sidan lever man som vi gör i den så kallade väst-världen så lär
det inte vara någon fara för detta viruset.

Faran uppstår när viruset muterar och verkligen slår till mot just
människor. Den dagen kommer, det vet alla.
Undrar just hur rubriker och larmrapporter då kommer se ut....

För övrigt så är fortfarande en liten retfull djävla mygga människans
största hot....
...en hostande gräsand är ju bara för sött att se!

Djuriskt

Torsdag, 23 Februari 2006

Att sätta på djur är ungefär lika med döden i många länder.
Utom i Sverige.
Här ska man bevisa uppsåt och skada innan man kan fälla någon.

Har ni någonsin sett en stjärnadvokat försvara en gris, en höna, en häst
eller åsna?

Tja, bortsett från de mänskliga, då....

22 februari 2006

Ornitologen

Onsdag, 22 Februari 2006

Varför finns det fåglar som heter rödhake och blåhake, men inte
vinkelhake eller hållhake?

Skink-snöre

Onsdag, 22 Februari 2006

Varför måste män klia sig i skrevet?
Jag begriper det inte!
Tvål och vatten kan vara en bra medicin för denna "åkomma".

Vad jag inte heller förstår är unga - och för den delen även äldre -
kvinnor som pillrar in ett snöre mellan sina skinkor. Sedan har de en
liten trekant till tyg på ryggslutet!
Det måste väl vara förbannat irriterande....

Men inte ser jag en enda av dessa med snören mellan skinkorna, greppa om sina skinkor och greja.

21 februari 2006

Nässkräp

Tisdag, 21 Februari 2006

Man sitter och pratar med folk.
Helt plötsligt så ser jag dem ganska ofta torka sig om näsan.

Varför tror jag då alltid att en stor torr snorkråka hänger likt ett stuprör från just min näsa?

Korsbandet - Bara för dig

Onsdag, 23 November 2005

Helt nytt: Korsbandet.
Det är jag som är Korsbandet.
Förklaringen kommer nedanför.

Vem vill tjäna 250.000 utan att egentligen göra något?
Ganska många skulle jag tro.
En fotbollsagent kan just tjäna så mycket på att det inte blev den affär
mellan två klubbar som först sas.
I spelaren Batan kan det bli så.
Snurrigt?

Jajamensan, snurrigt värre är det.
Och då finns det alltid folk som vill in och pungslå för att roffa åt
sig pengar.
Nu säger jag inte att det är så i just detta specifika fall, men
märkligt är det onekligen ju.
Agenterna är bra, de ska finnas för att just inte den enskilde
fotbollsliraren ska bli 1-årsfall vid tvister, kontrakt ska upprättas
lagenligt osv.

Men här finns också en marknad för mindre nogaräknade människor som bara
är ute efter dina pengar.
Problemet är att det är ytterst svårt få insyn i dessa affärer.
Och med dålig insyn - eller rättare sagt - ingen insyn alls, kan allt hända.

Men säger du, detta är bara en nidbild. Det händer bara i storstäderna,
storklubbarna med miljoner....
Jo, och då har man förmodligen inte alls läst, sett eller hört något de
sista åren.
Problemet finns på alla nivår. Först när vi kan erkänna detta så kan man
ta fram verktyg för att rätta upp det.
Innan dess är det meningslöst.

Oavsett i vilken klubb man än spelar så har jag ett litet råd vid
spelarövergångar:
Kontakta en helt utomstånde människa, låta denna också se vad som står i
papper, vara med vid förhandlingar etc.
Allt handlar nämligen inte bara om prislappar på spelare, mycket annat
ska också vägas in.

En tredje oberoende människa kan se dina guldkantade papper på ett helt
annat sätt.
Eftersom du redan är "såld" på den nya klubben ser du inte saker och
ting riktigt nyktert, brukar man säga.
Och då handlar det inte om att man fysiskt berusat sig, utan mer lever i
"glädjerus".
Därför är det viktigt att man inte rusar(!) på, utan låter saker och
ting ta sin tid.

Vänd dig därför alltid i förtroende till någon och be dem också bli
delaktiga.
Men välj även denna person med förstånd.
Gå inte till tränaren som bänkat dig hela hösten, sagt du är oduglig,
hans enda intresse är att skicka dig så långt bort som möjligt från den
egna klubben.

Jag har sagt det förut:
Har ni problem med detta, kontakta Korsbandet så ska jag hjälpa er.
Och jag gör det kostnadsfritt!

Skruvat inlägg

Torsdag, 27 Oktober 2005

På alla läppar i veckan är:
Teflon-minister Bosse Ringholm.
Kan verkligen även denna affär kring Enskede IK och svarta löner gå
honom omärkt förbi?

Malmös Percy Nilsson fick ju skaka galler istället för att bo i ett
skruvat torn.
Fast man kan också ställa sig frågan är det kanske så att hela världen
är skruvad?

Sjuk är i alla fall George Best. Så pass sjuk att han ligger för döden.
Fast han borde egentligen varit död för länge sen om man ska vara ärlig.
Den mannen har levt ett liv som inte många skulle orkat med.
För mig är det dock den George Best som agerade på fotbollsplan jag vill
komma ihåg.

Mjällbyspelare hamnade i fyllecell efter festande.
Är det något att bråka om? Ja, faktiskt.
Därför att jag blir förbannad när folk inte fattar att man kan inte bete
sig hur som helst.
Spelar du fotboll i en klubb, så gör du det 24 timmar om dygnet, jobbar
du på ICA i kassan, så gör du det också 24 timmar om dygnet.

Nä, det är dålig stil och det ställer till ett elände för allihopa.
Och än värre är tydligen att man uppger sig vara någon helt annan
person. Ja, jisses.
Styrelsen i Mjällby har mycket att reda ut denna säsongen.
Jag trodde det räckte med journalisten som flängde in på plan och
verbalt piskade upp en domare. Journalisten var inte där i sitt arbete,
hette rapporterna.
Just det, kallades ändå för journalist.

Bäst just nu är Sydöstran som kallar Silly Season för "Silla-säsongen".

Och bra just nu är att till och med morgontrötta jag kan vara uppe i nån
enstaka gryning.

- 42 år är ingen ålder på GAIS:are, säger kompisen.
Roland Nilsson gjorde ju inte direkt bort sig mot Landskrona i kvalet.
Aftonbladet undrar om det är ett svaghetstecken för svensk fotboll eller
så att karln rent av är ett unikum.
Jag fastslår att han är det.

OBS! Ta det varligt när ni vistas ute. En hostande gräsand är just nu
det farligaste som finns på jorden.

Tyckaren tycker till - igen

Onsdag, 7 September 2005

Ja, nu är jag här igen...*tjatiga människa*

Nja, säger man att Zlatan inte är klok så har man nog merparten av
människor med sig i Sverige.
Om man nu kan tolka dessa rader rätt...

Segermålet mot Ungern i VM-kvalet denna kväll 7/9-05, ja, vad säger man.
Själv är jag mållös, precis som Ungern blev.
Sicket djädra mål, alltså!

- Typiskt dessa människor från medelhavsområdet, säger min kompis.
- Ehh. Vaddå? Muttrar jag.
Sen komer förklaringen:
- Jo, alltså, han spelar ju inte typiskt svenskt, lite mer irrationell
osv. Då kan sånt hända.

Det är man ju inte ledsen för. Zlatan är svensk medborgare, punkt slut.
Och ännu inte en fuskare av Ludmilas kaliber. Ni vet den där från
öst....där säger jag blähh och jag sa det redan när hon ”blev svensk”.

Nä, jag tycker om Zlatan. Punkt slut.

Vidare till nästa ämne:
En hjärtkonferens tycker man borde testa alla ungdomar med EKG, för att
bli kvitt plötsligt död bland ungdomar som idrottar. Bland si och så
många har man hittat hjärtfel, betonas i Italien.
Säkert bra.

Tar vi in absolut alla ungdomar, vuxna, pensionärer etc för undersökning
kommer vi hitta massa fel också.
Jag vet inte var gränsen ska gå. Bara att ledarna måste uppdateras,
föräldrar och inte minst ungdomar själva.
Vad är nästa grej vi ska kolla?

Vidare igen:
Idrottsliga psykningar.
Träffade storvuxna Rune idag på torget i Ronneby. Han likt jag svettades
i septembervärmen.
Han berättade om sin operation, kris osv.
Nu tillbaka till likt ett andra liv.
Och inte minst hur han börjat spela boule på äldre dar som pensionär.

Jag har ju sett dem. Stå där och slänga klot på Lugnevi. Glada tillrop
och hej och hå.
De har kul! Förbaskat kul.
Detta berättade jag för Rune.
- Ja, jag tänkte väl att det mest var skräp det där med boule, i början.
Men sen insåg jag grejen med det och vi har riktigt kul tillsammans,
säger Rune.
- Och sen ska ska du veta, psykningar tillhör ju sporten också, säger
han och skrattar.

Det tänker jag på, psykningar tillhör sporten, när jag läser Aftonbladet
och deras artikel om att Sveriges landslag i fotboll ska just lämna in
protest mot psykningar från Ungern.

Inte underligt svenskar kallas för massa saker i andra länder när vi
inte ens kan ta lite verbala smockor.
Möjligen borde fotboll- och hockeylandslag ta en kamp på Lugnevi i boule
för att bättre lära sig ta psykningar?
Eller är det nåt man blir både bättre på att ge och ta med åren?

Ja, ja...kontakta Rune så ska ni få en match i idrottens psykningar.

Att ta det lugnt

Tisdag, 30 Augusti 2005

Godmorgon din bittre, sure drummel.
Sa jag och tittade mig i spegeln.

Skägget behöver ansas, hårstråna ur öron och näsborrar tas bort. Sicket
jobb!
Kan du aldrig vara positiv!
Ryter jag högt.

Klart jag kan. Och då tänkte jag direkt på Saxemara IF.
Detta är en förening med stor potential. Visst nu ligger ju kanske
själva Hejan lite pyrt till för att kunna utvecklas ytmässigt, men
bortse från det ett tag nu.
Föreningen tror jag kommer att gå en alldeles lysande framtid till mötes.

Detta grundar jag på att det finns ett flertal ledare som har gedigna
kunskaper och som har sunda ideér kring detta med idrottande.
Plussa sen på materialet med ”Blå Tråden” - som jag alltid återkommer
till – gör att föreningen står på mycket solid grund.

Saxemara som by är en riktig pärla i vårt län. Det snackas om att man
vill bygga fler kåkar, mer barnfamiljer etc. Snart finns det kanske
också en cykelbana från Ronneby torg till Saxemara kyrka.
Hela byn är fantastisk.

Båtvarvet som förmodligen kommer att skyddas till kommande generationer
genom att klassas som riksintresse.
Här ligger moderna nybyggda hus tillsammans med den äldre. Och detta
utan att det ser fult ut.

Ja, jag kan ärligt säga att jag tycker om Saxemara.
Här finns små fina platser för dem som vill bada. Och inte minst köpa en
glass av Saxemara IF.
Det är alltså här ute på landet som Saxemara IF regerar.
Jämte kossor, badgäster, kyrkobesökare och husvagnsfolk.

Det är bara underbart.
Mitt i allt detta kommer så ändå allvaret i form av sportsliga
framgångar in.
Jag har vacklat många gånger på detta mål. Vad jag menar är: är det
egentligen så viktigt att ligga i höga divisioner?

Vore det inte bättre ta det lite lugnt, spela i ”femman” och bara ha det
lugnt och skönt som tjuren Ferdinand?
Samma sak är det ju med privatlivet, den så kallade karriären.

Ibland måste man ställa ner foten. Speciellt när tiden rusar iväg och
man ska så mycket, måsten som hänger likt stora ok över en.
Ställ då ner foten, på stället halt!
Strunta i disken och tvätten idag.

Ge dig själv en dag i naturen. Vandra ute, känn dofterna från skog och
mark, och titta där, herr kantarell skymtar fram.

Vad fasen betyder egentligen framgångar/karriär i jämnförelse med att få
såna upplevelser?
Just det, ingenting...och ingenting kan inte heller köpas.
Tänk på det!

När förnuftet tryter

Tisdag, 31 Maj 2005

Hur mycket skit ska man behöva ta inom idrotten?
Kan man säga vad som helst till en fotbollspelare eller domare?
Vad gör vi när ledare i klubbar beter sig mindre lämpligt genom att
vråla ut sin vrede till spelare?
Vad gör vi när spelare skriker och spyr galla mot en domare?

Ja, detta är frågor som länge engagerat mig. Inte blev det mindre sedan
Göteborgs Fotbollsförbund numera vill införa något som heter "Nolltolerans"
I korthet går detta ut på att få bort svordomar, könsord etc. Man menar
att detta kommer senare att resultera i meningslöst våld.

I en TV-sänd debatt förra veckan strålade man samman och pratade om
detta. Man drog jämnförelser och menade att det ska finnas ett
kampmoment inom fotbollen, annars är den förlorad.
Någon menade också att det är betydligt värre få sina hälsenor avkapade
än ta lite skrik och skrän.

Själv tycker jag det är bra man tar upp ämnet till debatt. Jag har gjort
det några gånger, men mest talat för döva öron, just då.
Man behöver inte vara speciellt högutbildad för se att det är mycket som
gått över styr inom vissa idrotter.
När glåpord skriks rakt ut över en fotbollsplan är det inte vackert.
Visst, i stridens hetta kan allt hända, men....

Vad jag skulle vilja se är att ALLA tar ansvar. I Saxemara IF finns ett
mycket bra material som heter Blå Tråden.
Några har säkert inte ens läst igenom det, gör det nu!
Om vi kan hjälpas åt med att följa de punkter som tas upp i dokumenten,
så har vi kommit mycket långt.

Jag tror faktiskt att just framträda på ett bra sätt, kommer bli den
bästa medicin när det gäller rekryteringar till idrotten.
Här har alltså SIF en unik möjlighet som måste förvaltas.
Den berömda SIF-andan finns redan, bygg vidare på det konceptet
tillsammans med utveckling av Blå Tråden.
Det finns ingen sponsor i världen som vill vara med i negativa sammanhang.
Alltså ytterligare ett argument till ändra våra vanor inom idrotten.

Sagt av en som inte läst betendevetenskap.
Allt som sägs och skrivs numera inom all debatt måste tydligen
verifieras av nån typ av professor.
Har vi plötsligt glömt bort att det finns nåt som heter sunt förnuft?

Sista ordet är inte sagt i detta ämnet. Var så säker!

Vem bestämmer?

Tisdag, 17 Maj 2005

Hur mycket ska en enskild spelare bestämma i ett lag?
Frågan är aktuell sedan ett antal turer kring IFK Göteborgs spelare
Stefan Selakovic.
"Proffs eller lekskola, IFK" är rubriken i Aftonbladet 17/5-05, signerat
Lasse Sandlin.
Om ni inte läst det, så gör just det.
Ganska intressant, måste jag erkänna.

Möjligen kan det vara en höna av en fjäder, men ändå.
Faktum är att man kan läsa det på olika sätt. Antingen som en kul grej,
eller som en mindre varningsklocka.
Bara att välja.

Om en tränare tycker att du som spelare ska vara mittfältare, medan du
själv anser att du är back, hur skulle du reagera?
Säga att jag ska spela som back och inget annat, bara konkurrera om de
platserna.
Eller, säga, jag spelar där du vill ha mig.

Visst det kan säkert finnas tillfällen där spelarens "önskningar" ska
tillgodoses, men utgångspunkten måste väl ändå vara tränarens?
För vad ska han annars göra?
Springa med koner?

Om du inte ställer upp på de villkor som din chef kommer med, finns
alternativ.
Antingen ställa upp eller säga nej och sedan välja ett annat jobb.
Men jag tror faktiskt att många, inte bara spelare inom fotbollen,
skulle må mycket bra av omskolningar till andra positioner än de som de
tror sig bemästra.

Och det är väl därför som vi har tränare/chefer? De ser, analyserar och
ska kunna placera sina spelare där de mest tror sig att just du kan göra
nytta.
Jag tror generellt inte det finns tränare som placerar spelare på
positioner av ren illvilja.

Men frågan kvarstår?
Vem ska bestämma?
Spelaren eller tränaren?

Ursäkta jag svär

Fredag, 21 Maj 2004

Det är ju då själve fan!
Förlåt, man ska inte svära. Men är du läskunnig har du säkert både läst
och hört värre saker.
Å andra sidan tycker jag de kan användas i allvarliga sammanhang.
Och nu är det allvar.

Jag tänker på den händelse som drabbade den unge 18:årige
fotbollsdomaren i länet. Han som fick ta emot handgripligheter efter en
match. Ni har läst om det och hört talas om det, det är jag säker på.
För min del tänker jag inte återberätta den historien.

Men nog är det själve fan att sånt ska behöva inträffa. Har vi så dåliga
ledare ute i klubbarna att dessa inte kan hålla undan för sånt här trams?
I stridens hetta kan det förstås alltid gapas om både det ena och det
andra, men gå lös på folk...nääää...väck med såna personer från idrotten.

Så fort nån öppnar truten och öser ut sin galla över någon person, då är
det alla och ens ansvar att täppa till den halsen. Alltså säga ifrån.
Om sedan nån så mycket som lägger en hand på en annan, då ska denne
aldrig mera ses i såna sammanhang.

Det där tycker jag är enkla grejer. Efter att ha rest runt en del i
Ronneby Kommun på många arenor så kan jag bara säga att det tycks banne
mig inte bli bättre genom åren.
Många föreningar arbetar med att stävja problemet. Men mer måste
tydligen göras.

Problemet är tydligen att ingen ser det som ett problem. För om det är
ett problem, då tar man itu med det. Och ett problem är det. Punkt slut!
Oavsett vilken idrott det handlar om finns dessa avarter.
Åter igen ser jag detta som ett perfekt projekt för SISU. De har ju nyss
startat ett som heter ”Ledarfokus”, gå med i den och lär er nåt.

I Saxemara IF finns sedan en tid tillbaka en samling dokument som heter
”Blå Tråden”. Det är olika former av policys som satts upp, allt från
knattar upp till a-lag, samt ledare i olika befattningar.
Här finns till och med en policy för hur mamma och pappa bäst kan stötta
laget.

Jag gillar dessa dokument. Men de blir ju tyvärr en tråkig
pappersprodukt om man inte vet vad de handlar om. Alla dessa handlingar
kommer vi, i samband med ny layout på webbsidan, publicera. Efter att ha
läst dessa dokument avigt och rätt kan sedan alla som arbetar i Saxemara
IF enkelt svara på vad SIF står för.

Till sist en liten uppmaning bara. Om vi hjälper varandra utanför
idrottsarenorna och tar tag i folk som ser lite smått ilska ut, så
slipper vi massa tjafs.
För att säga ifrån till folk som beter sig olämpligt är faktiskt vår
förbannade skyldighet.

Media vs sport = oavgjort

Lördag, 26 Juli 2003

Inte utan att man sitter och börjar bli lite trött. Det är semester och
det är varmt och skönt.
Men det är inte det som tröttar min lilla hjärna.
Utan idrottsstjärnor som plötsligt får lite mothugg, måste skylla på
massa konstiga saker.
I sim-VM tyckte ju divan Alshammar att det var medias fel. Det var de
som hade satt upp ett för hårt tryck. Jaså, säger jag bara. Det är väl
ändå inte journalisterna som ska simma in medaljerna, eller?

I dagens Aftonbladet (26/7-03), läser jag om fotbollspelaren Tobias Grahn.
Han menar att det som skrivits och sagts om honom bara stämmer till 20
procent.
Tobias menar också att de norska mediderna skulle ha ett intresse av att
skapa en konflikt i klubben Vålerengen….

Man tar sig för pannan, torkar svetten. Och hoppas att det bara är
uttalande av människor som lider av någon form av vätskebrist.
Media har givetvis en mycket stor roll i vad som händer inom sportens
värld. Men att det skulle gå så långt att journalister är ute på någon
form av häxjakt, det tror jag ändå är att ta i.
Däremot är det ju enkelt och befriande att skylla på någon/något annat.
För inte kan det väl vara mitt fel?

Nä, sport och media hör samman. Inget tu tal om det. Båda lever i
symbios med varandra, med andra ord är de lika beroende av vad som
händer på respektive sida.
Detta vet de flesta inom branschen. Idrottare utnyttjar detta också. Det
har hänt mer än en gång att jag blivit uppringd av spelare som sagt att
de ska byta klubb.
Men eftersom de legat i fejd om pengar så har man gått ut med andra
uppgifter till mig, sagt att ytterligare klubbar också varit intresserade.
På det viset har jag varit delaktig i att trissa upp ett pris på en
spelare…hepp!
Och ni alla skulle bli minst sagt förvånade över hur vanligt detta var.
Om jag avslöjade dessa namn vet jag att många av er skulle omvärdera en
och annan idrottsprofil….

Nog talat om det tjafset. Nu över till ett ämne som under alla år
intresserat mig enormt. Nämligen doping.
Jag tänker på Djurgårdens hockeyspelare, Patrik Nilsson, som ertappades
med ämnet nandrolon i kroppen efter att ha käkat kosttillskott.
Ämnet är med på dopinglistan och är mycket välkänt inom idrottsvärlden.
Det är med andra ord anabola steroider vi pratar om.
I två år blir nu den elitspelande hockeyliraren avstängd i Sverige. Men
i NHL kan han spela när som helst.
Där har man liksom en helt annan syn på detta med kosttillskott och doping.

Frågan man ställer sig är hur det ser ut på lokal nivå, oavsett idrott.
Jag är mer än övertygad om att, om inte du själv, så känner du någon som
”spätt” på sin muskelmassa med hjälp av mystiska preparat.
Eller hur?

"Att fela är mänskligt, att skylla på andra är politik".
Har någon klok sagt, det var dock inte jag.

Knappast ett skämt

Tisdag, 1 April 2003

Åhh boy, vilket vackert väder….
Sjunger Peps när jag rullar upp gardinen. Och visst lyser solen starkt
in i rummet.
Våren har kommit och med den fotbollen fram på våra planer.
Först grus och sedan gräs.
Just nu så här års slits man hårt som idrottsintresserad. Hockeyn har
sina slutspel, handbollen är rafflande till tusen, fotbollen står inför
sina premiärer.

Spekulationstider kan man också kalla denna årstid.
Den ena experten efter den andra ska tippa, bara för att sedan säga att
man hade fel.
Ta bara exemplet med hockeyns Timrå. Ingen trodde på laget, de skulle
åka ur elitserien med dunder och brak, alla var ense.
Laget visade sig gå till slutspel!

Timrå har hela säsongen slagit ur underläge och lyckats över förväntan i
serien. När de väl kom till slutspel sades att laget också slog ur
underläge. Hur kan ett lag slå ur underläge i ett slutspel?
Men ofta är det denna typ av snack som kan vara en fördel för ett lag.
Lag som har favorittryck på sig har oftast problem med att just stå upp
mot favoritskapet.

När det gäller enskilda individer verkar det dock som att våra unga
idrottare är kaxigare än vanligt. Inom friidrotten skördar man ju enorma
framgångar. Här finns också ett gäng som verkligen vågar tro på sig
själva och utstrålar en enorm glädje i det de utövar.
Jag tror att det utgör en stor del i framgångarna, tro på dig och ha
kul, då kommer du långt!

Nu när fotbollsserierna snart drar igång kommer också andra figurer att
agera på planen. Jag tänker på domarkåren. Dessa stackare som tydligen
kan hånas och får utstå mer spott och spe än man normalt behöver ta på
en arbetsplats.
Snart går det väl så långt att det som sägs till en domare kommer
polisanmälas.
Ibland förstår jag inte varför en människa vill bli domare. I
bedömningssporter är det ju oerhört svårt att alltid hitta rätt.

Om jag själv skulle bli domare finns det ett enkelt jobb. Nämligen den
som kollar på höjdhopp. Vit flagga viftas om ribban ligger kvar, röd om
den rivs ner. Till och med ett jobb som jag klarar av.

Jag hoppas att årets fotbollssäsong blir en spännande rafflande säsong
där det hela kommer att avgöras under sista delen av omgångarna. Då
ställer också publiken upp och kommer till matcherna.

Till sist en önskning: hoppas att fotbollsdomarna får bättre respekt och
status. En fråga för alla i alla led att ta itu med.
Definitivt inget första april-skämt!!

Mjölk-kon som sinar

Fredag, 11 Oktober 2002

Hur är det ställt med din förenings ekonomi?
Frågan är ställd med tanke på att hela landet just nu tycks hamnat i
någon slags Bingo-Lotto-kramp. Kramp eftersom lotterna säljs i allt
färre antal och detta drabbar föreningarna.
Jag har sedan en längre tid tillbaka varnat för just detta som många
föreningar nu märker av, nämligen att mjölk-kossan sinar….

Vill härmed återberätta en helt sann historia:
En grabb som deltar i en lagidrott kom till träning, som vanligt. Hela
hösten har det snackats om hur många lotter han skulle sälja varje
vecka. På denna träning dyker en ny företeelse upp.
Varje spelare i laget ska också, utöver lotterna, skaffa en sponsor som
ger klubben 3.000:-
”Det där har vi inte alls pratat om”, säger grabben paff.
”Men nu ska vi jobba på detta sättet”, säger ledaren i föreningen.

På den här grabbens tröja finns ett annat välkänt föreningsnamn med.
”Var ska jag, som ingen känner, kunna vända mig till för att få in dessa
pengar?” undrar sen grabben.
”Ring upp den där föreningen”, säger ledaren och pekar på tröjan med ett
föreningsnamn.

Hela historien slutar med att grabben lämnar föreningen på stället. Han
vill inte vara med längre. Tar sina prylar och går…
Med det har denna föreningen förlorat en ung lovande talang.

Jag återberättar detta som ett synnerligen dåligt exempel på hur en
förening inte får sköta sig. Men eftersom mjölk-kon Bingo-Lotto nu
sinar, är det tydligen så att man tvingas ta till vilka medel som helst.
Att sedan som denna förening be ungdomar ringa till andra föreningar för
att be sponsorhjälp, vad katten är det? Förkastligt, förstås.

Med hjälp av Bingo-Lotto har många föreningar dragit på sig enorma
utgifter varje månad. Nu kommer det att svida i skinnet rejält på många.
Och jag tycker inte det minsta synd om dem.
Man har sig själva att skylla. För vem kunde ens i sin enfald tro att
Bingo-Lotto bara skulle kunna öka och öka.

Den klubbkassör som trott det och den ordförande som tillåtet sin
förening växa över sina breddar på detta sätt, borde väl nästan
sinnesundersökas.
Men jag vet redan nu vilka som får betala priset. Nämligen de som drar
in mest pengar till föreningarna. Ungdomarna.
För snart kommer snyftande berättelser i media om föreningar som tvingas
lägga ner ungdomsverksamhet, just därför att det saknas pengar.

Sån dynga vill jag inte ens höra talas om. Det är banne mig de vuxna som
dragit det för långt!
Nu är det dags att besinna sig. Ta flera steg tillbaka och hitta
tillbaka till sina kärnverksamheter.

Hur ser det ut i din förening eller klubb? Har kassören börjat damma av
chokladhjulet, eller?
Det är sannerligen dags hitta andra sätt försörja sig på än Bingo-Lotto.
Låt bara inte skattebetalarna betala kalaset.

Rolig fotboll

Torsdag, 19 Juli 2001

Vore jag fotbollstränare idag skulle jag vara orolig. Okej, inte på
någon lägre nivå, kanske. Men tänker om man arbetar i den yttersta eliten.
Vad jag syftar på i dessa lite diffusa termer är Hammarbys tveklösa nej
till att förlänga Sören Cratz kontrakt.
Han har tagit upp Bajen till ett topplag i den högsta
fotbollsdivisionen. Men det räcker inte!
Istället sitter en kommitté och säger att nu ska det spelas ”rolig fotboll”.
Vad är rolig fotboll? Ska vi ha clowner som springer runt och jagar boll
och spelare? Gärna med en röd lösnäsa…

Skämt åsido, jag är lite kluven till detta. Mest tänker jag på hur
tillsättandet av tränare går till. Resultat räcker alltså inte enbart.
Under många år har jag likt en envis papegoja hävdat att idrott, i
synnerhet fotboll, är underhållning.
Men de orden har man snabbt fått äta upp av spelare, ledare och tränare.
”Det viktiga är att vinna och få tre poäng, hur man tar poängen syns
inte i tabellen”, hävdar de.
Sant. Fast om nu Hammarby säger att det ska spelas en roligare fotboll,
och verkligen satsar på just det, gör de fel då?

Nä, säger jag. Det är sällan som jag kan hålla med fotbollsoraklet Billy
Ohlsson i sina kommentarer men just uttalandet som sas i Aftonbladet
18/7 är en lysande devis:
”De spelare som kommer till oss ska vilja spela med Bajen. Spela med
hjärtat och vilja underhålla publiken på Söderstadion. De ska våga köra
en motspelare och ta sig igenom på egen hand, säger Billy Ohlsson”.
Jag jublar och bubblar av lycka. Äntligen en klubb som sätter publiken i
främre rummet. För underhållning är just vad publiken vill ha. Och att
spela inför tomma läktare gör ingen klubb rik.
Tror inte heller att det är en slump att just Hammarby har en av landets
färgstarkaste klackar.

Nu vill jag se fler liknande beslut. Fotbollen, såsom många andra
idrotter, behöver nytänkande. Hammarbys strategi är verkligen rolig. Jag
hoppas att det slår väl ut och blir en ny trend.

Vidare noterar jag att landslagets Olof Mellberg, tillika ett SIF-fan,
nu sålts för 85 miljoner. Ett par miljoner mer alltså än Zlatan såldes för.
Frågan är hur länge denna rekordnotering står sig. Troligen månaden ut,
sen kommer nya svindlande belopp.
Och ingen gick väl miste om Mats Sundins jätteklipp i NHL-laget Toronto.
Han kommer tjäna mer pengar på en dag än vad en fabriksarbetare drar
ihop under ett helt år.
Orättvist? Förfärligt? Nä, det handlar om stora företag som drar in
pengarna.
Här är det ingen som behöver satsa på tombola eller sälja bingo-lotter
för att rädda ekonomin.

Det var allt. Nu ska jag lämna in tomburkar, 50 öre styck. Har två
säckar fulla som samlats. Det är mina blivande pensionspengar som läggs
på hög. Något som vare sig Olof Mellberg eller Mats Sundin behöver bry
sig om.

Populäraste landslaget

Tisdag, 6 Februari 2001

Handboll och åter handboll.
Det har bara varit handboll för hela slanten under några veckor.
Anledningen är förstås att VM pågått. Nu blev det silver för Sveriges
folkkäraste landslag.
Jodå, ni läste rätt. Handbollslandslaget är populärast.
Jag missunnar inte dem det. På inget sätt.
I kast med att fotbollslandslaget och även hockeylandslaget agerat
kryckigt, måste man liksom hålla på nåt annat lag ju.
Ingen vill egentligen hålla på en förlorare. Och dit måste man nog ändå
säga att både fotbollen och hockeyn tillhör. I alla fall idag.

Handbollen tar nu allt mer mark. I Ronneby är det bara till att titta på
deras utbredning. Ronneby HK är stora, mycket stora. De har en
ungdomsskara i verksamhet som skulle få vilken annan klubb som helst att
bli avundsjuka.
Klubben är nu så stor att man växt ur sporthallen. Den räcker inte till.
Inte ens att man hyr in sig i närliggande tennishall förslår!!
Då förstår ni också vidden av deras verksamhet.

Detta händer allt medan hockeyn och fotbollen håller på med sina saker.
Båda idrotterna klagar lite titt som tätt över stora hål i sina kullar.
Men de tar inga nya grepp alls. HALLÅ!!! Idrottsledare i dessa sporter,
ser ni inte vad som håller på att hända.
Varför lockar handbollen? Vad gör de som vi inte gör? Ställ er liknande
frågor, rannsaka.
Men framför allt: Se till att skapa en samarbete mellan idrotterna. Det
är bra för alla.
Sitt inte still i båten bara.
För snart har ni inget skepp att vara kaptener över…

Vidare kan man bara konstatera att Tingsryds AIF är för härliga. Denna
hockeyklubb som ronnebybor och kallingebor tagit till sitt hjärta.
Nästan lite unikt det. För ingenstans i Blekinge älskar man TAIF så
mycket som här.
Så, keep on TAIF!
Tigrarna har sannerligen vässat klorna och chockat hela hockeysverige.
Inte minst Fagerlund…

Chockar gör väl knappast inte hockeyoraklet Leif Boork numera. Men när
han för nån vecka sedan meddelade i pressen att Mario Lemieux comeback i
NHL-hockeyn var en myt, tog han kanske i lite väl bra.
I Aftonbladet fick han också ta upp tråden på nytt för att förklara sig.
Detta i deras numera utmärka bilaga som förstärkts med sportdebatt,
f-låt för denna reklamen.. Boorks försvarstal gick ut på att alla blivit
uppköpta och förblindade av olika mörka krafter kring NHL. Boork är i
stort sett den enda som är vaken nog att inse detta. Alla andra har fel.
Allt runt NHL är en myt. Han till och med förklarar att ordet myt
betyder: ”berättelse om övernaturliga ting (Svensk Ordbok 1986)”.
Här avslutar jag hans myter. Tycker allt är en sorglig soppa.
Funderar också på om möjligen herr Boork bara är en myt i denna värld...

Myt är det dock inte att bandygrabbarna i Fredriksberg ska strippa. De
vill bli vid stadd kassa genom att lätta på klädseln.
Välkomna grabbar till ett av världens äldsta yrken, säger jag.
Samtidigt väntar jag på att några käcka damlag ska ta till samma härliga
grepp.
I jämlikhetens namn borde de väl göra det också?
Eller hur skulle tongångarna då låta inför ett sånt kommande scenario?
Vore intressant att veta...

Avgå! Nä, stanna kvar!

Lördag, 14 Oktober 2000

Avgå eller icke avgå? Det är den stora frågan.
Frågan som varit hetast av dem alla under en veckas tid. Ralf Edström
gick ut och öppet kritiserade våra två svenska förbundskaptener i fotboll.
Det var efter matchen mot Turkiet, sen kom nästa slag, då mot Slovakien.
Två matcher och två poäng för Sverige.

Men vi kräver mer.
Gör en ”keegan” skriks det, dvs avgå säger man till förbundskaptenerna.
Själv var jag tidigare inne på samma linje. Men inte nu.
Sanningen är väl att Sverige är inte bättre.
Sedan kvittar det att lirare Larsson och Mjällby firar den ena segern
efter den andra i skotska ligan.
I landslaget gör de dock inte mycket väsen av sig.
Säger inte det mer om skotska ligan, egentligen? Hur bra är den?

Att det finns saker som saknas i det svenska landslaget ser de flesta.
Kantspelet är ju numera som bortblåst. Men har man spelare som inte kan
det spelet, tvingas man till ett annat.
Jag tror att Lars-Tommy vet vad de gör. De tittar på sitt lag och måste
rätta spelet efter de mannar man har till förfogande.

Det är inte speciellt länge sedan landslaget var riktigt, riktigt dåligt.
1990 under VM tänker jag på. 1-2, 1-2, 1-2 marscherade landslaget ut med då.
Sommaren 1994 vet vi vad som händer VM-brons och tropisk hetta över
landet. Landslaget var kanonhett. Då hade vi rätt spelare på varje plats
i laget.
Men nu kommer baksmällan. Man är inne i en generationsväxling. Sånt
händer med alla lag. Inget unikt alls.

Felet är bara att landslaget har varit stängt för unga talanger. Ingen
har knappt kunnat rucka undan spelare som Roland Nilsson.
Nu finns inte de rätta spelarna.
Ta nya tag nu!
Nu finns det bästa tillfället i världen till förnyelse. Släng in unga
hungriga spelare som kan och vill.
Det finns många bra i landet Sverige. Vi behöver inte bara ringa in
proffsen så fort landslaget ska spela.

Think different

Måndag, 9 Oktober 2000

Fotbollsäsongen år 2000 ser inte speciellt bra ut. Det är inte bara
landslaget som haft det motigt.
I Blekinge har det gått trögt för många lag.
Vad det beror på vet väl knappt någon. För om man det visste vore det ju
en baggis att rätta till problemet.
Fullt så enkelt är det givetvis inte.

Och det märkliga är, har det väl börjat gå nedåt, så går det våldsamt
snabbt utför. Kälkbacken blir allt brantare, liksom. Precis som den blir
när man sedan ska vända. Då möts man av samma backe, men den är som alla
vet lättare att rutscha ut för än bestiga.
Att självförtroenden får sig en knäck i takt med bristande segrar är
fullt förståeligt. Blir det sedan gnäll utanför plan, i styrelserum,
sponsorer och bland fansen, då är det extra tungt.

Ibland undrar man om vi tar lite för allvarligt på detta med sport,
oavsett vilken nivå det än handlar om.
Alla gör fel och misstag. Men i sportens värld får de bara inte
förekomma. Det är mycket sällan man blir förlåten.
I svensk fotboll finns det ju en och annan som missat någon viktig
straff. Egentligen bara blivit ihågkommen för det och inget annat.
Hur kul är det på en skala? Bara en stilla undran.

Lag som åker ner i divisionerna gör det givetvis av en enda anledning.
Man har inte räckt till under ordinarie säsong. Då är det till att bita
i det sura äpplet och ta nya tag.
Hamnar man på en kvalplats innebär det att man fått en extra chans att
spela sig kvar i divisionen. Oftast visar det sig att lag från den högre
divisionen behåller sin plats.

Nej, år 2000 blev ingen större hit på något sätt. Jag hade personligen
väntat på mycket mer. I länet ser det mörkt ut, med undantag Mjällby och
Karlshamn. I Ronneby är det långt ifrån bra. Numera är det ju bara
SIF-arna som håller näsan över vattenytan.
Låt oss hoppas det blir nytt kontrakt för deras del.

Annars kan jag bara hålla med de som menar att ha roligt är nyttigt. 500
skratt per dag sägs vara extra uppiggande.
För att uppnå det måste man ha distans till sig själv och allt det man
gör. Ta inte så allvarligt på saker och ting, det blir bara jobbigt i
längden.
Så: var förlåtande, skratta, gör misstag, erkänn fel och brister.
Med andra ord, var mänsklig.

Vad är en tränare?

Fredag, 28 Juli 2000

Nu har jag funderat lite kring det här med att vara tränare i ett lag.

Det har jag aldrig varit, knappt tränat i hela mitt liv.
Jo, nu ljuger jag. Jag var, hör och häpna, med i fotboll i både Saxemara
IF och Kallinge SK. Att jag sedan var totalt oduglig i allt vad idrott
heter är en annan sak.
Berodde på omständigheter som jag inte vill gå in på här. Men så mycket
kan avslöjas, jag blev liksom inte vald bland de första när vi delade
upp lag. Snarare sist och knappt det…
Och, det är märkligt, sånt kommer man ihåg! Banne mig att jag aldrig så
länge jag lever kommer glömma detta! Hoppas att det finns en och annan
som har lite, lite dåligt samvete för det idag. Tyvärr, är det redan för
sent för min del.
Men ni andra: se aldrig till att en och samma person blir vald sist!
Speciellt viktigt om man nu är tränare i ett ungdomslag.

Vilket osökt gör att vi kommer tillbaka där jag började.
Tränare.
Vad är deras arbetsuppgift, egentligen? Se till att alla i laget har bra
flås eller ska han/hon kunna matcha laget?
Som jag ser det verkar vara som om de måste göra båda delarna. Mest se
till att spelarna har ork och bra kondition. Och nu pratar vi
a-lagsnivå. Inget annat.
Jag tycker att en tränare på den nivån ska matcha laget. I hockey är man
ganska bra på det måste jag erkänna. Men i fotboll finns det väldigt få
som vågar göra förändringar. Och jag begriper det ta mig fanken inte.

Att kasta in en ny spelare när det är två minuter kvar av en match är
inget annat än spelförstörande, det är väldigt få spelare som på två
minuter hinner ändra en matchutveckling.
Det dumma i fotboll är att man inte kan köra med flygande byten. I de
flesta andra sporter går detta fint. Men inte i fotboll.
Här måste fotbollen se om sitt hus och ändra på reglerna. Klart att man
måste kunna ha en trupp på 15 man och sedan låta tränaren matcha laget
efter händelserna på plan.
Publiken vill ha spelflyt och inga spelavbrott. Precis som det lag som
är inne i flytet just då.
Då tar motståndarna till ett byte! Spelförstörande så det skriker.
Tempot sjunker igen.

Jag anser att en tränares roll, speciellt i fotboll, ska vara att matcha
laget. Inte se till att spelarna klarar av att springa 2 kilometer på
viss tid osv. Eller springa med koner och låta spelarna finta runt dem.
Fotbollsträningarna är statiska, de suger som man säger. Många i alla
fall. På fotbollsträningar borde man mer analysera spelmönster,
kombinationer och liknande.

Annars tycker jag liksom att fotboll, som kallas för det gröna fältets
schack, snabbt måste kasta bort den klyschan.
Schack är ett av de mest spelande strategispel som finns på denna jord.
Så ni som tycker strategispel på datorn är kul, och tror det är nåt
nytt, kasta er i väggen.
Schack är globalt. Precis som fotboll.
Därför har man dragit dessa paralleller.
Men, ge mig mer matchande och coachande fotbollstränare.

Bort med fegheten!

Noterat på ett blött block

Tisdag, 18 Juli 2000

Äntligen någon som går emot strömmen. Jag tänker på hockeyspelaren
Kristian Huselius. Han stannar kvar i Frölunda istället för att nappa på
ett NHL-anbud från Florida Panters. 20 miljoner på tre år är liksom
borta med det beskedet. Härligt tycker undertecknad att pengar inte är allt.

* Läser om förbluffande siffror i fotbollen. Lazio med Sven-Göran
Eriksson i spetsen har handlat för 1,5 miljarder. Inhandlat bara på de
senaste månaderna!!
Klart dyrast av dem alla Hernan Crespo som Lazio fick prångla ut 475
miljoner för.
Man hisnar…

* Travsporten är i kris. Jodå, spelarna är inte lika heta längre på
detta spel. Istället är det nu de supersnabba hundarna som tycks vara
föremål för intresse.
När den debatten väckts i Sverige kommer slaktarbilder från Europa på
hur man behandlar dessa djur. De hängs och flås! Är de kass på
löparbanan har de liksom gjort sitt, verkar de mena.
Sanningen är den att man i många andra länder har ett helt annat
förhållningssätt till djur än vad vi har. Inte minst hundar. I många
länder är det ju rena delikatessen att servera knaperstekt hundrevben.
Och, jodå, det smakar inte illa.
Är väl bara i landet ”lagom” Sverige som hundar kan vara en slags
familjemedlem och sörjas mer än morfar och mormor när de kolar vippen…

* EM-fiasko. Läser jag i Aftonbladet som intervjuar Magnus Hedman. Nu
tar han till de ord som de svenska fansen redan haft på tungan länge.
Bättre sent än aldrig.

* Noterar att Ian Thorpes fötter är stora. Han har skonummer 51 och är
Australiens simmarkung nummer ett. Han är dopad och därför fått dessa
jättefötter, sa den tyske förbundskaptenen Chris Bremer. Nu måste han be
om ursäkt för det. Som om Tyskland aldrig skulle ha drabbats av nån
abnorm personlighet? Vad var det nu han hette, Hitler nåt…

* Lennox Lewis vill en gång för alltid täppa till truten på Mike Tyson.
Lewwis vann sin boxningsmatch enkelt och vill gärna ha ett möte med
Tyson. Jag hoppas innerligt det blir av och att Lewis en gång för alltid
visar var Tyson hör hemma. Nämligen utanför ringen.

* Från lokala horisonten finns inte mycket att orda om. Bara att det
varit/är uppehåll i fotbollen. Jag längtar tills den sätter fart igen.
Då hoppas jag att SIF-arna kan komma igen lite bättre. Vårsäsongen har
inte varit lysande. Målen saknas verkligen. Uppehållet har säkert gjort
laget gott och gett dem att de måste vara mer offensiva(läses sätta
chanserna).

Avslutningsvis vill jag tacka alla som på ett eller annat sätt hört av
sig angående min förra krönika. Lite känslosam som den blev på slutet.
Förstod att det trots allt var ganska många som lyfte på ögonbrynen.
Någon präst lär jag dock aldrig bli. Inte ens med i svenska kyrkan. Via
den krönikan har i alla fall jag och många med mig hittat beröringspunkter.
Krama varandra i idrotten.

Glädje och sorg

Fredag, 7 Juli 2000

Glädje och sorg.
På en enda gång samma helg.
Maldini och Albertini grät öppet efter att de förlorat EM-finalen mot
Frankrike. Stora starka män som plötsligt visade sig vara oerhört bräckliga.

Italien såg ut att gå en säker seger till mötes. Men på tilläggstid kan
fransmännen kontraslå och överlista turneringens bästa målvakt, Toldo.
Han var förstås också otröstlig efter matchen.
Men segermålet hade han inget att göra nåt åt. Pang rakt upp i nätataket
under den första förlängningskvarten. Frankrike vann rättvist.

Jag tycker det här var en seger för fotbollen. Man fick se mycket fina
prestationer där teknik med finter verkligen var underbara att se.
Den råa rent fysiska fotbollen fanns förstås också, men en lirare som
Zidane är alltid i en klass för sig. Även om till och med han hade lite
problem i finalen.

Många fina mål gjordes i EM, ett fall framåt där det straffade sig att
spela en defensiv och spelförstörande fotboll.
Heja, heja, säger jag och applåderar målen. Det är ju det man vill se.
Huliganerna höll sig trots allt ganska lugna. Inte minst eftersom
UEFA-basen Lennart Johansson hotade med att stänga ut England från den
internationella fotbollen.

Nog är det märkligt att det måste till såna drastiska saker. Och det
straffar då laget och inte de som ställt till oredan.
För ett par svenskar blev det dock till att skaka galler. De togs av
polisen när de störde ordningen. Helt rätt att bura in dem!
Italiens tårar kommer ändå att vara ganska bleka tårar den 2 juli år
2000. Istället sitter för alltid nio människors död på min näthinna.
Roskilde…

Den tomhet de berörda känner efter en sån händelse kan man inte mäta mot
att ha förlorat i en match. Livet är så mycket mer än idrott.
Herregud, egentligen är det ju bara en lek! Precis som det borde vara
att gå på en konsert. En upplevelse.
Mina tända ljus ger inga liv tillbaka. Men jag vet att det gäller leva
här och nu.

Livet är ingen lek, den är en skänk man fått av sina föräldrar. Gäller
bara att fylla tiden med så många upplevelser som möjligt under den
korta tid man har.
Ingen är odödlig. Inte ens Zidane.
Må gott i era himlar alla döda.
Amen.

EM-feber

Fredag, 9 Juni 2000

EM är här nu!

Efter mycket i media är det äntligen dags att börja spela. Skönt tycker jag.
Så här upp-piskad stämning inför ett fotbolls-EM har jag nog aldrig
varit med om.
I sig är det kanske inte så konstigt.

Detta är nämligen för första gången som Sverige lyckats ta sig till
slutspel av egen kraft. Visst, man spelade med redan 1992, men då var
Sverige värdland och fick en gratisplats.
Åtta år senare är det annorlunda. Nu är vi med. Men vi kommer nog inte
så långt är jag rädd för.

Detta, det elfte EM-slutspelet, är mer än stentufft. Vilka som vinner
återkommer jag till senare.
Men först en titt i backspegeln om EM och dess utveckling.
När EM startade 1960 var det endast 17 nationer med varav fyra i
slutspelet! EM bojkottades av många nationer, där ibland Sverige. I år
deltog 48 nationer och 16 är med i slutspelet. Tufft så det förslår med
andra ord…

Öststaterna dominerar i inledningen av de första EM-slutspelen.
I det fjärde EM:et kom så Gerd Muller och hans Västtyskland i gång. Året
är 1972, han petar in 11 mål av landets 18 möjliga. Tro fanken man ville
vara han på planen! Han är min kung genom de EM som spelats.
Västtyskland dominerade kraftigt i Europa under 70-talet. Man vann bland
annat VM på hemmaplan under 1974.

Om EM kan sägas mycket. Men det som kan bevisas är att det aldrig varit
ett enda land som dominerat genom alla åren. Vilka kommer egentligen
ihåg att ett land som Tjeckoslovakien vann EM 1976?

Danmark 1992 tog dock alla med storm till sitt hjärta. Laget halkade in
på ett bananskal eftersom Jugoslavien stoppades i slutspelet genom
sanktioner. Danskarna gjorde det ingen trodde var möjligt.

I år tror jag banne mig att det dags för någon annan nation att göra
liknande.
Jag skulle inte bli förvånad om vare sig Turkiet eller Norge tog hem
hela klabbet!
Vet att jag sticker ut hakan som tror så.

Vågar du sätta emot? I så fall, vilket lag vinner? Det är den stora frågan.

Huliganer

Torsdag, 18 Maj 2000

Uefa-cupfinalen blev våldsam. Inte på fotbollsplanen. Utanför var det
kravaller i Köpenhamn.
Nu reser man åter frågor om det är fotbollsklubbarnas ansvar se till att
fans håller sig lugna.
Jag tycker banne mig det!
Det är inte meningen att skattepengar för flera miljoner ska gå till
sånt här. Sedan kan jag bara konstatera att England är det land idag som
tagit huliganer på mest allvar.
Den danska polisen gick inte speciellt hårt fram när fans från England
och Turkiet drabbade samman.
I England hade man buntat ihop dem direkt!
Så ska det vara.

Rapporterna i media är entydiga. Det gick lite väl häftigt till på stan.
Men på arenan var det lugnt och fridsamt. Publiken sjöng och trivdes.
Var förmodligen också här som de riktiga fansen fanns också.
Man kan inte annat än bli förbaskad över att sånt här får inträffa.
Ingen kommer ihåg att turkarna vann på straffar i finalen.
Bara att det var ett blodbad på Rådhusplatsen i Köpenhamn.

Bilder på folk som slår och sparkar, med tillhygge och utan, skallar som
blöder, människor som ligger med händerna i bojor.
Inte var det en vacker syn, precis.
Detta kommer i en tid när man tror att det skulle vara glömt.
Uefa-cupfinalen säger att man inte får glömma sin historia.
Sist Turkiet och England hamnade i trubbel slutade det med dödsfall!

Snart har vi EM i fotboll också. Mängder av fans ska samlas och
förhoppningsvis hylla sina lag.
Jag tror det blir allt annat än sång och jubelfest. Finns liksom en
grogrund till att det kan bli allt annat än det.
Hoppas innerligt jag har fel på den punkten.
Frågan är hur man ska hantera problemet.

Någon som har en bra lösning?
Hör av er till mig eller direkt till Uefa-presidenten Lennart Johansson.
Jag ska med varm hand maila över lösningar till honom.

Offensiv ger glädje

Fredag, 28 April 2000

Jag älskar att bläddra i lexicon.
Därför var jag en av de första som redan 1986 antecknade mig för
NE(Nationalecyklopedin). Detta minst sagt tungvrickande 20 band stora
lexicon är magnifikt.
Är det något man vill veta är det bara att slå upp.

För en tid sedan satte jag mig och läste om fotboll. Det var intressant.
Jag citerar ett par rader som handlar om taktik:
”Fotboll var ursprungligen ett spel där det främst gällde att göra mål,
efter hand har allt flera spelsystem utvecklats för att förhindra att
mål görs.”

Visst är det i sanning kul läsning? Vidare konstaterar man i NE att
antalet anfallare har blivit färre till förmån för fler försvarsspelare.
Där av drar man denna slutsaten, att spelet gått från sin grund som
består i att göra mål, numera bara att förhindra sina motståndare.

Det må vara hur det vill med det. Men helt klart är att i fotbollens
vagga gjordes otroligt fler mål än idag. Då var taktiken 1-1-8!!
Man spelade med en back, en halvback/mittfältare och åtta forwardar.
Vilken tränare skulle vilja börja med det idag?
Det hade allt varit kul se två lag mötas i ett sånt spelsystem. Varför
inte arrangera en match under uppehållet i sommar och se hur det är?

1-1-8 spelade man under 1870-talet. 20 år senare hade det utvecklats
till 2-3-5.
Idag är det egentligen bara två spelsystem som gäller, nämligen 4-4-2
och 3-5-2. Där man kan säga att den första varianten är typiskt svensk.

Den är nämligen mycket fysisk krävande och spelarna får verkligen
springa över enorma ytor. Kamp och åter kamp speglar ett sånt system.
Man talar mycket om den kollektiva insatsen i det här spelet.
3-5-2 ger mer utrymme för spelarnas individuella skicklighet. Systemet
är inte så gammalt som man tror.

Västtyskland gjorde en tråkig figur i VM 1990 med hjälp av detta system.
Fast vem kommer ihåg det? Tyskarna vann VM. Det är ju det enda som räknas.

Hur ser då nästa spelsystem ut? 2-6-2? 7-1-2?
Ja, snarare det senare om man ska tro NE. Det gäller ju att förhindra
motståndarna från att göra mål mer än att tillverka dem själv.
Personligen ser jag hellre en fotbollsmatch som slutar 4-3 än 1-0. Om
alla lag börjar slå vakt om defensiven och det ger måltorka framåt, ja,
då kommer ingen att gilla fotboll.

Inte de som betalar för att se den, i alla fall. Och det är de som ser
till att spelarna kan ha sina löner. Så underhåll mig med många mål och
en offensivt lagd fotboll.

Detta sagt i tider när det svenska fotbollslandslaget sågas ordentligt
efter sin 1-0-seger mot Danmark. Och jo, jag såg också matchen. Helt
bedrövlig fotboll. Mina pengar fick då de inte…

Stefan "med-dobbarna-före" Schwartz

Fredag, 21 April 2000

Stefan Schwartz skadades olyckligt för ett tag sedan. Omgående höjdes
frågan om att Sveriges EM-deltagande kanske kan misslyckas på grund av
detta.
För det första. EM har inte börjat. Sverige har inte spelat en enda
match i turneringen. Redan tycks vi förlorat.

Då är det banne mig inte konstigt om det går åt skogen. En sån
inställning kan man sannerligen inte ha. Man får helt enkelt inte ha den.
Och vad beträffar Stefan ”med-dobbarna-före” Schwartz så är det i sig
synd att han blivit skadad. Men jag tror inte han har SÅ stor betydelse.

Han sägs göra underverk vid sidan om plan, låt han fortsätta med det då.
Fast på plan är jag mycket tveksam till hans insatser genom åren.
Det är en ful spelare, inget annat. Visst det kanske behövs såna också,
men oftast har Stefan gått på tok för hårt fram.

Jag tycker det är bra att han inte finns med i landslaget till EM
Därför att istället får nu Sveriges landslag en unik möjlighet att spela
in någon ny lirare.
Någon gång måste landslagsledningen förnya och inte minst föryngra.

Det blev ju närmast panik bara för att Stefan försvann. Så illa ställt
är det väl ändå inte med svensk landslagsfotboll? Står vi och faller på
en enda spelare?
Då är det fel i grunden. Man kan inte bygga upp ett lag med så snäva
marginaler.

Nej, här gäller att se positivt på saken. EM kan, jag poängterar, kan
bli en rolig sak för Sverige. Men internationellt sett har vi givetvis
en bra bit kvar. Fast gick det att skrälla i VM 1994, så varför kan vi
inte göra det igen?

Det är så man ska tänka och se på saken. Vi kan inte mentalt sänka oss
redan innan EM startat.
Går det för långt i dessa negativa tankebanor är jag beredd ringa någon
hjärnskrynklare som ser till att folk får in rätt positiva bild i sina
skallar.

Döden är definitiv

Måndag, 14 Februari 2000

Det var det värsta jag sett sedan Arton Senna kraschade!
Jag tänker på den fruktansvärda smällen i Cart-serien som gjorde att
kandensaren Greg Moore omkom.
I full fart kraschade han rakt in i en betongmur. Bilen slogs
fullständigt sönder och samman. Allt blev skrot. Bitarna for flera
hundra meter åt alla håll.
Det enda som såg någorlunda intakt ut var just sittbrunnen med Greg Moore i.

För ett antal år sedan satt jag också klistrad framför rutan och tittade
då på formel 1. Detta i ett lopp där Senna omkom.
Av misstag hade jag då zappat in TV4 istället för Eurosport. TV4 tyckte
"det är nog inte farligt, han rör ju på sig".
I sittbrunnen satt då Senna i närbild, i direktsänding, och hade sina
sista dödsryckningar.
Jag mådde illa. Minst lika mycket över kommentarerna.
Slog snabbt över till Eurosport som hade sansade och kunniga reportrar
på plats. De sa det inte rent ut, men man förstod att Senna knappt
skulle klara sig.
De mådde lika illa som mig och sa det på ett sånt sätt att man kände sig
berörd.

Cart-serien är USA:s egen motsvarighet till formel 1. På Fontana-banan
där Moore omkom är det en så kallad ovalbana. Man kör alltså i en oval,
som är gigantiskt stor och med kraftigt doserad vägbana.
Hastigheten i Cart är nämligen grym, inte minst på just ovalbana. Upp
emot 360 kilometer i timmen! Sug på den, ni...

Trots dessa grymma farter, vare sig det gäller formel 1 eller cart, så
vill jag påstå att sporten är säker. Dödsfall är ovanligt.
Ingen sörjer för det. Bilarnas konstruktion är bra och tål smällar som
inte min gamla Opel kadett -79 pallar för.
Men paradoxalt nog är det bra med olyckor, ej dödsrelaterade, i
motorsporten. Det medför nämligen att det blir säkrare fordon på våra vägar.
Utvecklingsarbetet sker nämligen i motorsporten. Och allt blir säkrare.
Både våra vanliga bilar och motorsportens fordon.

Dess värre kan man dock aldrig göra motorfordon "idiotsäkra". Moore är
ett tydligt bevis på detta. Han dog mestadels av de inre skador han
ådragit sig.
Den kraftiga inbromsningen in i betongväggen gjorde att hans inre organ
mer eller mindre sprängdes sönder.

Visst fan är det otäckt och hemskt. Men det är den bittra sanningen.
Våra personbilar har inte ens hälften så bra skydd som dessa bilar.
Så tänk på det i vinter, ta´t lugnt, ring och säg att du kommer hem två
minuter senare. Hellre det än inte alls. Det sista alternativet är
nämligen definitivt...

Levande fackla

Söndag, 5 December 1999

Äntligen har seklets hetaste lista presenterats. Jag tänker på den lista
som visar seklets bästa idrottsmän och kvinnor. Debatten om den är i
full gång, så här i elfte timmen.
Och det är inte lätt välja. Att ingen svensk finns med på listan är
inget att säga om. Sverige är ju vansinnigt litet trots Björn Borg och
Ingemar Stenmark som i så fall skulle varit med.
Men de kom inte med. Nån fransman snuvade Ingemar på den alpina delen.
Och när det gäller bollsport, utom fotboll, blev det en kvinnlig
tennisspelare i Steffi Graf istället för Björn Borg.

Okej, jag behöver inte räkna upp alla som vann. Vet att ni redan läst
den för länge sedan. Men det som slår mig är faktiskt att Alain Prost
vann i titeln motorsport.
Att det blev just Formel 1 är jag inte förvånad över. Något annat hade
varit tjänstefel, typ dragracing, truckracing eller något i den stilen.

Själv satsade jag mellan Prost och Niki Lauda. Visst anade även jag att
Prost skulle vinna om man valde i kategorin F1.
Prost är nämligen den som vunnit mest lopp av alla Formel 1-förare. På
sina första 199 starter vann han 51 lopp, oslagbart! Klart han ska vinna.

Att ändå Lauda är en av mina F1-favoriter är inte så konstigt som det
låter. 1976 gjorde han en våldsam krasch på Nürburgring. Den var så
fruktansvärd att han egentligen inte skulle överlevt.
Hela hans F1-karriär var fylld av krascher. Han levde hela tiden på
gränsen till det tillåtna i sportens värld. Ok, han är inte död ännu,
men borde varit det för länge sedan. Men har var sportslig i allt han
gjorde, utsatte aldrig sina konkurrenter för någon farlighet.
Kommer ihåg att man till och med skojade om hans olyckor. Man höll fram
en cigarett-tändare, tände den och drog den genom luften, fråga sedan:
Vem är detta?
Svaret var givet: Niki Lauda.
Och han var mer än en gång en levande fackla efter att ha tagit sig ut
från en kraschad bil.

Året innan smällen 1976 hade Lauda blivit världsmästare. Hans skada
stoppade honom –76. Men kom tillbaka och vann 1977! Helt otroligt.
Inte nog med det, han vinner också VM-titeln 1984. Snacka om krut i
gubben. Ja, ja, han var visserligen bara 35 år då, men ändå. Hans kropp
var betydligt äldre än så.
Lauda har lämnat F1-cirkusen sedan flera år. Idag är han inte bara
vägens mästare. Han äger sedan många år tillbaka flygbolaget Lauda Air.

Med detta sagt att listor av alla kategorier bara är skit. Man kan inte
få fram en topplista över den bästa prestationen. I så fall borde ju Bob
Beamon vunnit över allihop med sitt jättehopp i längd i OS Mexico 1968
på 8.90.
Men han vann ingenting! Jag tycker i alla fall synd om honom...

Laganda

Tisdag, 30 November 1999

Laganda. Smaka på ordet. Vad är det egentligen? Förre tennisspelaren
Jocke Nyström sa för lite sedan att det svenska Davis Cuplaget saknar
lagkänsla.
Några gav honom rätt, andra ville förstås inte hålla med. Men faktum är
att alla som ingår i ett framgångsrikt lag vill hylla kollektivet. Efter
en match är det sällan en duktig lagspelare håller med om hans/hennes
utsökta insats.

"Hade jag inte spelat bredvid X skulle jag inte kunnat göra....hela
laget stod emot bra". Blaj, blaj, säger jag.

Till viss del är det ju rätt. Men det märkliga är ändå att detta kan
sägas i idrottslag som ändå inte har någon som helst laganda. Hur farao
hänger det ihop? Är det bara så att man SKA säga "kamratskap", "laganda"
och andra "kollektiva" termer för att de ska sägas.

Svårt att följa tråden? Jag tror nämligen att de här orden är
påklistrade schabloner. Därför att innerst inne finns helt andra tankar.
Och därför kommer ibland det här med laganda på skam.

Mest syns det när det börjar gå dåligt. Man gnäller på varandra, bråkar
osv. Då är lagandan inte värd ett skit.

Så länge det går bra för ett lag är det lättare för den enskilde
spelaren att dölja sina känslor. I besvikelse, när det går dåligt,
brister bubblan och känslorna svallar över.

Eller hur hänger det egentligen ihop? Jag vet inte, men söker svar. Det
är kanske ingen viktig fråga så länge allt är bra.

Kan man skapa laganda? Ju fler nyförvärv som kommer till ett lag, rubbas
lagandan, heter det.

Personligen tror jag inte att det är så enkelt. Däremot är det inte lätt
för ett nyförvärv att komma in i ett lag där gamla spelare "pinkat" in
sina revir.

Sanningen om hur saker och ting ligger till lär vare sig jag eller du få
veta.

Men en sak vet jag: i många klubbar fungerar verkligen kamratskap och
laganda. Där fyller orden sin betydelse. Samt att i minst lika många
föreningar är det tvärtom.

Straff att inte tjafsa

Lördag, 20 November 1999

Läste för lite sedan att tidningen Aftonbladet ringt upp hockeyförbundets ordförande Rickard Fagerlund. De frågade honom om han är sjuk. Va? sa Fagerlund. Reportern menade att det inte blåst nåt kring ishockeyn. Det kommer säkert, utlovade Fagerlund med ett leende.

Ja, i hockeyns värld är det alltid debatt. Är det inte självaste basen så är det spelare, tränare eller klubbdirektörer som för en debatt med ett högt tonläge.Det är mycket bra, sånt utvecklar sporten.

I fotbollens värld upplever jag det vara trögt av bara den. Sirap rinner som vatten vid en jämförelse. I höstas klubbades igenom att ändra fotbollens seriesystem. Var fördes den debatten? Fick spelare, tränare och de som det verkligen berör – spelarna - uttala sig?
Eller är även detta en typisk skrivbordsprodukt?
Ja, jag fattar det bara inte.

Kanske seriesystemet i sig var så krångligt att förklara och sätta sig in i att ingen orka bry sig?Nä. Men vad är då sanningen?
Förmodligen att fotbollen inte ville ha nåt tjafs, debatt.
De hade på högre ort bestämt sig för att detta ska genomföras i hela landet. Punkt slut.
Låter lite av diktaturfasoner.
Nu säger jag inte att det är så. Men jag blir allvarligt skakad när ingen debatt alls sker innan beslut tas. Sedan kvittar det på vilken nivå.
Det är liksom så dags att vara alert samma kväll ett beslut ska klubbas, då är det för sent.

Jag vill uppmana alla, vilken sport det än gäller, att vara drivande och kritiska. Lämna in förslag till era förbund. Visa att ni vill vara med och påverka, inte minst ta del av de förändringar som ofta beslutas över skallarna på de som ska utöva dem.

Om man för debatt, liten som stor, kommer det inte anses som nåt fult.
Jo, de som styr och ställer tar det förstås som ett hot.
Men är det en bra ledare ser denne det som nåt positivt. En sak kan jag försäkra: det är inte de stillatigande nickedockorna på möten som gör att en utveckling går framåt.
Kom ihåg det!

På tal om regeländringar. I hockeyn ska det numera vara straffar efter fem minuters sudden för att fälla ett avgörande mellan lag. 18 straffar tog det innan Leksand och Modo var klara.
Parodi, skriker nu tränarkåren. De fick inte säga sitt innan besluten fattades. Nästa år lär det inte bli några straffar.

Mitt förslag är att vända på steken. Börja med straffar, ta lite sudden, spela sedan matchen. Kan inte tänka mig att den skulle sluta oavgjort.
Och skulle den det får den väl sluta oavgjort.

England is fucking best

Måndag, 22 November 1999
Visst var det rättvist att Helsingborg fick ta hem SM-guldet i fotboll? Inte minst efter den nesliga missen ifjol. Och inte minst eftersom laget verkligen är jämna och stabila. AIK-fansen säger då att det inte är konstigt man förlorat guldet. AIK har ju haft ett tuffare program med Champions League.
Då tänder jag till och lyssnar på argumenten. Men det finns inga fler än så.
Bara att AIK haft ett tuffare spelprogram.

Jaha, so what?

För det första har inte våra klubblag i Champions League, eller i nån annan av de internationella cuperna, att göra. AIK har ju förnedrats.
AIK kammade hem en poäng och målkvoten 4-16 på sex matcher. Närmast före kom Arsenal på åtta poäng och målkvot 9-9.
Vi måste inse i det här landet att svensk klubbfotboll, även om det är högsta serien, inte är så värst bra. Många länder i Europa slår oss.
Skulle tippa att vi hamnar strax över mitten på en Europa-tabell.
England, Italien och Spanien ligger i topp. Frågan är också om inte Portugal och Holland går före.

I de engelska, italienska och spanska klubblagen i högsta serierna är det mestadels landslagsmän. Bänkad i ett engelskt klubblag kan ju sitta nån brasse med landslagsstatus!
I Sverige är det minst sagt lite annorlunda.

När förbundskapten Tommy Söderberg samlar till landslagsmatch är de flesta spelarna proffs. Definitivt inte många från Sverige. Där har vi problemet till att det inte går bra för svensk klubbfotboll i cuperna.

Det är inte många år sedan som man i England i stort sett hade enbart engelsmän till spelare. Idag ser det annorlunda ut. Hela världen finns samlad i de engelska fotbollsklubbarna.
Resultaten har inte heller låtit vänta på sig. Jag vill säga att England är Europas fotbollsnation nummer ett.
På klubbnivå, vill säga.

Italien i alla ära, men nu är det deras tur att tappa. Exakt som den engelska fotbollen gjorde. Fler och fler vände då England ryggen, både spelare och fans.
Blickarna gick mot Italien.
Nu är åter England i fokus. Själv har jag alltid föredragit England, men håller med om att standarden inte var bra för ett antal år sedan.
Nu njuter jag i fulla drag av den fotboll som visas. Här finns allt.

England är fotbollslandet i Europa, punkt slut.

Laguttagningar

Tisdag, 2 November 1999

Att plocka ut ett lag är ett mindre helvete för en tränare.
I idrottskretsar har det snackats mycket om Anderlecht-spelaren Pär Zetterberg. Han fick nog av det svenska landslaget i fotboll och förbundskapten Tommy Söderberg.

Det har skrivits spaltkilometrar om detta. Hela våren, sommaren och nu in på hösten. Experter ville ha honom med i landslaget precis som publiken.
Han agerade som ett rivjärn i matcherna och bjöd på det där lilla extra som piffade upp anrättningen. Helt i publikens smak.

Men för en som ska plocka ut ett lag är detta helt ovidkommande. Då är det viktiga att spelaren passar in i laget. Nu kan det konstateras att Pär Zetterberg inte gjorde det.
För oss utomstående kan ju det verka märkligt, men vi vet för lite och bör inte heller lägga oss i.

Både Pär och Tommy är rörande ense om att de inte talar samma språk när det gäller fotboll. Då är det förstås rätt att gå skilda vägar. Och att det är spelaren som får stryka på foten är inte alls konstigt. Passar man inte in i mönstret är det bara att acceptera.

Vid en laguttagning kan man sällan plocka ut de enskilt bästa spelarna. Så kallade världslag brukar ju presenteras ibland och spelar en och annan match. Mycket sällan blir det med ett bra resultat.
Istället handlar det om att hitta de så kallade lagspelare, vilka tillför laget en helt annan dimension.
De växer inte på träd, minst lika sällsynta som den där extrema spelbegåvning en del har.

Att då vara den förbundskapten eller tränare som ska sätta samman sitt lag är inte en enkel sak. Blekingelaget mot Pressens lag i fotboll är ett bra bevis på detta, utan att jämföra vidare.
Kontentan är att laget går i första hand, den enskilde spelaren får – och ska – alltid stå tillbaka.

Det här vet alla spelare om som ingår i lag. Därför borde inte frågor typ tvisten Zetterberg och Söderberg bli så stora.
Här i Blekinge finns förstås många exempel med liknande resultat. Men det är förstås riktigt kul att diskutera. Kompisar emellan märker man snart att det finns olika syner. Den spelare jag tycker är bra, tycker nästa är kass. Vi tittar förmodligen på två helt skilda saker.
För den som tar ut laget gäller bara laget.

Det är väl därför det heter laguttagning och inte spelaruttagning...

Ja, se pengar

Måndag, 25 Oktober 1999

Ja, se pengar är till bekymmer för fattig och för rik, sjunger Tore Skogman.
För min del blir jag förbannad när idrottsföreningar säger sig inte ha råd med det lilla minsta.
Så fort något ska kosta skriker de i högan sky och menar det kommer drabba ungdomsverksamheten.

Men anställa tränare eller köpa spelare för flera hundra tusen kronor om året går bra!
Då talar vi inte om elitnivå. Snarare liknande div.IV i fotboll eller div.III i hockey.
Alla vet att en tränare kostar svindlande summor. Deras arbetsinsats i förhållande till inkomst kan förstås diskuteras.
Men det är en annan femma.

Jag hakar upp mig på denna karusell av tränare och spelare som plockar stora pengar ur klubbar. Till detta verkar ju hur mycket pengar som helst finnas.
Men skulle kommunen höja en hallhyra med någon krona blir det ramaskri.
Och det värsta av allt: vi skattebetalare sitter stilla och tittar på.

Jag anser att varenda skattekrona som en idrottsförening, alla föreningar som erhåller bidrag, ska öppet redovisa vart pengarna tar vägen.
Därför att om de går till spelare och tränare, då blir jag förbannad.
Pengar till det måste klubbarna ordna på annat håll.

Sedan om det är sponsorer eller bingolotto bryr jag mig inte om. Men skattepengarna ska de banne mig inte slänga med hur som helst.
Att klubbar sedan ställer försämrad ekonomi i kontrast till ungdomsverksamhet känns ju bara tokigt.

Bidrag utgår ju nämligen till just ungdomars verksamhet. Men får de behålla hela kakan?
Nej, det är väl där som skon klämmer. Det finns andra gamar som hellre ska ha dem.

Så därför en uppmaning till alla klubbkassörer: Se upp med vart era bidrag tar vägen!
Och viktigast av allt: Ha en alternativ plan på vad som händer när bingolotto tappat sin attraktionsförmåga.
Vad ska ni då håva in pengar på? Blir det chokladhjul och Folkets Park då, eller....

Ge mig en Brunte

Måndag, 11 Oktober 1999
Det är mycket jag inte begriper. Är jag den första att erkänna.
Hästsport är otroligt stort. Sporten finns i mängder av varianter från dressyr och hopp till trav bland annat.

Unga tjejer lockas till de stora djuren allt medan grabbarna tar avstånd från dem. Men med åren växer grabbarna upp till män. Och då är dessa havreätande djur plötsligt på var mans tunga.
Ja, inte som hamburgare.

Jag menar mer att det snackas om dem. Och det är nu det blir konstigt. Dessa märkliga namn. Jag blir förvirrad.
Ta som exempel namnet Super Dirt.
Jo, en travare heter så.
Eller den språkliga varianten Kapten Hornline, eller vad sägs om Candle Lights.

Tacka tusan för att dessa hästar skäms ibland. Vem vill ha ett så pervest namn?
När man döper människor är det inte fritt fram, men med djuren kan man sätta vilket namn som helst.
Personligen tycker jag en del namn är rent ut sagt åt helsike. De värsta har jag inte tagit med.

Det roliga är att ingen tycks bry sig. Män med fullspäckade plånböcker springer runt på landets travbanor och diskuterar kanske om Spader Madame är i rätt slag för kvällen. Är hon i vinnarhålet, månne...
Herregud, låter ju som om de skulle besöka nåt annat än en travbana. Visst har jag också satsat en del pengar på denna sport. Men aldrig säger aldrig vunnit några stora pengar.

Jag är inte förbannad eller bitter över det. Däremot brukade jag tippa på just hästar med konstiga namn. Till förtret hos ”förstå-sig-påare”, givetvis.
Ibland blev det och annan lång näsa när tusenlappen trilla in.
Kul, som bara den. Ta det inte som ett experttips men gör så någon gång när det är din tur att tippa veckans omgång av V75 i tippgänget.

Märkligt är också att unga tjejer snappar upp hästintresset långt innan killarna. Men sedan tar männen över på arenan fullständigt. De knasiga namnen finns förstås där hela tiden. Och inte kan man skylla unga tjejer för att hitta på dessa tokiga namn.

Jag vill ha en Brunte med i V75. Det är ett hästnamn. Inte Juice Fruit eller Don’t Be Cruel. Tacka tusan för att de aldrig vinner.
Brunte vinner i längden.

Läktar-domare

Söndag, 10 Oktober 1999

Med facit i hand är det lätt att döma.
Den franske domaren vid namn Sars sitter på alla fotbollsälskares näthinna som bästa hatobjekt. Inte bara för att han är domare. Utan för hans misstag.

Först var det AIK som drabbades, därefter under loppet av en enda vecka, gjorde han grodor i två andra internationella matcher. Sars sågades längs med fotknölarna.
Cementklump i fötterna och ståplats i nån havsvik, tycktes vara det enda alternativet efter allt eftersnack.

Det här är ett allvarligt problem. Inte så mycket att det kan bli fel. Utan alla dessa attacker på domarkåren. Jag vill fan inte byta med dem.
Okej, på låg nivå kan ju vem som helst blåsa i pipan.
Men tänk på de stora matcherna. Ett domarmisstag kan kosta den enskilda klubben flera miljoner. Är det rimligt, egentligen?
Nej, inte fan kan det vara det.

I många sporter blir det sällan eftersnack på domarnas insatser. Hur är det möjligt? Ta basket som exempel. Och där snackar vi också stora pengar som finns i potten. Men hur kommer det sig att det sällan blir efterdyningar?
Ingen kan säga att fotboll eller ishockey är mer fysisk och snabbare sport än basket eller handboll.
Tvärtom, säger jag, efter ha upplevt spelare som knappt behövt duscha efter match.
Alltså, förutsättningarna är ungefär desamma för en domare. Spelet är snabbt och fysiskt. Men domarnas status skiljer sig markant åt.

I fotboll och hockey finns ingen domarstatus. Vid varje domslut blir det tjabb. Just nu upplever jag det vara värst inom fotbollen. Och jag blir innerligt trött. Jag är där för att underhållas, se bra spel, inte lyssna på frustrerade tränare och spelare som gnäller och skriker könsord.
Visst i stridens hetta kan ibland fällas ord som man sedan ångrar.
Men, det rättfärdigar på intet sätt beteendet på våra sportarenor. Finns det ingen som helst charmkurs att skicka dessa gaphalsar till?
Något för SISU att bita i kanske?

Till slut det bästa med allt. De klarsyntaste domarna sitter på läktarna eller i TV-soffan, typ jag. Vi får se exklusiva bilder på situationer, videoupptagningar etc på kritiska bedömningar.
Även då kan det vara svårt att se om det är straff eller inte.
Att då vara domare och blåsa i rätta sekunden är inte lätt. Men gnälla som expertis på läktare tillhör. Vi ska bara lusa ner domarna.

Jag menar: att döma är inte svart eller vitt. Här finns ett helt spektrum emellan.
Det kallas bedömning.
Och det är precis det som domarna gör.
Exakt detsamma som du själv från läktaren – eller spelplan - så var försiktig innan du vrålar.

Gladiatorspel

Onsdag, 29 September 1999

Gladiatorspel är detsamma som idrott.
Dessa gladiatorspel lockade romarna att bänka sig för att se blodiga kamper. Med sköld, hjälm och tillhygge gav man sig på varandra. Och det är kanske just dessa skydd med vapen som får mig till att tänka på idrott.

Varför inte ishockey? Där har man hjälm, skölden är de kroppsskydd som spelaren har, vapnet är hockeyklubban. I alla fall verkar det ju som om många hockeylirare vill ha det så.
Klubban ska användas för att transportera pucken.
Men används frekvent innan till att haka fast spelare, gruffa och slåss med.

En del lirare är helt urkassa på att spela hockey med puck, men rent underbara på att puckla på sina motståndare. Dess bättre har dessa avarter numera kommit bort från landets hockeyarenor. För två år sedan kom nya regler.
Sverige fattade galoppen och såg att sporten gick mot det grövre och råare våldet. Flera spelare skadades för hela livet.

Tyvärr har inte dessa regler anammats av idioterna i NHL. "Over There" spelas ju världens bästa hockeyliga. Pyttsan, heller. Visst finns världens bästa hockeyspelare där, men vad hjälper det när reglerna inte tillåter lirarna visa upp sig. Peter Forsberg och Mats Sundin stoppas effektivt av köttklumpar på skridskor. En och annan hjärnskakning på de bästa spelarna blir följden av detta.

Vore kanske bättre att man skakade om hjärnan på de som tillåter detta. I varje lag finns nämligen spelare som har till uppgift att skydda sin bästa spelare, ställa till djävulskap, skapa bråk osv.
Med andra ord allt som inte har med hockeyn att göra. Visst ska hockey vara tuff och fysisk, det är jag den första att hålla med om. Det gillar alla.
Fast när den blir grov med slagsmål och klubba som tillhygge framstår ju dessa fullvuxna människor som mer eller mindre intelligensbefriade.

Nej, skaffa hellre då tillbaka de gladiatorspel som en gång i tiden fanns. Då gick man till kamp med den enkla regeln starkast överlever.

Så, ge folket ett nytt gladiatorspel, men håll det borta från idrotten!

Spontanidrott

Tisdag, 21 September 1999

Spontanidrott var ett begrepp som inte fanns när jag växte upp. Men det myntades för ett par år sedan. Idrottsrörelsen arrangerade då dagar för att ungdomar skulle börja spela boll och annat.

Hur spontant är det att arrangera?
Uppfödd i Risatorp(Svältåsen) under 60-talet fanns inte dessa problem. RIOS fanns då, Risatorp Idrott och Sport. Fyndigt värre.
Lag med massa spelare, tränare, doktor och vattenbärare. Allt fixat av oss ungar själva. Det var spontanidrott!

RIOS mötte lag från hela Ronneby. Olika bostadsområden tävlade emot varandra och tabeller med aktuella ställningar gjordes. Det var helt enkelt hur mycket jobb som helst. Men det var kul och inspirerande. Ingen ballade ur.
Man ställde upp för laget och sitt bostadsområde.

RIOS hade många bra spelare. Här spelade flera som sedan skulle bli riktigt bra i hockey, Leif Ohlsson för att ta ett exempel. På bollsidan fanns Per-Roger "Bigge" Palmqvist.

Att idrottsrörelsen då försöker väcka liv i den spontana idrotten igen är bra. Men inte sättet på hur det ska ske. Saken är ju den att bollspel och annat ofta är förbjudet i många områden. Numera ska det vara stora fotbollsplaner, tennisplaner och annat. Allt detta fixat och klart av vuxna. Då blir det liksom inte kul längre, om ni förstår vad jag menar.

I RIOS spelade man och tränade i den lilla centralt belägna parken, mitt i Risatorp. Till mycket förtret för närboende. De fick ju sina blomster stukade i rabatterna. Idag tror jag de hade varit fan så glada om barnen engagerat sig som vi gjorde. Ena målet var två planterade björkar på lagom avstånd från varandra. Det andra målet var ett par stenar. Men en fotbollsplan fixades sedan fram. Då försvann också spontaniteten. Det var inte roligt längre.
Vad säger det? Fundera.